Alla dömde ut hans manus

NYHETER

Man brukar säga att konsten skapar djupare förståelse människor emellan.

Men i rättegången om Benny Anderssons och Björn Ulvaeus musikal ”Kristina från Duvemåla” kändes det som om konst kan döda.

Foto: marco gustafsson
Carl-Johan Seth hävdar att han skrev librettot som ligger till grund för succémusikalen ”Kristina från Duvemåla”. Björn Ulveus och Benny Andersson säger att Seths manus inte gick att använda.

– Är du verkligen kapabel att fälla något som helst vettigt omdöme i den här frågan? sa Anderssons och Ulvaeus advokat Rolf Andersson till ett vittne.

Advokatens stirrande blick var kallare än vinterkylan utanför tingsrätten.

Vittnet skrattade, jag förmodar att det var nervöst betingat. Han hette Lars Melin, pensionerad docent från Stockholms universitet och sa att han var distriktsmästare på litterär struktur, alltså hur texter är uppbyggda.

Anderssons och Ulvaeus motpart, dramaturgen Carl-Johan Seth, hade kallat in Melin som expertvittne. Melin skulle visa att Seths manuskript visst hade kommit till användning.

Manuset var inte alls sopigt, ostrukturerat, oanvändbart och lämpat enbart för papperskorgen, vilket Andersson, Ulvaeus och fyra av deras vittnen sagt.

Ändå står Carl-Johan Seth som manusförfattare till ”Kristina från Duvemåla”.

Benny Andersson och Björn Ulvaeus kände sig tvingade att ge honom en tredjedel av upphovsrätten en vecka före premiären. De orkade inte bråka, säger de. Men nu vill de ha bort Seths namn så att de som skrev det manus som användes, regissören Lars Rudolfsson och dramaturgen Jan Mark, ska få såväl ära som pengar.

Lars Melin höll dagens mest underhållande föreställning. Han docerade om kreativitet. Om det, ytligt sett, var svårt att spåra Carl-Johan Seths ursprungliga manus i det som blev den färdiga musikalen, var det inget konstigt enligt Melin.

Det var en naturlig del av den kreativa processen sedan regissören Rudolfsson och dramaturgen Mark satt tänderna i Seths manus.

Melin hade en otacksam uppgift, han trädde in på scenen som siste man. Innan hade Andersson, Ulvaeus, Rudolfsson, Mark, förra Dramatenchefen Ingrid Dahlberg och Dramatens chefsdramaturg Ulla Åberg alla dömt ut Seths manus.

Dahlberg sa att hon rådde Björn och Benny att byta manusförfattare.

Ulla Åberg sa att Seths manus hade refuserats om han sänt det till Dramaten.

Alla klagade påatt manuskriptet var fyllt av filmiska miljöbeskrivningar, meningslösa för en musikal, samt att det saknade dialog. Detta vände Lars Melin till en poäng.

Han sa att de avsnitten var ”platshållare”, som någon annan i den kreativa processen kunde fylla med till exempel dialog eller musik och sång.

Då såg Benny Andersson och Björn Ulvaeus först häpna och sedan roade ut.

Carl-Johans Seth åhörde uttryckslöst den ena domen efter den andra över sitt manus.

Att han alls orkade var ett belägg för att konst inte bara kan skapa förståelse mellan människor, eller att konst kan döda. Konsten kan också locka fram oanad styrka.

Läs tidigare artiklar:

Peter Kadhammar