Sven Wollter: Han var en älskansvärd människa

NYHETER

- Det är ledsamt, riktigt ledsamt, säger nära vännen och skådespelaren Sven Wollter.

Han spelade huvudollen i Vilgot Sjömans sista film "Alfred".

- Han var ett föredöme för alla oss som vill gå våra egna vägar.

Sven Wollter i Alfred.

- Jag lärde känna honom redan när han gjorde ”Jag är nyfiken gul” där jag hade en liten roll, säger Sven Wollter.

Det var i arbetet med "Alfred", om Alfred Nobel, de kom riktigt nära varandra.

- Han drog med mig i "Alfred"-konceptet, vi satt timme in och timme ut hemma hos honom och diskuterade manuskriptet.

- Han var en man med oerhört stark integritet som gick sin egen väg, han ville inte gå upptrampade stigar. Och det fick ha stå till svars för.

Väckte stor debatt

Sven Wollter påminner om några av Vilgot Sjömans filmer som väckte enorm debatt på sin tid:

- Tänk på "491", "Tabu"-filmerna, "Syskonbädd" där han försökte krossa sexuella fördomar och tabun.

Sven Wollter följde med sin vän som stöd i de hovrättsförhandlingar som nyligen hölls med anledning av Sjömans anmälningar av TV4:s reklamregler.

Det var Vilgot Sjömans sista strid för att hävda den konstnärliga integriteten.

- Privat var han en underfundig och väldigt humoristisk person, säger Sven Wollter.

- Han var en mjuk och god och älskansvärd människa och ett föredöme för alla oss som vill gå våra egna vägar.

Sex och politik

- Vilgot Sjöman är vid sidan av Ingmar Bergman, den filmare som bidragit mest till att göra svensk film känd i världen, säger utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky .

- Han berörde och upprörde, både som filmare och författare. Vilgot Sjöman utmanade alltid – med egensinne, humor och skärpa. Särskilt retade han gallfeber på många genom att blanda sex och politik på ett, för sin tid, nytt sätt. Under senare tid minns jag främst Vilgots engagerade kamp för filmens konstnärliga integritet i debatten kring reklamavbrott i tv.

"Smärtsamma minnen"

– Vi har haft väldigt lite kontakt de senaste åren. Jag minns honom som nyfiken – nyfiken på våra värderingar och på samhället, säger Lena Nyman till TT Spektra.

Nyman, då bara 20 år gammal, hade en av huvudrollerna i "Jag är nyfiken – gul" och hamnade även hon mitt i den upphetsade debatten om sexualitet på vita duken.

– Alla människor associerar fortfarande oss med "Jag är nyfiken – gul" och det är ju 40 år sedan. Det var en sådan oerhörd uppståndelse. Det går inte att föreställa sig i dag hur det var. Det var en helt annan tid då, säger hon.

Lena Nyman har inte sett någon av "Nyfiken"-filmerna sean dess.

Minnena är smärtsamma.

– Det var mycket obehagligt och jag fick stå till svars inför alla. I 15 år fick jag heta ”Nyfiken gul-Lena” och det är ju inte kul.

Dekadent puritan

Även filmkritikern Nils Petter Sundgren talar om den oerhörda uppmärksamhet Sjömans filmer väckte på 1960-talet.

- När en framstående konstnär går bort är det naturligtvis alltid sorgligt och jag tror att han hade mer i bakfickan. Jag tror han hade planer på att fortsätta chocka, säger Sundgren.

- Han var egentligen en sorts puritan som sysslade mycket med dekadens och det var mycket intressant. Han var fascinerad av sådant som ansågs vara sexuellt frigjort.

Han menar att Vilgot Sjömans filmer betydde väldigt mycket för svensk film.

– Det var ett nytt sätt att arbeta med film, journalistiskt, polemiskt, som man inte hade sett förut. Han väckte stimulans och bråk, vilket alltid är nyttigt inom svensk film. I dag finns det inte någon personlighet som väcker samma uppseende, säger Nils Petter Sundgren.

Christina Schollin: Han var en stor människa

Simone Söderhjelm, Karin Henriksson, Caroline Olsson