Singel-Hanna: ”Bränslet - det suveräna sexlivet”

NYHETER

Jag och en kompis ser exet på Kungsgatan. Vi har inte setts på tre år men han ser ut som då. Fast min uppfattning om vad som är vackert har tydligen förändrats.

Att se honom ger samma känsla som när man läser gamla dagböcker. Jag ryser av obehag. Känslorna dog långt innan vår relation så det är inte något sentimentalt över synen. Vårt sista år tillsammans var det suveräna sexlivet det enda bränslet i förhållandet.

Exet förlorade rätten till min närvaro för länge sen. Jag tänker inte göra avkall på det, ens för en sekund. Så jag sliter tag i min vän - och börjar springa!

Jag vet att det är irrationellt. Jag vet att det kan verka konstigt om exet ser det. Men jag skiter i det. Bara jag slipper träffa honom.

Han är som ett radioaktivt ämne, han dödar långsamt allt som är fint. Ironiskt nog är endast minnet av bra sex oförstört.

Medan vi springer upprepar jag exets namn så att min kompis ska förstå varför vi flyr. Vi stannar vid Hötorget och fnissar hysteriskt. Det är första gången vi springer sedan ölbrännbollen i Rålis förra sommaren.

Man måste ju välja sina tillfällen med omsorg.

Singel-Peter: ”Hon är lika svårläst som vacker”