Victor, 2, lever bakom galler

Bor med mamma och pappa i världens enda fängelse med familjeceller

Foto: AP
Victor Manuel Lozano leker i fängelsets korridorer.
NYHETER

ARANJUEZ

För lille Victor Manuel Lozano ser dagen ut som för de flesta tvååringar. Han går till dagis, ritar, cyklar lite på en trehjuling.

Det ovanliga är att han gör det i fängelset.

Där bor han med sin mamma, dömd för mord, och pappa knarkhandlaren.

Välkommen till fånganstalten i Aranjuez fyra mil söder om Madrid, enligt uppgift världens enda med familjeceller. De rymliga ”femstjärniga” cellerna, byggda 1998, är inflyttningsklara med barnsängar och Disneybilder på väggarna. Ute finns det till och med en fängelselekplats för barnen.

Tanken är att barnen ska ha sina fängslade föräldrar nära hos sig medan de fortfarande är för små för att helt förstå vad det innebär att sitta inspärrad. Samtidigt ska internerna få utveckla sitt föräldrakunnande som ett led i rehabiliteringen.

Ingen tycker att det är en idealisk situation – varken fängelsepsykologen eller de inlåsta föräldrarna själva. Men barn och föräldrar får ändå vara tillsammans.

– De tar väl hand om oss, och jag blir glad av att få ha mitt barn och min make hos mig, berättar Victor Manuels mamma, 28-åriga Carmen Garcia.

– Men det här är inte bästa stället för ett barn att växa upp på. På sätt och vis blir de också fångar.

”Vill inte gå in”

Garcia fick minimistraffet tio års fängelse för mord på sin pojkvän. På anstalten träffade hon sin blivande man Victor Lozano. De gifte sig där, och sedan föddes Victor Manuel. Livet bakom murarna är det enda han känner till.

Familjen väcks i gryningen för upprop. På kvällen, efter dagens lek med andra fångbarn, blir Victor Manuel inlåst igen. Ibland står han utanför cellen och gråter för att han inte vill gå in.

– Det är dagens sorgligaste stund för honom, säger Garcia.

Av anstaltens 36 familjeceller är för stunden bara 16 upptagna, de flesta av latinamerikanska fångar. Barnen får bo där upp till tre års ålder. Sedan tar socialtjänsten vid och placerar dem hos släktingar, medan föräldrarna får återvända till vanliga celler.

– Det är hårt att sitta i fängelse men här glömmer man helt att man är i ett sådant, säger 33-åriga Ramona Montoya som avtjänar ett elvaårigt straff för narkotikahandel.

Himmelrike

Hon och hennes make Manuel, också dömd för knarkbrott, bad domaren att få sitta av sina straff i Aranjuez. De hade läst om familjecellerna på internet och ville uppfostra sitt fjärde barn tillsammans. Nu tar Montoya ettåriga dottern Marina till dagiset på morgonen medan maken arbetar i fängelsets snabbköp. Sedan går hon på skrädderikurs. Klockan 21 låses familjen in igen för dagen.

– Det här är rena himmelriket jämfört med andra celler, säger Montoya medan hon visar runt i ”hemmet”, cell 113.

Väggarna i det 14 kvadratmeter stora rummet är fulla av Musse Pigg, Kalle Anka och familjefoton. Där finns en dubbelsäng, en barnsäng full av leksaker, ett litet badrum och fönster som vetter mot världen utanför anstalten.

– Det är så barnvänligt. Det är rent, du får bästa mjölken till barnet, doktorn kommer två gånger i veckan och rummen än vackra, fortsätter Montoya.

– Det enda som påminner om fängelset är uppropet tre gånger om dagen.

Men trevnaden bäddar också för bluff, menar fängelsepsykologen Maria Yela. Många kvinnor med ett barn på väg mot treårsgränsen försöker bli gravida igen för att få stanna i familjecellen.

Oeniga experter

Alla fångar kan heller inte räkna med att få familjecell. Pedofiler och andra sexbrottsdömda kommer inte i fråga. Alla kandidater måste genomgå en två månader lång prövoperiod och bevisa att de är beredda att leva ihop som ett par och uppfostra ett barn.

Somliga experter anser att ett fängelse, oavsett omständigheterna, är fel plats för ett barn att tillbringa sina första år i.

– Mycket tyder på att de påverkas på lång sikt, säger Frances Crook, som leder mr-rörelsen Howards League for Penal Reform i London.

– De får varken se djur eller träd, de får inte den stimulans de behöver för att växa upp som friska barn.

Spanska myndigheter ser familjecellerna som en framgång men medger att emotionella problem kan uppstå när barnet skiljs från föräldrarna. Det finns inga planer på att bygga fler anstalter som den i Aranjuez.

Också psykologen Yela undrar om fängelselivet är bra för barn. Men hon tycker att det viktigaste ändå är att familjen hålls ihop:

– Barnet och föräldrarna måste känna att de hör samman.

Fakta: Barn till fängslade

Mar Roman/TT-AP