Lysande, Sickan?

Ljushuvuden? När partipolitiker driver valrörelse får de lätt för sig att motståndarna är onda genier av samma kaliber som Blofeld i James Bond.
NYHETER

Det är lättare att inte vara paranoid om man inte är förföljd. Men om man pysslar med partipolitik är man alltid förföljd. Det är en del av jobbet. Och då börjar man lätt fantisera om sina motståndare.

Här är en konspirationsteori jag stött på den senaste veckan: folkpartiets dataintrång är i själva verket arrangerat av sossarna själva. Exakt hur är lite oklart, men i själva verket är folkpartiet ett offer för en socialdemokratisk konspiration.

Det är förstås sant till viss del. Alla begriper att socialdemokraterna suger ut allt de kan ur skandalen. Och de är skickliga på att göra det.

Man kan fundera på tajmingen: lagom till valrörelsens slutspurt. Man kan fundera på hur informationen läcker ut bitvis, för att hålla liv i skandalen och orsaka maximal skada för folkpartiet. Man kan fundera på en drös andra omständigheter som på ett märkligt sätt verkar vara precis avpassade för att hjälpa sossarna att mobilisera sina väljare.

Men den konspirationsteori jag talar om går längre än så. Den innebär att socialdemokraterna själva såg till att skandalen blev av. Det är en teori av samma snitt, om än på en lägre nivå, som den som är populär i en del arabländer: det var i själva verket Israel, USA och någon slags sionistiskt hemligt sällskap som planerade och såg till att de där flygplanen kraschade in i World Trade Center. Allt för att ha en ursäkt att angripa Afghanistan och Irak.

Det är lite svårt att argumentera mot sådana övertygelser.

Det blir inte lättare av att det i en valrörelse pågår en hel del konstigheter som det är rätt lätt att bygga konspirationsteorier av. Hur kommer det sig, till exempel, att två personer som ägnade sig åt ”omvärldsanalys” på socialdemokraternas högkvarter tog tjänstledigt strax efter det att Mats Lindström, ”mejlmannen”, avslöjades? Omvärldsanalys är i partipolitiken en omskrivning för fula knep. De två omvärldsanalytikerna är fortfarande tjänstlediga, i valrörelsens brinnande slutskede. Är inte det konstigt? Vad kan det bero på?

Så där kan man hålla på.

Det är bara en sak som kan sätta stopp för de vildaste konspirationsteorierna. Det är övertygelsen om att politiker inte är överdrivet smarta. Även om de skulle vilja, klarar de inte av att styra och kontrollera verkligheten på alla de komplicerade sätt som de flesta konspirationsteorier kräver.

Det är inte en särskilt svårbegriplig tanke. Det är bara att titta på hur ofta de misslyckas med att kontrollera och styra myndigheter, verk och staten i övrigt.

Politiker är inte allsmäktiga och i de flesta fall inte mer än normalbegåvade. Det är det bästa argumentet mot konspirationsteorierna. Tyvärr är det ett argument politiker själva inte tror på.

Vanligtvis säkra källor…

Johan Hakelius