Tvingade man dricka sitt urin

I går stod Jackie Arklöv inför rätta

NYHETER

Polismördaren Jackie Arklöv stod i går inför rätta för krigsförbrytelser i Bosnien. Aftonbladets Johanne Hildebrandt - som själv såg hur fångarna i området runt Mostar slogs medvetslösa - skriver här om rättegången.

Foto: POLISEN
Inför rätta i går Jackie Arklöv erkänner drygt hälften av åtalspunkterna.

Jackie Arklövs krigsförbrytelser i Bosnien blev verkliga då rättegångens första vittne började berätta om hur han misshandlats

Den tunnhåriga mannen i 50-årsåldern kämpade verkligen mot tårarna men när åklagaren Liselott Tamm bad honom beskriva förhållandena i fånglägret bröt han samman.

Först när Arklöv lämnat säkerhetssalen i Stockholms tingrätt kunde vittnet fortsätta berätta om hur han och de andra bosniska fångarna packades samman i en plåthangar, hur han tvingades dricka sitt eget urin när de varken fick mat och vatten under tre dygn. En homosexuell fånge blev våldtagen i lägret, andra blev torterade.

Jackie Arklöv misshandlade honom, slog honom med en pistol i huvudet, trampade på hans arm så att den bröts av.

Vittnets berättelse är varken ovanlig eller konstig. Området runt Mostar var helvetet på jorden sommaren 1993, jag vet för jag var där och behöver bara blunda för att se de utmärglade muslimska fångarna framför mig.

De bosnienkroatiska styrkorna, som Jackie Arklöv tillhörde, behandlade dem som djur. Vakterna hånskrattade åt fångarna som tvingades bära sten vid frontlinjen, blev de uttråkade eller var på dåligt humör slog de dem medvetslösa. Ett befäl beklagade sig över att lägren var överfulla "Vad ska vi göra av dem? Skjuta dem eller använda rep?"

Det var som om de inte var mänskliga och jag har ofta undrat hur de mår i dag, de fångar som överlevde tortyren och förnedringen.

Mannen som berättade om Jackie Arklöv besvarade frågan mer än väl och visade att tretton år är ingenting. Enligt advokaterna mår samtliga av de elva vittnena fortfarande väldigt dåligt och har både ångest och posttraumatiska stressymtom.

Det finns de som säger att rättegången är onödig eftersom Arklöv redan är dömd till livstids fängelse men man ska inte underskatta värdet av upprättelse.

Jackie Arklöv säger själv han att han vill stå för det han har gjort och erkänner allt som han kommer ihåg. Genom att ta på sig skulden kan han kanske lindra eller i alla fall bekräfta offrens lidande så att det blir lite lättare för dem.

Något måste ha hänt för så där har han aldrig låtit förr. Jag har intervjuat Jackie flera gånger de senaste elva åren och att han, som tidigare var en krigsfixerad nynazist, nu talar om ansvar och försoning är minst sagt överraskande.

Kanske har Jackie verkligen mognat och förändrats, man vill ju gärna hoppas att människor kan komma till insikt och att behandlingsformer och fångvård fungerar. Kanske är det bara en taktik för att ställa sig själv i bättre dager, jag vet faktiskt inte. Det enda som är säkert att han låter annorlunda.

Och trots att han erkänner drygt hälften av åtalspunkterna så nekar han faktiskt till att ha besökt det fångläger där vittnet som inledde förhandlingarna fanns. Kanske minns han inte eller har det skett någon form av förväxling. Rättegången mot Sveriges första krigsförbrytare i modern tid håller på till den fjärde december så det finns gott om tid för att nå fram till sanningen.

Förhoppningsvis kommer vi också får se fler liknande rättegångar i Sverige. Riksdagsmannen Lennars Sacrédeus (kd) vill att polisen ska få fler resurser att söka och lagföra fler krigsförbrytare. Enligt Amnesty kan så många som 3000 gömma sig i Sverige vilket är fullständigt skandalöst. Att omedelbart spåra upp dem och ställa dem inför rätta borde vara en självklarhet prioritet.

Ingen ska komma undan brott, ingen ska kunna fly undan sitt ansvar, särskilt inte när det gäller krig.

Den tiden borde vara över.

Tidigare:

Johanne Hildebrandt