Hon lämnade ingen oberörd

”En av dem man aldrig blir riktigt klok på”

Foto: yellow bird films
Johanna Sällström var lycklig över att få spela mot Krister Henriksson (Kurt Wallander).
NYHETER

För de flesta kommer hon alltid att vara Ystadspolisen Linda Wallander.

För mig var Johanna Sällström snarare en av de där skådespelerskorna man aldrig blir riktigt klok på. Hemlighetsfull. Väldigt privat. Och delvis just därför så enormt trovärdig framför tv- eller filmkameran.

Man brukar ibland säga att en skådespelares kändisskap kan vara i vägen för deras rolltolkningar. Att vi som tittar läser in sådant som vi tror oss veta om dem i de rollfigurer de spelar.

Den risken fanns knappast med Johanna Sällström.

Vann Guldbagge

En gång när vi träffades frågade jag om hur hon hanterade kändisskapet. Hon hade ju som blott 19-åring nått en miljonpublik via genombrottsrollen i såpan ”Tre Kronor”. Hade vunnit en Guldbagge för ”Under ytan”. Hon tittade oförstående på mig och sa:

– Vad då kändisskap? Det är aldrig någon som känner igen mig.

Det kan förstås vara en svaghet om man vill göra karriär. Men är en fördel för trovärdigheten som skådespelare.

Att hon skulle bli det, bestämde hon i 15-årsåldern.

Hon har konstnärligt påbrå. Mamma är konstnär, pappa musiker. Föräldrarna skilde sig när Johanna var tre år. Hon flyttade med pappan till ett kollektiv i Delsbo, i Hälsingland. Där bodde hon med honom, hans nya kvinna, hennes sex barn, fosterbarn och vänner.

Hon har berättat att hon alltid kände sig rastlös i Waldorfskolan där hon gick. Det enda som fick henne att engagera och koncentrera sig var klassens årliga teateruppsättning.

Hon sökte och kom in på Södra Latins teaterlinje i Stockholm och lämnade den stora familjen. Men även gymnasiet i Stockholm hade hon en kluven inställning till. Hon tyckte om själva teaterlektionerna, men mådde dåligt av konkurrensen, kampen om att lyckas och synas.

Stor roll i ”Tre Kronor”

Då tillhörde hon så småningom ändå de framgångsrika. Hon fick en stor roll under de tre sista säsongerna av TV 4-såpan ”Tre Kronor” som utspelades i den fiktiva villaförorten Mälarviken utanför Stockholm. Hon spelade drogmissbrukaren Victoria Bärnsten. Många, många tittare blev berörda när hon mot slutet av serien tog livet av sig.

Tre år senare hamnade Johanna åter i rampljuset.

”Under ytan” av Daniel Fridell var en i filmkretsar skandalomsusad filminspelning. Bråk mellan de inblandade. Vilda fylleslag. Ändå blev resultatet den starkaste filmen om livet bland knarkmissbrukare i Stockholm sedan Stefan Jarls dokumentärfilmer. Ingen kunde lämna biograferna oberörd av Johanna Sällströms trasiga unga tjej, neddragen i knarkträsket av sin elake pojkvän spelad av Mikael Persbrandt.

Hon vann en välförtjänt Guldbagge för rollen.

Födde en dotter

Men livet som frilansande skådespelare är tufft. Det dröjde ytterligare fyra år innan hon åter fick två bra roller att bita i.

Daniel Lind Lagerlöf såg något annat hos henne än andra regissörer gjort och lät henne spela en alldeles vanlig medelsvensson som drabbas av saker som vänder upp och ned på tillvaron. Ett lik på halsen i spännande tv-serien ”Bekännelsen”, barnlöshet i populära dramakomedin ”Hans och hennes”, i båda fallen med Jonas Karlsson som motspelare.

Strax efter de båda projekten blev hon själv gravid.

Jag träffade henne bara några veckor innan hon skulle föda sitt barn, dottern som i dag är fem år. Hon gjorde PR för independentfilmen ”Hot dog”. Jag påpekade att det var en lite komisk händelse att där satt hon med magen i vädret, samtidigt som hundratusentals svenskar gick på bio och såg henne kämpa med att bli med barn i ”Hans och hennes”, säsongens stora svenska biosuccé.

Johanna Sällström tyckte inte alls det var lustigt. En filmroll är en filmroll. Det privata är privat. Så pratade vi inte mer om den saken.

Ville inte analysera

Över huvud taget var hon inte mycket för att analysera sitt skådespeleri.

– Jag är ganska svart som person och vill gå på djupet i mina rolltolkningar. Och det har blivit så att jag har fått, eller har sökt mig till, ganska trasiga själar, sa hon.

Äktenskapet med pappan till hennes dotter sprack. Det såg hon som ett stort misslyckande.

Wallanderfilmerna kom som en räddning för henne. Jobben var få och hon hade svårt att få ihop ekonomin, när hon fick rollen som Linda Wallander, dotter till Kurt Wallander.

De tretton filmerna om Henning Mankells poliser har Krister Henriksson och Ola Rapace i övriga huvudroller. Filmprojektet, ett av de dyraste genom tiderna i Sverige, har kantats av många rykten om högt inspelningstempo och bråk kring manuskripten.

För Johanna Sällström kunde också upptakten till alltihop ha varit bättre.

Mitt i tsunamin

Hon befann sig på ön Koh Lanta i Thailand och hamnade mitt i det skräckfyllda och ångestladdade kaos som tsunamin åstadkom, bara veckor innan inspelningsstarten.

Mottagandet bland recensenter för Wallanderfilmerna har varit blandat, men de filmer som släppts på bio har gått hyfsat och på dvd har allihop blivit stora framgångar.

Det är ingen tvekan om att det är som Linda Wallander de flesta kommer att minnas Johanna Sällström. Särskilt när filmerna så småningom lär visas på TV 4, medproducenter i projektet.

Med de flesta andra begåvade skådespelerskor i hennes generation – Alexandra Rapaport, Frida Hallgren, Maria Bonnevie, Tuva Novotny, Melinda Kinnaman, Anja Lundqvist, jag har säkert glömt någon – har jag både i intervjuer och ibland ”off the record” kunnat prata om varför det blev som det blev framför kameran.

Ville inte vara känd

Men inte med Johanna Sällström. Den hemligheten ville hon bevara för sig själv. Och hon skydde kändisskapet.

Jag tror därför att många inte kommer att minnas Johanna Sällström som Johanna Sällström, utan för de mångfacetterade rollfigurer hon gav kött och blod åt.

Det är också ett slags bevis för vad hon åstadkom som skådespelerska, i en karriär som blev alldeles för kort.

Tidigare artiklar:

Jan-Olov Andersson