"Nu skäms jag för att jag pratar om Britney Spears"

NYHETER

På måndag spelar rapmetalkillarna i Clawfinger på Debaser. Allt om Stockholm fångar sångaren Zak Tell på mobiltelefon i S:t Petersburg.

Foto: Pressens Bild
Zak Tell, sångare i Clawfinger

Vad gör ni i S:t Petersburg?

- Vi spelar på en klubb i morgon och gör lite intervjuer. Men just nu står jag i en hiss på S:t Petersburgs största hotell och är lite smådragen.

Ni har släppt sex skivor men de flesta man pratar med minns ändå bara den där antirasistlåten Nigger från första skivan. Är inte det lite jobbigt?

- Jobbigt och jobbigt. Om vi inte hade vetat vad vi ville så hade det varit en sak. Men vi har alltid vetat vad vi vill och det finns inga ambitioner att vara tuff eller märkvärdig.

Men ni verkar vara stora i Östeuropa och Tyskland, i alla fall när man läser er gästbok på hemsidan.

- Äh, det vet jag inte. Vi är konsekventa och dumma i huvudet. Vi har ingen plan, vi gillar hiphop och vi gillar metal, vi är bara ett gäng idioter. Det får bära eller brista och ibland passar vi inte in. Alla de där banden som kom efter oss, du vet, Linkin Park och Limp Bizkit - vi råkade komma innan dem, men var lite för ohippa så vi blev omkullåkta av ett gäng som tyckte att det var viktigare med image än musik.

Hur rankar du senaste skivan?

- Ähm, jävligt schysst fråga. Jag rankar den högt. Rent musikaliskt är det en konsekvent platta. Vi har bestämt oss för att vara grymt hardcore, men samtidigt är den minst lika kommersiell som tidigare. Det känns som en ny fas med Clawfinger.

Men skulle det inte vara skönt att göra en till skiva som får lite bredare publik? Ännu mer kommersiell?

- Klart man tänker kommersiellt, men det får inte bli på bekostnad av att allt ramlar omkring en. Vi gillar allt som vi går igång på och skiter i om det är hiphopbeats eller nåt annat.

- Om Britney Spears låter skitbra och triggar nån att göra egen musik så... Ja, nu skäms jag för att jag pratar om Britney Spears men du fattar.

Kanske, men det låter som att ni aldrig kommer att ställa upp i en schlagerfestival?

- Nja, det fins ju rimliga gränser. Det gäller ju att hitta balansen. Men det finns ingen poäng att vara anti för sakens skull. Det är en sak när man är tjugo och råidealist, men när man är trettio kan man börja känna på grejer. Det behöver inte bli en jingel för Kentucky Fried Chicken för det.

Två av er i bandet bloggar förresten, hur metal är det?

- Det är en dagbok, punkt slut. (telefonen åker i golvet) Ajj.. nu kom en gitarrist och en trummis här. Nej, det är väl inte så hårdrock när man bloggar. Det är bara skönt att skriva vad jag känner. Att man har varit ute på landet och fixat med bryggan, du vet.

Det ser ut som att Stones lägger av nu när Keith Richards började ramla ur palmer, och fick en hjärnblödning, vad krävs för att ni ska separera? Ni har ju hängt ihop sen slutet på åttiotalet.

- Seriöst så handlar det om ekonomi. Får vi inte det här att gå runt är det kört. Vi älskar varandra och har kul, men nu har vi barn, och funkar det inte så är det bara att växa upp och skaffa ett jobb. Men man drar ju ut på det.

Har du några Stockholmstips? Favoritplatser?

- Ja, Bishops Arms och Akkurat . Farsan är engelsman - de ställena kräver att man har råd med ölen men man får i alla fall något innehåll, det smakar något.

Rickard Henley

Allt om Stockholm

Läs mer om konserten på Debaser