”Chockade gick omkring på vägen”

Ögonvittne berättar om scenerna på väg 288

NYHETER

Bussarna hade kolliderat. Folk satt fastklämda.

Men det var otäckt tyst.

– Folk var helt chockade och sa nästan ingenting, säger ett ögonvittne.

Foto: tord westlund
Anna-Marie Brantedal och Karin Eng letar efter sina anställda. Två utav dem saknas fortfarande.

Ögonvittnet kom körande på väg 288 och nådde olycksplatsen precis efter att de båda bussarna hade kolliderat.

Han sprang in i bussen som var på väg mot Uppsala och frågade chauffören vad som hänt.

– Han var vid medvetande men satt fastklämd. Han var mycket chockad och frågade om den andra chauffören levde. Jag fick inte veta vad som hänt.

Såg inga barn

Ögonvittnet gick runt bland passagerarna. Han såg inte barn bland passagerarna. Men bakom chauffören satt flera döda personer fastklämda.

– Det var ingen som skrek. Några bad om hjälp. Men det var så lugnt. En ville att jag känna efter om folk runtomkring hade puls.

– Jag försökte bara prata lugnt med dem. Jag sa att det skulle gå bra och att hjälp var på väg. Men det kändes som lång tid, men det tog nog inte längre tid än normalt.

Ögonvittnet la en jacka över chauffören. Flera passagerare tog sig ur bussen. Flera förbipasserande stannade och hjälpte dem att hålla sig varma och lugna.

– Folk gick runt i skogen. Men det var fortfarande ingen som var hysterisk. Jag tror inte de hade fattat. Det kommer säkert efteråt.

Ögonvittnet stannande till räddningstjänsten var på plats sedan åkte han hem till sina föräldrar för att prata och bara ta det lugnt.

”Mycket stor olycka”

Även räddningspersonalen blev mycket skärrade av den otäcka syn som mötte dem på olycksplatsen.

Räddningsledaren Mats Sundelius säger:

– Det här är det värsta jag har sett. Det är en mycket stor bussoclycka.

Lastbilschauffören Torbjörn Tallroth kom till olycksplatsen precis efter att det hänt.

– Jag blev stoppad av en kille som stod på vägen. Han sa till mig att jag inte skulle gå inte dit och titta. Det var för otäckt, säger han.

Bilbärgaren Danne Gustafsson på Upplands Bärgningstjänst säger:

– Det var en hemsk syn. Skadade passagerare i och utanför bussarna jämrade sig och skrek, säger .

Letar sina kamrater

– Några var chockade och vandrade omkring på vägen.

Anna-Maria Brantedal och Karin Eng är förtvivlade när de kommer till kriscentrum på Stavby gård.

– Vi letar efter två arbetskamrater vid Samhall i Uppsala respektive Östhammar.

Kvinnornas arbetskamrater kom aldrig till jobbet i morse.

– Vi har varit hemma hos dem och även ringt, men inte fått någon kontakt. Vi vet att de åkte med bussarna. De skulle ha varit på jobbet klockan sju. Tänk om de är döda.

Inte heller på Stavby gård kunde oron skingras. De får veta att krisverksamheten är avvecklad och överflyttad till Akademiska sjukhuset i Uppsala.

– Det känns hemskt att fortsätta att söka och oroas över vad som kan ha hänt.

Läs mer:

Annsofie Näslund, Linda Hjertén, Sven-Anders Eriksson, Tord Westlund