SINGEL-HANNA: Han var för stabil för mig

NYHETER

Den här tiden förra året hade jag nästan en pojkvän.

Killen var bra på många vis och jag ville väldigt gärna att det skulle hålla. Fast innerst inne visste jag att det inte fanns en chans.

Han var för vuxen och stabil för mig.

Han hade en sommarstuga och satte in viktiga papper i pärmar. Han drack inte på vardagar och spelade badminton en gång i veckan.

Allt gick bra – men bara när vi var ensamma.

Så jag levde dubbelliv. Ett med mina vänner och ett med honom.

Mina vänner trodde inte att han fanns på riktigt. Och han trodde nog inte att jag hade några vänner.

På det här viset lyckades jag ändå skjuta upp avslutet i två månader. Tills en morgon efter vi hade varit ute och festat.

Jag hade precis vaknat. Det kändes som om någon hade blästrat min mun med grus och huvudet var kompakt.

Mådde trots det över förväntan. Jag var söndagspilsk och såg fram emot en förmiddag i sängen. Han vände sig mot mig och jag trodde vi tänkte samma sak.

Tyvärr levererade han istället det slutgiltiga beviset på att vi var för olika. Han strök mig över kinden – och frågade om jag ville ha gröt.

Jag klädde på mig och gick därifrån.

För alltid.

Vem fan vill ha gröt på bakfyllan.

SINGEL-PETER: Jag gillar allt för många

ARTIKELN HANDLAR OM