Rasmus, 4, kvävdes av sin pappa

Mamma Marja: Om de bara hade lyssnat på mig kunde han ha levat i dag

1 av 2 | Foto: björn lindahl
Mamma Marja var orolig för att Rasmus inte hade det bra hos sin pappa.
NYHETER

Rasmus pappa var djupt deprimerad. Familjepedagoger varnade för att pojken mådde dåligt av honom.

I mars 2002 dödade han sin 4-årige son Rasmus.

Det har gått fyra år sedan Rasmus dog.

Men han finns ofta med i sin mammas och äldre syskons tankar.

I hallen hänger ett stort fotografi där han lekfullt sträcker armarna ovanför sitt huvud.

Rasmus tyckte om att busa. Efter att han kramat Marja hejdå på dagis brukade han knacka hårt på fönstret tills hon vände sig om och vinkade.

Den sista fredagen var det tyst inifrån dagiset. Egentligen borde Rasmus stannat hemma eftersom han var hängig, men den helgen skulle han till Lars. Marja ville inte att Lars skulle tro att hon hittade på för att slippa lämna Rasmus ifrån sig.

Marja saktade ner på stegen, varför knackade han inte i dag? Så hörde hon. En svag liten dunk mot rutan.

Det blev sista gången hon såg Rasmus i livet.

Dagis var en av de platser där Rasmus under lång tid slussades mellan sina föräldrar.

På hösten 2000 tog Marja Rasmus och sina andra barn och flyttade från Lars. Hon polisanmälde honom för misshandel. Han dömdes senare mot sitt nekande för grov kvinnofridskränkning.

Efter separationen ville Marja att all kontakt med Lars skulle ske via dagis och socialnämnden, eftersom hon var rädd för honom.

Marja skaffade skyddad adress och Lars fick besöksförbud.

Det blev början på en utdragen konflikt om när Rasmus skulle vara hos sin pappa.

"Ville inte att han skulle vara där"

- Jag ville inte att Rasmus skulle vara hos honom. Men jag var rädd att han skulle få hela vårdnaden om jag vägrade, säger Marja när vi träffas i hennes kök.

- Jag tänkte att om Rasmus har det jobbigt två gånger i veckan är det bättre än att han har det jobbigt hela tiden.

Tingsrätten gav Lars rätt att träffa Rasmus två eftermiddagar varje vecka tillsammans med en kontaktperson.

En nära vän till Marja ställde upp, men snart ville hon inte fortsätta eftersom hon märkt att Rasmus mått dåligt och blivit aggressiv av att träffa sin pappa.

I socialtjänstens anteckningar står det att Marja var orolig för Lars eftersom han pratat om att ta livet av sig.

Lars ville ha mer tid med Rasmus och överklagade tingsrättens beslut.

Ännu en gång berättade Marja för rätten om sin oro. Att det var viktigt att Rasmus hade kontakt med sin pappa men att sonens säkerhet var ännu viktigare. Hon påpekade att Lars var villkorligt dömd för misshandel av henne.

Trots det utvidgade rätten umgänget till varannan helg - utan kontaktperson.

Två familjepedagoger som träffat Rasmus tillsammans med Lars skrev senare i ett yttrande att tingsrätten inte tagit hänsyn till Rasmus. "Han var mycket orolig för att han skulle sova hos fadern", skriver de.

De märkte också att Lars pratade till Rasmus som till en vuxen om de problem han och Marja hade.

"Rasmus ger ett mer tillbakadraget och ängsligt uttryck i kontakten med fadern", skriver de.

Blev sjuk när han skulle till pappa

Marjas oro för hur Rasmus hade det hos Lars växte.

- Innan han dog drömde jag en natt att polisen och socialen ringde på dörren. En av dem hade Rasmus över axeln. Jag minns att jag tänkte "äntligen har de fattat", säger Marja.

Blev sjuk när han skulle till pappa

Hon säger att hon var rädd att socialtjänsten skulle tro att hon överdrev om hon sa för mycket om sin oro. Därför berättade hon bara det mest nödvändiga.

- Rasmus var jättetrött när han kom hem, det märktes att han haft det jobbigt. Han blev ofta sjuk när han skulle till sin pappa, säger Marja.

Lars blev allt mer deprimerad av att kontakten med Marja var bruten. I förhören berättar han att han kände sig motarbetad av både Marja och myndigheterna.

Han förstod inte varför Marja kände sig förföljd när han skickade blommor, smycken och brev. Inte heller förstod han varför Marja inte ville prata direkt med honom om Rasmus. Hans förtvivlan tog över. Han pratade allt oftare med vänner om att begå självmord.

När umgänget med Rasmus en tid avbröts sa han enligt socialtjänstens anteckningar att han inte orkade leva till den dag han skulle få träffa sonen igen. Sen krävde han att umgänget skulle komma igång tidigare.

På måndagen den 4 mars 2002 skulle han träffa Marja i tingsrätten ännu en gång för att prata om Rasmus.

Kvävde honom i sömnen

Söndag natt bestämde han sig. I polisförhör berättar han hur tankarna snurrade allt fortare. Till slut såg han ingen annan utväg än att även ta Rasmus liv.

När sonen somnat lade sig Lars intill och kramade honom. Sedan höll han handen för Rasmus mun och näsa i vad han själv uppskattat till åtta minuter.

För polisen berättar han hur han resonerat under natten:

- Jag vill att ingen mer ska kunna ta oss isär eller jäklas med oss. Äntligen får vi frid tillsammans.

Men han klarade inte av att fullfölja planen att ta sitt eget liv.

I maj 2002 dömdes han för mord till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning eftersom han hade en allvarlig psykisk störning.

På frågan om socialtjänsten gjort något fel hänvisar verksamhetschefen för individ- och familjeomsorgen till sekretessen.

- Jag kan inte lämna ut information om ett enskilt ärende till pressen, säger hon.

I dag försöker Marja gå vidare. Hon jobbar som personlig assistent och hon har sina tre äldre barn. Hon har förlåtit Lars.

- Han förstod ju inte vad han gjorde eftersom han mådde så dåligt, säger hon.

Vem hade kunnat rädda Rasmus?

- Om bara socialen och tingsrätten lyssnat på mig. De hade inte tillräcklig kunskap om hur barn är när de inte mår bra.

Fotnot: Lars heter egentligen något annat.

Så kan du rädda ett barn

Malin Nord, Anna Bengtsson