”Skönt att han fick somna in”

Livet utan Tille väntar för familjen

Foto: EVA-LENA OLSSON
Måste gå vidare Pappa Nicklas och mamma Therese försöker trots allt som hänt att se ljust på framtiden. "Vi vill inte försöka ersätta Tille, det går inte. Men eftersom vi miste honom vill vi ändå försöka få ett barn tillsammans", säger mamma Therese på familjens första dag utan Tille.
NYHETER

SUNDSVALL

Villan i Granlo känns tyst och tom.

Men dagen efter Tilles död känner hans familj även lättnad och framtidstro.

- Nu behöver han inte lida mer och vi kan äntligen ta itu med sorgen, säger pappa Nicklas Svensson.

"Hon frågade om jag trodde att han var törstig. När jag gick fram såg jag att han inte andades längre."

Vaggan är bortplockad. Barnvagnen och en del av Tilles kläder likaså. Dagen efter att Tille, 6 månader, somnat in har hans föräldrar redan ställt undan det som mest påtagligt påminner om honom.

Trots att de förberett sig för döden under lång tid känns vissa saker överraskande.

- Det är konstigt. Tille hade inga som helst ljud för sig på slutet. Ändå är det så tyst och tomt efter honom, säger Nicklas Svensson.

Den 12 december i år fick Tilles föräldrar veta att sonen led av en obotlig genetisk sjukdom, epidermolysis bullosa. Sjukdomen leder till att blåsor bildas på hud och slemhinnor. Blåsorna spricker och bildar sår.

Tvingades se honom tyna bort

Tilles variant, Herlitz, leder obönhörligt till döden i spädbarnsåldern.

- Det var ett otroligt jobbigt besked. Då såg Tille fortfarande frisk ut, ändå visste vi att det inte fanns något hopp, säger mamma Therese Vesterlund.

I samband med diagnosen började hon skriva dagbok på nätet om att leva med ett barn med en dödlig sjukdom.

- Många har frågat hur jag orkar men det kanske är just för att jag skrivit dagbok som jag orkat, säger hon.

Under de senaste månaderna i Tilles liv rasade han i vikt.

Till sist kunde han knappt få i sig vatten ens. Föräldrarna tvingades se honom tyna bort.

Därför finns i dag en stor lättnad, mitt i sorgen.

- Som han var de två sista veckorna var det inte mänskligt och värdigt. Just för att vi älskade honom så mycket var det skönt att han fick somna in. säger Therese Vesterlund.

Föräldrarna hade oroat sig för Tilles död, men den blev odramatisk.

Under eftermiddagen på påskaftonen låg han som vanligt och spanade, men orkade inte fokusera blicken.

"Vi grät alla när vi insåg det var över"

Efter påskmiddagen med nära och kära somnade han stilla i sin vagn. Samtidigt som hans mormor smekte honom på kinden tog han sina sista andetag.

- Hon frågade om jag trodde att han var törstig. När jag gick fram såg jag att han inte andades längre.

- Vi grät alla tillsammans när vi insåg att det var över, men enades om att det var bäst för Tille att han slapp lida mer, säger Therese Vesterlund.

Uppmärksamheten kring Tilles öde har varit enorm. Många har dagligen följt och engagerats av hans öde. Efter att Therese berättade om att Tille gått bort i sin dagbok strax före tolv i går natt, strömmade hälsningarna in, gästboken fylldes på 17 minuter.

Tilles sjukdom gjorde att tillvaron stannade. I dag kan Tilles föräldrar se framåt - och till och med hoppas på ett nytt barn.

Med en modern typ av provrörsbefruktning kan tester fastställa om ett blivande barns anlag är friska eller inte.

- Vi vill inte försöka ersätta Tille, det går inte. Men eftersom vi miste honom vill vi ändå försöka få ett barn tillsammans, säger Therese Vesterlund.

Aftonbladets läsare sörjer Tille

Tilles öde har berört och engagerat människor i hela Sverige. Hälsningarna till familjen har strömmat in till Aftonbladet.

I Tilles mammas gästbok på internet uttrycker människor sin sympati med familjen - i går fylldes gästboken ibland på med tre inlägg i minuten.

Här är några av hälsningarna till Tille som kommit in till Aftonbladet.

Annika Sohlander