Fotograferade raset – sedan sprang han

15.30: Chatta med Thomas Nilsson om hur han upplevde terrorattacken på plats

Foto: Thomas Nilsson
Muller Detta är en av de tre bilder som Thomas hann ta innan han fick vända och springa för sitt liv.
NYHETER

Först kom mullret, som ett växande åskdån.

Thomas riktade kameran uppåt mot de brinnande tornen.

– Jag tog tre bilder. Sedan sprang jag, berättar frilansfotografen Thomas Nilsson.

Thomas Nilsson Chatta med honom på aftonbladet.se i dag.

Nyligen kom han ut med en fotobok om terrorattackerna för fem år sedan. Den heter ”Uppdrag: USA” och handlar om hur USA har förändrats efter attackerna.

I dag på femårsdagen av WTC-attackerna, chattar han på aftonbladet.se och berättar sin historia om den elfte september 2001.

Smet förbi

– Jag såg det första planet krascha in från min bostad i en annan del av staden, så jag kastade mig iväg för att komma så nära som möjligt, säger Thomas Nilsson.

I kaoset och New York-trafiken smet han förbi två polisavspärrningar och kom fram till en plats bara hundar meter från tornen.

– Då hade även det andra planet kraschat in i tornen och jag kunde inte komma närmare på grund av poliser som stoppade mig.

Där stod Thomas och fotograferade för fullt. Både de brinnande tornen och det som utspelade sig runt omkring.

Muller

– Sedan hörde jag ett svagt muller som växte i styrka. Utan att hinna tänka så riktade jag kameran upp mot tornen och jag såg genom sökaren att det södra tornet höll på att rasa ihop.

Thomas tryckte av tre bilder. Sedan sprang han för sitt liv.

I tumultet ramlade han omkull på trottoaren och tappade sin fotoväska.

– Jag såg att den låg cirka fem meter bakom mig. Men i bakgrunden såg jag tornet rasa och tänkte att det nog inte var värt att springa efter den, säger han med ett skratt. Kamerorna hade jag hängande på axeln.

Thomas sprang bort mot Broadway och slet i en port för att komma bort från gatan. Men den var låst.

– Jag sprang ytterligare ett och ett halvt kvarter innan en person drog in mig i en hotellobby.

När dörrarna hade stängts kunde han se det enorma, svarta dammolnet svepa förbi utanför.

Robert Triches

ARTIKELN HANDLAR OM