Gudrun kommer igen

Hakelius lägger sig i veckans politik

NYHETER

Det innebär ett stort risktagande att öppet arbeta med oss. Man tar en risk när man öppet arbetar för feminismen.

Det är Gudrun Schyman – människan, kvinnan, mamman, älskarinnan, partiledaren och numera den förtryckta dissidenten – som talar. Hon gör det i förra veckans nummer av tidningen Resumé. Det är dramatiskt, det är storslaget, det är spännande.

Vad händer härnäst? Kommer patriarkatet att låsa in Schyman på en fängelseö? Precis som de gjorde med Nelson Mandela. Kommer Sir Bob Geldof och Bono att fixa en jättelik konsert till stöd för hennes frigivning? Kommer FN att samla sig till handling? Kommer knäckebröd, inlagd sill och Volvo V70 att drabbas av en internationell bojkott?

Livet som frihetskämpe är romantiskt. Men det kostar också.

Intervjun i Resumé handlar mestadels om just det. Och det verkar bara bli värre. För två veckor sedan sa Schyman att det kostar 450 000 att trycka partiets valsedlar. I Resumé har priset stigit till mellan 700 000 och 800 000. Vad tryckeriet tar denna vecka vågar man knappt tänka på.

Och, dessutom: den ständiga risken att sugas in i etablissemanget. Sofia Karlsson, nummer fyra på fi:s riksdagslista, kämpar redan med självbilden på sin blogg: ”Insikten har slagit mig som en spark i magen. Jag är en politiker. (?) Jag har blivit tråkig. Jag kan inte besvara en fråga med ett kort svar. Jag har svårt att var konkret. Jag är inte kul.”

Vad ska det bli av detta? Bland politiska konkurrenter är det officiella svaret ingenting. Fi hade sin chans och blåste den. Men ändå, man anar oron under ytan. Ingen vågar, innerst inne, räkna ut Schyman.

Det gör de nog rätt i. I juli är det politikervecka i Almedalen. En gissning: då sätter Fi igång. De vet att de osäkra väljarna är deras möjlighet. Sådana väljare bestämmer sig sent. Så full fart först i slutet av augusti och början av september.

Vad kommer vi att få höra? Mer om den hjältemodiga kampen mot alla odds. Om pengabrist, om de taskiga medierna, om hur farligt det är att stödja fi, om hur de, egentligen, inte är politiker. Vård av underläget, alltså. Det var så junilistan tog hem EU-valet.

Men medierna, då? Tja, valrörelsen börjar redan kännas trist på Sveriges redaktioner. Det behövs dramatik. Nya spelare. Och någon brist på feministiska journalister är det ju inte.

Det är just därför fi är så sura. Medierna borde ha gjort sin plikt och stöttat Gud­run redan från början. Nu får de en andra chans.

Hör ni det? Det är bara en viskning, men det vill bli ett rop. Det låter som, som ? jo ? Free Gudrun Schyman! Free Gudrun Schyman!

DU & JAG

Vanligtvis säkra källor...

Johan Hakelius