– Utan något eget blir man helt galen

Ungt vals Karin Abrahamsson är en av Sveriges otaliga mambos

NYHETER

Jag är 32 år och bor hemma hos mamma och pappa.

Det låter helt sjukt.

Men jag är inte direkt ensam.

De senaste fyra åren har jag haft fyra olika jobb i fyra olika städer. När 11 månader har gått har jag blivit utlasad från jobbet.

Då är det bara att söka nytt, gå på a-kassa ett tag, ha ångest över att man aldrig kommer att hitta en fast punkt.

Tre pojkvänner har avverkats i ungefär samma takt som andrahandslägenheterna. Det var väl inget att satsa på ändå, men faktum är att långdistansförhållanden har en tendens att gå sönder.

De senaste dagarna har jag fått en del mejl från andra mambos. Ungefär 170 000 unga mellan 20 och 27 bor hemma hos sina föräldrar. Nästan alla vill flytta.

Några tycker det är skitbra att bo billigt. ”Du har råd med: dyr fin bil, senaste värsta motorcykeln och utekvällar” skriver en kille.

Andra mår piss.

Jag tycker att det är ganska trevligt – ibland. Men orsaken till att jag klarar av det är att jag har en egen lägenhet. I en annan stad förvisso. 60 mil härifrån. En lägenhet jag måste lämna då och då på grund av tillfälliga jobb – som nu. Men den är ändå min!

Utan den hade jag nog blivit galen. När det känns jobbigt tänker jag: ”Det är där mitt riktiga liv finns, snart ska jag tillbaka dit”.

Det är sån skillnad att ha det och att inte ha det.

För det är inte mitt eget liv jag lever när jag bor hemma, även om jag tycker jättemycket om mina föräldrar.

Jag får anpassa mig, be om lov när jag vill byta tv-kanal, tala om var jag är när jag inte kommer hem och städa undan efter mig i köket. Okej, det kallas att visa hänsyn, det är sånt man måste göra om man har familj och egna barn och sånt, men då har man åtminstone valt det själv.

Hemma hos mig kan jag låta disken stå hela veckan om jag har lust, utan att få dåligt samvete.

För dåligt samvete får man. För att man är så jävla kass att man inte får ett jobb och måste ta hjälp av sina föräldrar trots att man har fyllt 30.

Och så ska det ju inte vara.

Läs mer

Karin Abrahamsson ([email protected])