Mauds alla klyschor

Hakelius lägger sig i veckans politik

NYHETER

”Ta en paus från det du håller på med och gå ut på gatan, utanför jobbet eller Coop, och fråga den första du möter vad han eller hon oroar sig för. Kanske får du samma svar som jag ofta får. Att de oroar sig för miljöförstöringen. Att de oroar sig för att globaliseringen ska leda till att jobben flyttar utomlands och att det inte ska finnas jobb till våra barn och unga i framtiden. Att de oroar sig för...”

Ja, ursäkta att jag bryter där. Men om man springer ut på gatan, mitt i middagshandlingen - korgen på armen och en väktare i hasorna - och börjar antasta förbipasserande med frågor om vad de oroar sig för, vad tror ni att de kommer att svara?

”Galningar som antastar mig på gatan”, antagligen.

Det är Maud Olofsson, ”samhällsentreprenör och partiledare för centerpartiet”, som inleder sin bok ”Min dröm för Sverige” på det sättet. Och det bara fortsätter.

Var tror ni Maud hamnar två meningar efter att hon sprungit ut ur Coop? Jo, i ”fikarummet” förstås. Och från fikarummet är det inte mer än något kapitel till ”köksbordet”.

Varje kapitel inleds med ett visdomsord. De är antagligen insamlade från kylskåp runtom i landet, där de magnetats upp av kommunala tjänstemän, nyss hemkomna från optimismkurs: ”Somliga frågar varför. Jag frågar: varför inte? - Okänd”, ”När förändringens vindar blåser finns det de som bygger vindskydd. Och så finns det de som bygger väderkvarnar. - Kinesiskt ordspråk”

Och sedan är det själva texten:

”Av många bäckar blir det till slut en å, och alla dessa frågor sådde ett frö hos mig.”

”En och en halv miljard människor är inte bara många, de är också väldigt billiga att anställa.”

"Två av tre mikrovågsugnar, persondatorer, kopiatorer, dvd-spelare och skor som säljs i världen, och mer än varannan digitalkamera, tillverkas i Kina.”

Smart av Kina. Att tillverka två skor, snarare än den där ensamma tredje, måste vara en överlägsen affärsidé, så länge de flesta är tvåbenta.

Malde man ned alla klichéer, plattityder och språkliga fumligheter den här boken innehåller, skulle Thorbjörn Fälldin kunna stoppa pipan med dem fram till valet år 2054. Men det finns avslöjanden också: att Maud Olofsson tycker att ett skattetryck på 25 procent är högt nog, till exempel. Och att stockholmarnas skattepengar ska stanna i Stockholm.

Sensationellt, om det stämmer. Fast jag misstänker att det är så här: Om någon sprang ut från Coop och frågade Maud Olofsson vad hon oroar sig för, vore nog ett ärligt svar ”Att någon ska upptäcka vad den där partitjänstekvinnan som egentligen skrivit min bok, av misstag råkat påstå.”

Du och jag

Han kräver telesnusk

Jag blir undanskuffad

Jag faller för bufflar

Veckans politiska rebus:

Johan Hakelius