Sluta blunda - jävla veklingar

Johanne Hildebrandt: Det finns ingen ursäkt för att svika barn

1 av 3 | Foto: PRIVAT
dödad Bobby, 10, plågades till döds av sin mamma och sin styvpappa.
NYHETER

Bobby, Freddie, Leo - under en enda månad i år dödades tre barn.

De som dödade var föräldrarna - de som i normala fall ska skydda barnen.

Varje år dödas sju barn, och nästan alltid är föräldrarna förövarna.

Hur kan det hända? Varför ingriper ingen?

Myndigheter har ett särskilt ansvar. Men alla vuxna kan lägga sig i och rädda ett barn i livsfara.

I samarbete med Rädda Barnen granskar Aftonbladet våldet mot våra minsta och samhällets oförmåga att skydda barnen.

Sju ungar mördas varje år, nästan alla av sina föräldrar. Våldtagna och misshandlade barn får ingen hjälp. Aftonbladets och Rädda Barnens serie om barnen ingen ser visar på en skam för hela vårt samhälle.

Nu får det vara nog med mjäkighet och undanflykter. Öppna ögonen, visa civilkurage och anmäl dina misstankar.

Historierna är ungefär likadana. Ingen brydde sig när Bobby var borta från skolan i sex veckor. Ingen märkte när 3-åriga Leo slutade komma till dagis. Fast självklart var det många som visste, personal och föräldrar har koll på det mesta.

Den korrekta beskrivningen är att ingen la sig i, ingen orkade bry sig eller åka förbi för att kolla läget. Det finns en sjuk norm att man inte ska tränga sig på och många undviker det som är obehagligt. Som jag hatar denna mesighet. Barn behöver många vuxna runt sig, combatföräldrar som tar ansvar och ser när något är fel.

Att enbart luta sig mot socialen är vanskligt, det är uppenbart att den inte alltid fungerar som den ska.

När Rädda Barnen granskade nyutexaminerade socionomer visade det sig att ingen av dem "kände sig redo" att ta hand barn som utsatts för sexuella övergrepp. Ändå fick de ta hand om de svåraste fallen. Ursäkta, men är ni inte riktigt kloka? Sätter ni naiva rookies på att ta hand om dessa ungar? De ska självklart ha den bästa, mest rutinerade personalen.

Sedan är det alla nedlagda brottsutredningar, oförstående handläggare och läkare som inte vågar anmäla skador av rädsla för att barnet får det värre.

Men herregud, vad är det för resonemang? Lämnar ni ungarna i sticket och hoppas på det bästa? Ska barnen ta stryk, mördas, för att ni, vuxna, är för fega att ingripa?

Jävla veklingar!

Och vad är ni för människor som tvingar ungar att umgås med sina pappor som våldtagit eller misshandlat dem, trots att de ber om att få slippa? Varför lyssnar ni inte på barnen, ser till deras bästa framför föräldrarnas? Varför vägrar ni se varningssignalerna?

Nej, något radikalt måste göras för att öka barnens status och rättigheter.

De svagastes skydd måste alltid vara starkast. Till dess, gör en insats, finns till hands och framför allt: Anmäl varje misstanke, snälla.

Det finns ingen ursäkt för att svika ett barn.

Johanne Hildebrandt