-Vi skrek allt vad vi orkade

SVT-kvinnorna berättar om skräcknatten bland lejon - och sin dramatiska räddning

1 av 4
Helene Åström och Jenny Söderqvist gav aldrig upp. "När en av oss knäade så pushade den andre på. Vi växeldrog", berättar de.
NYHETER

GABORONE

Mitt i den svarta afrikanska natten dök två lejon upp.

Fyra röda ögon stirrade på Helene Åström och Jenny Söderqvist.

-Vi var så fruktansvärt rädda. Vi bara skrek, säger de.

Nu, när de sitter i säkerhet i ett vip-rum på Sir Seretse Khama Airport i Botswanas huvudstad Gaborone, skrattar de.

Det är fuktigt och varmt och journalister från både Sverige och Botswana trängs med militärer och högt uppsatta politiker.

Helene Åström och Jenny Söderqvist mår bra, de är oskadda så när som på några skrubbsår.

Deras berättelse är som hämtad ur en äventyrsroman.

Jeepen exploderade

I lördags körde de två SVT-kvinnorna, som arbetar med ett tv-projekt i Botswana, från Gaborone till naturreservatet Central Kalahari Game Reserve.

I söndags eftermiddag, långt inne i parken, kände Jenny Söderqvist att det luktade bränt.

Hon vände sig om och såg att bilen brann. Sedan gick allt oerhört fort, hon skrek att de måste ut, Helene Åström ställde sig på bromsen, de slängde sig ut.

Sekunder senare exploderade jeepen.

-Vi fick inte med oss någon mat, ingenting, säger Jenny Söderqvist.

- Vi har fått lära oss att aldrig överge bilen. Men nu hade vi ju ingen bil, säger Helene Åström.

Men de hade en karta. Med hjälp av den började de gå söderut, mot byn Xade som de bedömde låg cirka 17 kilometer bort.

Mörkret föll snabbt. För att inte tappa bort varandra under vandringen - genom en nationalpark som till ytan är större än Danmark - höll de en pinne mellan sig.

Mitt i natten, fem timmar efter att de lämnat bilen, dök plötsligt fyra stirrande röda ögon upp bara några meter från dem.

- Vi skrek allt vad vi orkade. Då försvann ögonen.

Senare fick de veta att de enda djur med röda ögon som rör sig i vildmarken om natten är lejon.

Under natten kom kvinnorna fram till ett hus. De bröt sig in, och sov i sina tunna kläder tätt omslingrade. Det var kallt.

-Det var den längsta natten i mitt liv, säger Jenny.

På morgonen upptäckte de ytterligare två hus. Där fanns mat och varmare kläder.

De hade nått fram till Xade, men där fanns inga människor. Den lilla byn var övergiven.

De formade ordet "HELP" med tegelstenar som de la ut på gräset. Kanske letade någon efter dem, kanske skulle ett flygplan se deras nödrop.

De kunde höra lejon morra från buskagen runt byn.

Startnyckeln gick sönder

Helene och Jenny sov där en natt till och bestämde sig i tisdags för att försöka köra iväg på en traktor som stod utanför ett av husen.

De lyckades få igång traktorn, men kom inte många meter innan den stannade. Helene vred om startnyckeln - som gick sönder.

Nästa dag gjorde de ett nytt försök med traktorn - den här gången med en konservöppnare som nyckel. Traktorn startade.

- Det var bara att hoppa upp. Och när vi startat vågade vi inte stanna igen, vi trodde inte att vi skulle få igång traktorn igen.

Efter åtta timmar på traktorn nådde de sent i onsdags kväll fram till hotellet Grassland Safari.

- Den förste vi träffade frågade om vi var de försvunna svenskorna, säger Jenny Söderqvist.

Polisen i staden Ghanzi larmades vid midnatt om att kvinnorna återfunnits.

De gav aldrig upp hoppet

I går morse fördes de dit - och kunde ringa sina familjer. Efter läkarundersökning flög de med ett militärplan till Gaborone.

De säger att de aldrig gav upp hoppet.

- När en av oss knäade så pushade den andre på. Vi växeldrog.

- Det värsta var egentligen att vi förstod att våra familjer var oroliga. Vi visste ju att vi mådde bra. Men det visste ingen annan.

De säger att de inte har bestämt sig helt, men att det mesta lutar åt att de stannar kvar i Botswana och fortsätter med tv-projektet de är här för att genomföra.

Tidigare:

Botswana, karta över Kalahari

Oisín Cantwell