Åsne Seierstad, 33: Jag har inte saknat Bagdad en sekund

Årets nyhetskomet: Tog Irakkriget in i våra hjärtan

NYHETER

Från okänd reporter till hyllad succéförfattare.

2003 blev det stora genombrottsåret för Åsne Seierstad.

Men hon har också fått sin heder ifrågasatt, jobbat slut på krafterna och hamnat på Jan Guillous svarta lista.

Foto: maria Östlin
Åsne Seierstad. Ålder: 33 år. Bor: I Oslo. Familj: Mamma Frøydis, pappa Dag, storasyster Tori och lillebror Taral. Yrke: Journalist och författare. Utbildning: Magisterexamen i spanska, ryska och idéhistoria. Språk: Engelska, tyska, franska samt lite serbokratiska och kinesiska. Karriär: Korrespondent i Ryssland 1993–1996 och i Kina 1997–1998 för Dagsavisen. Böcker: ”Med ryggen mot världen” (1999), ”Bokhandlaren i Kabul” (2002) och ”Hundra och en dag”(2003). Kändiskompisar: Norska prinsessan Märtha Louise och hennes make Ari Behn.

Att säga att Åsne Seierstad är upptagen är årets underdrift. När Söndag träffar henne ska hon besöka fem städer de närmaste dagarna för att lansera sin nya bok ”Hundra och en dag”.

Även i Bagdad hade Åsne Seierstad en hektisk tillvaro. Hon rapporterade för åtta tidningar, fem tv-kanaler och fem radiostationer.

Saknar du kriget?

– Nej, jag har inte saknat Bagdad en sekund sedan jag åkte därifrån. När jag kommer hem från ett krig är jag färdig med det eftersom det är så krävande. Men visst skulle vara intressant att åka tillbaka och se vad som händer där nu.

Hur varvar du ner efter att ha varit mitt i slagfältet?

– Jag har inte fått vila än, det är det som är problemet. När jag kom hem drog jag iväg på lanseringen av ”Bokhandlaren i Kabul”, som översatts till 17 språk. Och i juni började jag skriva den nya boken.

Kan vi snart läsa rubriken ”Åsne är utbränd” i Aftonbladet?

– Ja, absolut (skratt). Men nu ska jag vara ledig och försöka åka skidor. Min förläggare på Norstedts vill att jag ska åka Vasaloppet nästa år. Sedan ska jag läsa böcker, lyssna på musik och gå på bio.

Varför blev 2003 ditt år?

– Därför att jag syntes mycket i tv. Man får större genomslag efter några minuter i tv-rutan än efter att ha skrivit tusen artiklar och gjort lika många radioinslag.

Vad svarar du om CNN ringer och vill anställa dig?

– Jag har inte fått några sådana erbjudanden, så jag vet inte riktigt. Jag är glad för den frihet jag har som frilans. Anledningen till jag har varit på rätt plats vid rätt tillfälle är att ingen har styrt mig.

I dag tjänar du miljoner, men har du haft knapra år när du tvingats leva på nudlar?

– Massor, bland annat för tio år sedan när jag bodde i Moskva och började jobba som journalist. För att kunna resa i landet jobbade jag som tolk för andra journalister på dagarna och arbetade själv på kvällarna. Bara för tre år sedan deklarerade jag för 40 000 kronor.

Hur ser du på bokhandlaren Shah Mohammads kritik om att du ljugit och skrivit saker som utsätter honom för livsfara?

– Vi träffades i Oslo för några månader sedan och efteråt gick han ut i media och sa att jag gått med på att bränna alla böcker, vilket inte var sant. Det som var bra för mig var att han visade att han är som i boken – en person som inte lyssnar på folk. Dessutom var han med i pratshower i tv och sa ”Oh, it's so hot to have two wifes, I'm blue all over” och det funkar inte i Norge.

Vad säger du om bråket med Jan Guillou?

– Först var allt jag skrivit i ”Bokhandlaren från Kabul” lögn, sedan var det kanske inte lögn utan oetiskt. Vi möttes i en radiodebatt och då nitade jag honom. Jag ville att han skulle vara konkret och säga vad som var lögn. Till slut blev han helt tyst. Då sa programledaren: ”Ja, det verkar som om du har missförstått hela boken”.

I SVT fick du frågan: ”Hur kan du stå där i Bagdad, dag efter dag och vara fräsch som en nyponros med nystrukna blusar?” Det är ett av många exempel på att ditt utseende ofta kommenteras. Hur ser du på det?

– En period tänkte jag att det reducerade det jag gör. Men det viktigaste är att de miljoner som hört radiorapporterna, läst tidningarna eller böckerna har sina egna intryck av mig. Men visst kan jag irritera mig på att det framstår som om jag inte kan något, trots att jag har lång universitetsutbildning, kan språk och har jobbat i tio år.

Andreas Utterström