Hans stora blå blir allt svagare

NYHETER

Tille, 6 månader, i Sundsvall blir allt sämre. Han lider av en dödlig, genetisk sjukdom och har under de senaste dagarna varken klarat att få i sig vätska eller kissa.

I en skakande ärlig dagbok på nätet berättar hans mamma om Tilles sjukdom, livet och sorgen över sonens öde.

Här följer ett utdrag från det senaste dygnet.

Foto: EVA-LENA OLSSON
Tille Vesterlund, 6 månader, är dödssjuk i eb.

10 April I går så tänkte jag för mig själv, om vi får ett barn till så kommer jag inte bli orolig om det barnet inte äter på några dygn. Jag vet vid det här laget att bebisar är dom mest uthålliga små varelserna på vår jord.

I går när jag och Tille låg i sängen och spanade på lite tv så låg han vaken i säkert en halvtimme och bara sög på sina fingrar. Han ville inte ha mat och han ville inte ha vatten, men suga kunde han allt. Då förstod jag, han kommer inte påbörja sin långa vandring i natt heller.

Nicklas och jag är förundrade över var han plockar sina krafter ifrån. Det är inte ifrån underhudsfettet för det är borta sedan länge. Det är inte ifrån musklerna för de är också borta sedan länge. Det är inte ifrån maten för det har han inte ätit på länge.

Undrar om han plockar det ifrån sina stora blå?

Intensiteten ifrån dom blir svagare och svagare.

Vi knäppte som vanligt kort på honom i går kväll. Vi gör det varenda kväll för att alltid ha ett kort där vi kan säga: Det här var dagen innan han somnade in.

Jag fick ett meddelande ifrån en person som jämförde döden med en födelse. Jag funderade på det och det är faktiskt lite så det är hur konstigt det än kan låta. Men när man väntar på något stort så sniglar sig dagarna, timmarna fram när man vet att det börjar bli dags.

Nu har halva dagen gått och Tilles farfar och en kompis till mig har varit här med sin son som är en vecka yngre än Tille. Det har varit himla trevligt. Liam och jag har varit ned och handlat byxor på stan och nu ska han i väg på fotbollsträning. Det är så himla skönt att barn är som dom är och tar var dag för sig. Det borde nog fler vuxna lära av.

Tilleman ligger och ser ut som ett spöke. Han har druckit cirka två teskedar vatten i dag och det är ju inte så mycket att hurra för.

Nu är det snart kväll här och Tilleman är lite svårväckt men han är fortfarande med. Det känns lite som om han är på väg långt långt bort ifrån oss. Men han har ju överraskat oss förut den lilla lurifaxen så vi får se vad morgondagen har att erbjuda.Therese Vesterlund

Så kan du hjälpa de drabbade

Tidigare artiklar