Vems gås? Mårtens!

NYHETER

Okej, det är bäst att vi tar historien om Mårtengås från början.

Foto: Malin Bonde
På Von der Lindeska valvet i Gamla Stan serverar man gåsamiddag. Anders Andersson tömmer ugnen på ännu en omgång. Varje gås räcker till fyra personer, och i år planerar man att servera mellan 15 och 20 gäss.

Det är den 11 november år 371 i den galliska staden Tours och Martin, en romare som konverterat till kristendomen, är på flykt undan stadens invånare som vill göra honom till biskop. Ett alldeles för ansvarsfullt jobb, tycker Martin som gömt sig i en gåsastia. Kanske borde han tagit skydd i häststallet i stället: det dröjer inte länge förrän gässens kacklande avslöjat honom och han motvilligt får sätta på sig biskobshatten. Som "hämnd" äter man därefter gås på mårtensafton, vilket förstås sammanföll med att man alltid slaktade gässen i början av november.

Martin blir Mårten

I Sverige blev Martin "Mårten", och traditionen att äta en rejäl gåsamiddag har idag spridits uppåt i landet från traditionens början i Skåne.

En riktig gåsamiddag består av svartsoppa, gjord av gåsblod, samt ugnsstekt gås späckad med äpplen och katrinplommon. Rödkål, stekta äpplen och potatis är tillbehören och gåsamiddagen avslutas helst med en äppelkaka.

Hur klarade då Martin sitt motvilliga jobb som biskop? Med beröm godkänt: han blev till och med helgonförklarad för sin godhet mot fattiga och sjuka.

Kalle Asplund

Allt om Stockholm

Tre gåsamiddagar i helgen: