Hon skyddade inte sitt barn från det onda

Aftonbladets Karin Ahlborg skriver från rättegången i Eksjö

NYHETER

Bobby hann aldrig lära sig att skriva sitt namn. Att han försökte syns i skolarbetet som åklagaren visar upp.

Bobby härmade efter frökens krumelurer, men det blev inte särskilt likt.

Han hann inte heller lära sig att måla innanför en triangels kontur eller att räkna till tre bananer.

Bobby, denna tioåring med en femårings förmågor, hann inte ens fylla elva.

I går såg jag Bobbys mamma i Eksjö tingsrätt.

Hon såg alldaglig ut i grå häkteskläder, ärrad hy men nyklippt i fin frisyr.

Hon rörde inte en min medan åklagaren blev torr i munnen av att räkna upp alla skador som fanns på Bobbys kropp när han plockades upp i ett paket från Lovsjöns botten.

Men än sen?

Det gjorde ingen av oss som satt i rättssalen.

För att stå ut med Bobbys öde får man bita ihop. Bli en annan. Fly till ett anteckningsblock, en förundersökningspärm eller tömma hjärnan.

Jag tror att Bobbys mamma gjorde det senare.

Jag tror att hon satt helt tom medan hiskeliga bilder av en död Bobby visades upp och åklagaren beskrev en tortyr så ohygglig att den förvandlas till overklighet.

Hennes advokat sa: "Hon stålsätter sig."

Men någon gång måste hon drabbas av insikten att hon var en dålig mor. En riktigt usel mamma. Den sämsta morsan man kan tänka sig.

Jag vet inte vad som hände och det är inte säkert att någon förutom de två som fanns i huset i Malmbäck när Bobby dog någonsin får veta säkert.

Men även om det är styvpappan som står för all ondska, så bär Bobbys mamma på en skuld till sonen, så tung att hon aldrig mer kan gå upprätt om hon besinnar den.

För Bobbys mamma skulle ha skyddat Bobby.

Hon skulle ha skyddat honom så mycket att hon aldrig slet upp pojken med rötterna från tryggheten i Stenungsund där Bobby både hade mormor och stödfamilj.

Man släpar inte i väg en förståndshandikappad pojke ut i skogen, där han får duscha i ett hål till källare och bajsa i en hink i köket.

Begrep hon inte det - ibland har en förälder inte alla hästar hemma - skulle hon ha insett det här:

Man stannar inte hos sin älskare när ens lilla barn blir så rädd för det som händer i huset att han hellre flyr ut till hönshuset för att sova - trots att han är gruvligt rädd för fåglar.

Det är det som är föräldraskap: att skydda sitt barn från det onda.

Gudars, vilken själslig pina för en liten förvirrad pojke att bli förnedrad och torterad av sin mamma eller utan att få hjälp av sin mamma. Hur kan ett litet huvud försöka räkna ut hur det hänger ihop?

Jag är helt säker på att Bobby aldrig kunde det.

Tidigare artiklar

Karin Ahlborg