Mamma, student, feminist – och strippa

NYHETER

Att slå ihop de här orden och forma samman dem till en person låter kanske underligt om inte även lite bisarrt.

Slutresultatet blir i alla fall jag. En 30-årig småbarnsmamma ifrån Västsverige med näsan över vattenytan och blicken framåt.

Efter en separation för fem år sedan stod jag där... 25 år gammal, utan utbildning, ingen arbetslivserfarenhet, med barn och en lång erfarenhet inom hemarbete såsom matlagning, blöjbyten, nattvakanden och kunskaper om hur man balanserar en hushållbudget samtidigt som man ligger med benen isär och försöker vara den perfekta partnern.

Strax innan separationen vägde jag blott 40 kilo och var mentalt uttömd på både livsmål, ork och lust.

Dagens kvinnor måste pusha in kvinnokroppen i en helt ny evolution. Vi måste dagligen överarbeta våra hjärnor. Ordet koordination har böjts och tänjts ut till sin mest möjliga betydelse när det gäller alla bollar vi hela tiden måste hålla i luften.

Det är inte bara de fysiska kraven jag försöker poängtera utan även de psykiska.

Sätt hundra kvinnor i åldern 25-35 i ett rum och låt dem svara med handuppräckning...

- Hur många har någonsin blivit utsatt för fysisk eller psykisk misshandel, hot eller sexuella trakasserier inom ett förhållande?

- Hur många har blivit utsatta av det inom samhället? På jobbet? På stan? Ute på krogen? Bara av att titta på tv? Läsa tidningar?

- Hur många har fått höra att de ska vara nöjda med vad de har för de kan inte som kvinna räkna med att få mer än så?

Resultatet blir nog överväldigande men ändå inte så chockerande.

Vi hör alla talas om kvinnors krävande liv i tidningar och annan media... dagligen. Men tar vi åt oss av det då? Jag sitter själv här och orkar inte göra mycket åt det... Jag har fullt upp med att överleva.

Min tillfälliga lösning när samhället svek mig; Jag började arbeta på strippklubb för att få en inkomst som kunde täcka min familjs behov.

Nu studerar jag och kommer så småningom nå mitt mål. Saken är den att jag har gjort det helt själv utan samhällets hjälp. Det är ju i och för sig väldigt feministiskt gjort tycker många. Spott och spe är min enkla vardag.

Jag är sjuttiotalist och växte upp i en vanlig Svenssonfamilj. En syster och två bröder. Där blev man tidigt inmatad med att vi flickor inte kunde ta hand om oss själva. Vi var tvungna att tas om hand. Bröderna hade näst intill helt fria händer att göra vad de ville.

Jag kan finna ett visst samband mellan denna uppfostran och valet jag gjorde vid tidig ålder, att låta en man "ta hand om mig" och hitta min plats vid spisen och inte klaga över det. Alla kanske inte följer mitt rätt så gammalmodiga beslut men vi märker inte av alla dagliga "småsaker" vi gör i denna uråldriga uppfostrans tecken. Vårat inmatade mansdominerade beteende. Kvinnors beteenden! Inte bara männens.

Kvinna, börja tänk igenom vad du säger och vad du låter sig själv undertryckas av under ett par dagar i din egen vardag. Som beteende terapi försök att göra det motsatta. Reaktionerna kan chockera dig. Du kan till och med riskera dina förhållanden till dina manliga samhällskollegor.

Jag har personligen prövat på detta och det är då man märker av skillnaderna i samhället tydligare. Det som vi annars inte varken har tid eller ork för att notera kommer att ställa sig upp och stanna dig i dina tankar.

Och till slut kommer styrkan... i ren ilska och irritation... Då kommer du att känna dig som en kvinna.

Man behöver inte jobba på strippklubb för att möta på fula gubbar... Det finns även snälla gubbar på strippklubbar dock. Skillnaden är att på en strippklubb försvinner alla deras spärrar. Där ser man ulven utan sina fårakläder. Men där finns även en viss kontroll från tjejernas sida. Där är de stjärnorna och där får de chansen att trycka upp en och annan mansgris mot väggen. Man lär sig att oralt försvara sig och dominera.

Mitt strippande har gjort mig mycket mer feministisk än jag var innan. Men jag är ingen manshatare. Jag älskar män som respekterar kvinnor.

Livserfarenheten strippbranschen har gett mig har sina beska sidor men är även en del riktiga dyrgripar för mig. Utan dem hade jag inte blivit så här mycket starkare och medveten om valen jag gjort i livet. Erfarenheten och kunskapen att ändra på dem och hitta nya livsmål och självrespekt.

Vi kvinnor måste ta vara på oss själva och varandra. Killarna vet hur man överlever i grupp och det borde vi lära oss och ta efter.

Kvinnor måste lära sig att älska sina medsystrar och inte trycka ner varandra i samhällets tecken. Ge en främmande kvinna på stan en komplimang idag!

Istället för att granska en annans kvinnas klädval på gatan med en nedlåtande blick, ge henne ett leende!

För att få respekt tjejer måste vi visa att vi kan respektera varandra.

En för alla och alla för en!!!

Läsarartikel

Fler artiklar om feminism

Läs bloggen

Anonym kvinna i svensk småstad

ARTIKELN HANDLAR OM