Skandias styrelse gav girigheten spelrum

NYHETER

Det märkliga med Skandia är att vd:n Lars-Eric Petersson och finansdirektören Ulf Spång alls hann sköta något av företagets vanliga affärer.

Av advokat Otto Rydbecks utredning framgår att Petersson och Spång la ner oerhörd kraft och mycket tid på att få upp sina löner, pensionsprogram, diverse otroligt krångliga bonusprogram SAMT ordna lägenheter till sig själva, sina barn och få bostäderna lyxrenoverade SAMT dölja kostnaderna för Skandias aktieägare.

Men det finns något ännu märkligare i skandalen.
  Det är hur styrelsen kunde låta det ske.

Visst, Rydbeck säger att Petersson delvis blåste styrelsen och fattade sina egna beslut, som gick på tvärs med vad han hade rätt att göra.

Men det är också uppenbart att Lars-Eric Petersson var involverad i ändlösa diskussioner och analyser av hur han skulle få upp ersättningarna till sig och sina kompisar i ledningen.

Styrelsen, först med Sven Söderberg, sedan Lars Ramqvist och senast Bengt Braun som ordförande, var med och införde ett nytt redovisningssystem. Det kallades "embedded value", inbäddat värde, och gick ut på att man tog upp beräknade framtida vinster av försäkringskontrakt. På så sätt kunde man få upp resultatet, vilket i sin tur medförde extra bonus till toppskiktet i Skandia.

Man kunde "koncentrera

sig på kortsiktig nyförsäljning utan större hänsyn till framtida följder", skriver Rydbeck i sin utredning.

En sådan beskrivning borde bättre passa in på ett litet skojarbolag, inte ett stort börsnoterat företag där några av näringslivets viktigaste personer sitter i styrelsen.

Men styrelsen i Skandia var ett rö i vinden - precis som vi sett i andra viktiga bolagsstyrelser, i skandal efter skandal de senaste åren.

Det är ju inte så att Skandias styrelse enbart fördes bakom ljuset. Styrelsen klarade inte av att ställa rätt frågor.

Vid ett styrelsemöte

1998, till exempel, frågade en ledamot hur redovisningssystemet "embedded value" skulle påverka "bonussystem och liknande".

Lars-Eric Petersson svarade att det inte alls skulle påverka bonussystemet Skandianen. Men han sa inte att ersättningarna i bonusprogrammet "Wealthbuilder", konstruerat för de 20-30 högsta tjänstemännen, skulle skjuta i höjden.

Okej, i praktiken ljög Petersson för styrelsen genom att inte ge ett uttömmande svar.
  Men vad är det för styrelse som inte förmår ställa rätt frågor?

Och den behövde inte ens ställa frågor. När räkenskaperna för år 2000 lades fram var det tydligt att taket för bonusarna hade sprängts. Men "då styrelsen godkände 2000 års räkenskaper, synes den ej ha ifrågasatt storleken av utfallet i Wealthbuilder", står det i Rydbecks utredning.

Taket för bonusarna var 56,25 miljoner kronor.

I årsredovisningen stod det att 339 miljoner betalades ut.

Det blev alltså 282,75

miljoner kronor för mycket.

Ingen styrelseledamot slog näven i bordet - ingen ställde ens en enda liten fråga.

Styrelseordföranden Lars Ramqvist, som till helt nyligen var Sveriges mäktigaste industriman, och som fortfarande sensationellt nog är ordförande i Volvo, gjorde muntliga avtal med Lars-Eric Petersson om vad han skulle få för bonus. I en annan del av utredningen framgår det dock att Ramqvist hade ytterst luddiga begrepp om vad som gällde för ersättningarna.

Eller ta bonussystemet som kallades "Sharetracker". Det skulle utgå med högst 103 miljoner kronor åren 1997-1999.

Det blev 473 miljoner.

Ändå beslutade Skandias styrelse att köra vidare med samma program. Annars kunde direktörerna, främst de i USA, bli sura och sluta.

En av de viktigaste

personerna i Skandias styrelse var Bengt Braun. Han var vice ordförande och valdes i våras till ordförande när Lars Ramqvist försvann. Braun avgick i söndags kväll.

I går frågade jag honom hur en styrelse kunde tolerera att ha en bolagsledning som la ner så mycket tid och möda på att konstruera bonusprogram åt sig själv.

- Under andra halvan av 90-talet påverkades så många av den fantastiska börsuppgången - it-hysterin, alla optionsprogram, de sanslösa beloppen som var i omlopp. Det var en brist på fasthet. Vi borde varit mer fasta, sa Braun.

Det var mycket snack om girighet i går. Men det var Skandias styrelse och revisorer som gav girigheten stort spelrum.

Peter Kadhammar, krönika

ARTIKELN HANDLAR OM