Höll svägerskan som slav

Tvingades arbeta naken och tigga för att få mat

NYHETER

I två år hölls paret 26-åriga Veronica som slav.

Hon tvingades arbeta naken och tigga för att få mat.

Nu har sexbarnsmamman Antonia Pearson-Gaballoine dömts till sju års fängelse, skriver BBC:s nätupplaga.

Foto: NORTH YORKSHIRE POLICE
Antonia Pearson-Gaballonie.

I två år levde Veronica Sandeman i fångenskap hos sin svägerska och hennes make i York i norra England.

Hon förnedrades och misshandlades av Antonia Pearson-Gaballoine inför familjens barn. Vid ett tillfälle – på julafton 2004 – hjälpte Antonias make Neil Pearson hustrun att misshandla Veronica med ett bälte. Därefter höll han fast henne medan Antonia klippte av henne håret och stack henne i ansiktet med saxen. För detta har han nu dömts till två års fängelse.

Lyckades fly

Några dagar efter misshandeln lyckades Veronica Sandeman äntligen fly. Hon tog sig hem till Amanda Palmer, en kvinna hon lärt känna när hon tog Antonias barn till skolan.

Inför rätten berättade Amanda Palmer om hur Veronica sett ut när hon ringde på hennes dörr.

– Hon var ett totalt vrak. Hon såg ut som ett skelett.

Skar av kontakten

Enligt domaren Paul Hoffman har Antonia Pearson-Gaballoine utnyttjat Veronica Sandemans utsatta position, och förvärat den genom att skära av hennes kontakt med sina föräldrar.

– Hur en person kan behandla en annan med sådan grymhet är mycket svårt att tänka sig – men du gjorde det, sa han till Antonia Pearson-Gaballoine.

Enligt Hoffman var anledningen till att Veronica stod ut med misshandeln och fångenskapen så länge var att hon var så fäst vid Antonias barn.

Brast i gråt

Antonia Pearson-Gaballoine tog emot domen på sju års fängelse omgiven av fyra säkerhetsvakter. Hon sjönk till golvet och brast i gråt.

Mick Moore, polismannen som ledde undersökningen, sa inför rätten:

– Jag vill rikta min hyllning till offret i det här fruktansvärda fallet. Hon har visat enormt mod och beslutsamhet genom hela processen, och jag hoppas att dagens dom kan ge henne möjighet att gå vidare.

Daniel Wiklander