Följ rättegången direkt

Aftonbladet.se:s Robert Triches rapporterar direkt

Foto: KRISTER HANSSON
Rättegången mot Tito Beltran fortsatte på måndagen.
NYHETER

YSTAD Tito Beltran försattes idag efter slutpläderingarna på fri fot. Dom kommer den 12/2.

Följ rättegången minut för minut på aftonbladet.se

Tito gråter och pussas och kramas efter han fått beskedet att han släpps på fri fot. Han får en klapp av häktesvakten och kramar om sin hustru.

15.33 Rättegången är avslutade. Rätten har en överläggning för att ta ställning till ifall Tito Beltran ska försättas på fri fot eller inte.

15.26 Jag vill bara att barnflickan tänker väldigt noga på det som hon har sagt. Jag vill bara säga att jag har haft många kvinnor i mitt liv. Jag har letat efter den rätta. Men jag har aldrig. Aldrig i hela mitt liv våldtagit någon. Jag har varit en gentleman och det vet alla. Det kan barnflickan också intyga. Jag är vanlig. Snäll. Dumsnäll kan man säga. Jag hälper många och många vill ha mer och mer. Jag är oskyldig. Det har jag försökt att bevisa.

15.23 Monica Dahlström-Lannes sa till alla att ”hon skulle väcka åtal”, att de skulle hjälpa till därför att jag hade blivit friad (i Varbergsmålet), säger Tito Beltran. Det är mycket som har gått fel i den här utredningen, som min advokat sade.

Jag har använt det ord som man inte får använda i domstolen: komplott. Men jag förstår inte den juridiska betydelsen av det ordet. Maria Lundqvist berättade för ett tag sedan att hon hade sparat de här trosorna. Jag undrar om de här trosorna har skickats till analys och det har bevisats att det inte fanns någonting och att det sedan togs bort. Jag vet inte. Jag undrar bara.

15.16 Om jag hade våldtagit henne så hade det förmodligen varit blod i trosorna. Carola har blivit så starkt påverkad av Maria Lundqvist och Monica Dahlström-Lannes så att hon ljög. Det finns en video på Youtube från Marstrand där man kan se att hon höll min hand och tittade mig i ögonen, pussades på kinden och kramades till och med. Sedan träffades vi 2006 i Globen. Där sjöng vi tillsammans igen. Höll i hand och tittade varandra i ögonen. Min fru och min son träffade Carola i Kopparberg för några månader sedan. Vi kramades och pussades. Min son kramade henne men det sa hon ingenting om. Carola har fått massage av mig i bussen.

15.10 Tito Beltran tar själv ordet:

– Jag har inte blivit hjälpt eller förberedd av någon inför den här rättegången. Jag har sett väldigt mycket de här dagarna, vilken förberedelse Monica Dahlström-Lannes, åklagaren och målsägandebiträdet med barnflickan. Jag vet att Thomas Bodström jobbar ihop med Monica Dahlström-Lannes i Ecpat och jag tycker att åklagaren gjort sig skyldig till tjänstefel som tillåtit barnflickan att förbereda sig på det här sättet. En sak som jag reagerar väldigt starkt på är att när jag träffade barnflickan så var hon en väldigt käck tjej, idag ser jag henne som en jungfru, som heliga Maria. Det är ett sätt att kunna påverka många människor att säga att hon är oskuldsfull och... jag vet inte hur hon är, jag känner henne inte. Du känner inte mig heller, säger han till henne. Om jag gjort närmande mot dig, så ber jag om ursäkt. Men jag har aldrig i hela mitt liv, inte våldtagit dig, säger han till barnflickan.

Barnflickan tittar stint ner i bordet.

Jag var inte lycklig, jag var inte älskad, jag var själv och letade efter den rätta. Jag hittade min fru och sedan dess har vi varit tillsammans och vi är lyckliga. Jag har sex barn. De frågar mig när jag ska komma hem och leka med dem. Jag ska göra som Thomas Bodström som arrogant frågade mig om jag inte skulle erkänna. Jag säger samma sak till dig: Ska du inte erkänna? Jag har aldrig gjort dig något. Du tittar mig inte i ögonen, men det är så. Det vet du, säger Tito direkt till barnflickan.

15.10 Skulle Tito Beltran tagit risken att ödelägga sin karriär genom att våldta barnflickan? frågar sig Tomas Nilsson.

Näe, svarar han på sin egen fråga.

Det är ju en så utomordentligt stor upptäcksrisk om han skulle göra det. Det skulle ju vara som att göra det alldeles öppet. På en arena. Det här är ett utomordentligt allvarligt åtal mot Tito Beltran. Naturligtvis är det så att hans sociala och yrkesmässiga liv står på spel. Det är ett svårt avgörande som rätten ha. Avslutningsvis: Med hänsyn till Monica Dahlström-Lannes inhopp som förstör utredningskvalitén och utredningsbristerna, bristerna i trovärdighet i målsägandeberättelsen och Maria Lundqvists berättelse, vittnesbevisningens otillräcklighet i övrigt, Titos berättelse och orimligheten i att han skulle iscensatt en våldtäkt, ska detta inte räcka till fällande dom. Jag hemställer att Tito Beltran omedelbart försätts på fri fot.

15.06 ”Jag lämnar detta pinsamt värdelösa vittnesmål utan kommentar”, säger Tomas Nilsson angående den anhöriga som påstått att Tito Beltran våldtagit henne bara en meter från sin före detta sovande fru.

Motståndarsidan har haft den goda smaken att också göra det, säger han.

15.03 Det finns svårigheter att bevisa saken. Och då ska det drabba åtalet, säger Nilsson. Det innebär inte att man behöver säga till någon att man inte ”tror på dig”. Rätten svarar inte på frågan om någon ljuger eller inte. Rätten svarar på om bevisningen är tillräcklig eller inte.

”Alla visste att något hade hänt”, sa flera vittnen.

Men vad hade hänt? frågar sig Nilsson. Är det någon som tror att det hade stannat vid detta om det varit tal om en våldtäkt. I sådana här sammanhang finns det inte någon som hade kunnat tiga som en mur. Robert Wells är av den uppfattningen att det inte skulle blivit tyst om det varit tal om en våldtäkt. Skulle han vara någon skrämmande direktörstyp som ingen vågade tala med? Han sa: ”Det är inte någon som hade velat hålla mig utanför”. Och varför sa Maria Lundqvist inte något till Vicky von der Lanken?

Anders Berglund sa att något hade hänt med sexuella förtecken. Carola sa att hon inte heller är säker på att barnflickan blev våldtagen. Barnflickan hade inte heller berättat något om händelseförloppet.

14.54 Advokat Nilsson går in på Maria Lundqvists vittnesmål:

En sak jag funderat på är: Om Lundqvist tyckte sig funnit bekräftelse på en våldtäkt när trosorna luktade sperma, varför kastade hon dem då? Målsäganden kunde ju ha ändrat sig redan efter en vecka. Detta med dna och dna-bevisning var känt redan då 1999. Obegripligt, tycker jag, säger Nilsson.

Och har barnflickan verkligen sagt att hon blivit våldtagen? Barnflickan själv säger ju att hon är osäker. Och då kan man ju undra varför hon inte anklagar honom för våldtäkt när hon går ner och bankar på hans dörr? Hon säger ”Du har ju satt på henne din jävel”. Det här är besvärligt för Maria Lundqvist och när man påtalar det så säger hon att hon mycket möjligt kan ha sagt våldtäkt, men det är ett antagande och hon vet inte.

Om Maria skulle ha fått för sig att Tito bara haft sex med barnflickan så har jag i och för sig inga undringar över att hon blir upprörd över detta. Hon kände rimligen ett ansvar för denna unga religiösa kvinna. Det är definitivt på det sätt som Robert Wells, Anders Berglund och Vicky von der Lanken uppfattat det: Att tafsa på en flicka som tillhör det här turnégänget, det gör man inte. Men huvudfrågan kvarstår: Vad är det barnflickan har sagt den här natten och vad är det för slutledningar Maria Lundqvist gör själv?

14.48 Och angående att han skulle ha trängt in i henne. Det har inte framkommit i förhören, säger Nilsson.

Och barnflickan säger att hon talat med Carolas barnflicka. Men varför är inte hon förhörd? Det är också en utredningsbrist.

Hon har också talat med Carola. Men för mig tog det tio minuter att få Carola att säga att barnflickan inte berättat något om händelseförloppet.

Barnflickan säger till mig i förhöret första dagen att hon följt Varbergsmålet och den lilla flickan, och då säger hon att Tito inte fick något straff för något som han hade gjort. Är inte det skäl till viss oro? Jag vet vad man har att hålla sig till. En domstol och en friande dom. Men det verkar inte bekymra målsäganden.

Det finns för åtalet en helt avgörande uppgift. Målsäganden säger att han tryckte med händerna på ryggen och höll ner henne.

Låt oss göra ett litet tankeexperiment: Om målsäganden hade sagt att Tito kom bakifrån och vidrörde henne med sitt kön utan att hon samtidigt sade att han tryckt ner henne – då hade det här målet aldrig funnits. Att denna juridiskt tekniskt avgörande distinktion finns med kan man faktiskt fundera över. Åklagaren sade att barnflickan var en drömmålsägande. Det är precis den sortens uttalande som man ska undvika. Inga ovidkommande hänsyn ska tas i en rättegång. Vare sig kön, gudstro eller härkomst. inget sådant ska spela någon roll. Det ska vara på objektiva grunder man gör bevisvärderingen.

14.41 Hon har sagt i egna förhör att hon inte ens hade kysst en pojke. Då vill jag hävda att det blir ett minst sagt ganska häftigt steg att hamna i underkläder på Titos säng när han börjar smeka henne och vill gå vidare. Hur ska hon hantera detta? Det finns ingen som helst uppgift från barnflickans förhör som stödjer att Tito skulle ejakulerat. Inte ett smack. I huvudförhandlingen säger barnflickan att hon känner lukten av hans sperma. Inte i ett enda ord i polisförhören har hon nämnt detta. Men här, kommer det fram. Hon säger att hon kände lukten av Titos sperma. Hon bättrar på. Hon har lånat av Maria Lundqvists berättelse, men det sänker bara henne tillförlitlighet.

14.38 Vad är det som ska ha hänt? Barnflickan berättar ett åtta år gammalt händelseförlopp. Men hon kan inte berätta ett enda ord som hon sade när hon kom till Maria Lundqvists rum. Så hur säker kan man nu vara på det hon nu säger att hon minns. Åklagaren hade några teorier om att minnet är starkt om det kan hängas upp på något eller om det är en traumatisk upplevelse... Äsch, säger Tomas Nilsson.

Målsäganden går nu hos en terapeut och man ska ha klart för sig att den processen i sig inte syftar till att kritiskt granska eller ifrågasätta en upplevelse, tvärtom. Man ska vara klar över risken att det kan cementera felaktigheter. Att väsentliga inslag i ett händelseförlopp kan förträngas är vetenskapligt belagt. Ta bara det viktiga i att trombonisten kommer in och ser barnflickan nästan naken. Maria Lundqvist säger: ”Hade någon kommit in hade NN absolut berättat om detta”. Varför gjorde hon inte det? Eller någon av de efterföljande dagarna? Nu har hon berättat eftersom hon förstod att det skulle komma fram. Men varför gjorde hon inte det då? Barnflickan har naturligtvis förstått att det verkat som en sexuell situation när någon såg dem på sängen. Hon må vara oerfaren som helst, men detta fattar ju faktiskt ett barn att det måste uppfattats som en sexuellt laddad situation. När hon starkt försenad rusar tillbaks så är det klart att hon lägger skulden på Titio. Hon har varit borta klart mycket längre än vad som var avtalat och hon kan ju inte själv ta på sig detta. Hur skulle det se ut?

14.30 Det är bara de här två personerna som vet vad som hände. Alla andra måste göra mer eller mindre välgrundade bedömningar. Vi vet inte varför målsäganden berättar som hon gör. Men man kan inte som åklagaren lägga på oss att förklara varför hon berättar som hon gör. Åklagaren sa till oss: ”Kom med en bättre förklaring”. Men det är inte vi som ska förklara varför hon framför en enligt oss felaktig anklagelse. Då har man ju vänt på bevisbördan och det får man aldrig, aldrig göra. Påståendet måste vila på egna ben. Vänd inte på resonemanget och säg åt oss att förklara varför hon säger som hon gör.

Han fortsätter:

Granskningen ”Oskyldigt dömda" visar att man dömt fel i åtskilliga domar. Många av dem gäller fall med påstådda sexuella övergrepp. Man kom fram till att en viktig förklaring till felaktiga domar var att domstolarna alldeles otillräckligt granskat målsägandeförhöret. Och då gällde det särskilt uppkomstbetingelserna för berättelsen. Bland dessa kan välkända varningssignaler efterforskas. Som att uppgifterna vuxit fram eller att man under förundersökningen ställt ledande frågor, argumenterar Nilsson.

14.24 Tingsrätten står inför den svåra uppgiften att göra en bevisvärdering, fortsätter Nilsson.

Avgörandet får inte grundas på totalintrycket, enligt förarbetena till lagen. Varje bevis ska värderas för sig. Man säger i brottmål att det finns ett särskilt utredningskrav hos åklagarsidan, man brukar tala om bevisningens robusthet, att bevisen och utredningen ska vara robust. Det brukar definieras som att det inte återstår någon ytterligare bevisning som kan påverka bedömningen i målet. Och om det brister i robustheten på det sättet, då säger man att den osäkerhet som följer av brister i utredningen så kan det inte anses ställt utom allt rimligt tvivel att den tilltalade utfört gärningen.

I minst två hänseenden finns den här bristen här. Det första är att målsäganden sagt att hon i ett läkarbesök 1999 sagt att hon träffat en gynekolog och talat om att hon varit utsatt för en våldtäkt. I sådana fall var gynekologen skyldig att anteckna det i sin journalföring, men att målsäganden lyckades övertala gynekologen att låta blir det. Hur sannolikt är det? Att en läkare låter sig övertalas av en 18-årig patient? Men gynekologen är inte hörd. Varför inte det? Om ett sådant samtal hade förts så hade det åtminstone utretts. Ett exempel på utredningsbrist.

Det andra är uppgiften om den manliga sädesvätskans säregna doft. Åklagaren måste ju föra någon bevisning i frågan. Rätten kan väl inte anta antingen det ena eller andra. Jag har åtminstone försökt, trots att vi inte har utredningsbörda, att kontrollera detta. Detta är också en utredningsbrist. Materialet som kan ha haft betydelse har inte utretts. Det finns så stora osäkerhetsfaktorer som inte går att bortse ifrån.

En tredje omständighet är att målsäganden träffade en kamrat utanför skolsköterskans mottagning och berättade allt om vad hon varit med om. Den här kamraten är hörd under förundersökningen. Jag ska inte säga vad hon sa. Men är det någon som tror att man skulle avstått från att åberopa henne om hon bekräftat vad åklagarsidan vill bevisa?

14.13 Efter en kort paus fortsätter advokat Tomas Nilsson sin plädering:

13.55 Hur vågar Dahlström-Lannes avsluta samtalet med Robert Wells på det sätt som han uppfattar som otäckt och upprörande, nämligen: ”Tito är sjuk och jag ska sätta dit honom”. Det är så oerhört säreget så man undrar om Robert fantiserar. Men hon har sagt så och varför? Jo, jag tror att det ligger till så här att Robert sagt att han och Tito inte är särskilt kontanta sedan tre år och då avläser Dahlström-Lannes detta fel och tycker sig kunna ställa sig in hos Robert och kasta ur sig en sådan här groda. Med den attityd och ingång som hon har haft i detta ärende och den centrala roll som hon haft i ärendet från början till slut så anser jag att hon har förstört utredningen. Hon har agerat på ett sätt som rättegångsbalken aldrig skulle acceptera att en polis eller åklagare skulle bete sig. Hon har förstört ett redan svagt mål.

13.50 Advokat Nilsson fortsätter att dissekera Monica Dahlström-Lannes roll:

– Nu sätter hon igång och agerar, helt utan insyn eller möjlighet till kontroll. Hon har ingen redovisningsplikt eller att föra protokoll så att man vet med vem hon talar. Men poängen är: Finns det en risk för påverkan.?Jag säger inte att det är en eftersträvad påverkan, men poängen med vår lagstiftning är att man inte ska kunna överföra information eller ska kunna påverka bevisningen. Denna ömtåliga frukt ska inte kunna bli skämd, säger Nilsson.

Detta drabbar tillförlitligheten i utredningen och bevismaterialet.

Är det någon som tror att Robert Wells skulle utsätta sig för risken att tala osanning i det här målet? Nej, det tror inte jag. Och det här att Monica Dahlström-Lannes utger sig för att vara åklagare? Åklagarens (Anna Håkanssons) försök att förklara bort det med att Wells blandade ihop två andra namn håller inte.

Jag kan gå med åklagaren på att detta inte är särskilt viktigt. Hon kanske sagt att hon assisterar en åklagare i en utredningen eller vad...

Men naturligtvis finns det ett syfte med detta, som det finns ett syfte med att hon presenterar sig som polis när hon tar andra kontakter med vittnen. Det allvarliga som kom fram i förhöret med Robert Wells är att det visar med vilken energi och målmedvetenhet som Monica Dahlström-Lannes driver den här utredningen framför sig. På Bodströms frågor ville hon ge intryck att det var i rättssäkerhetsintresse och att det var ett ”oerhört kort samtal” med Robert Wells. Icke. Icke. Robert Wells redovisar att hon pratar länge och ingående. Därutöver har hon haft kontakt med målsäganden ofta.

13.44 Nilsson fortsätter: Det finns en särskild portalparagraf i rättegångsbalken som handlar om polisutredningar och förundersökningar: ”Vid förundersökningen skall ej blott de omständigheter som talar emot den misstänkte utan också till hans fördel beaktas.” I detta hänseende avviker detta målet från det vanliga skeendet. Det vanliga är att ett brott anmäls eller kommer till polisens kännedom och sedan genomförs en utredning efter regelverket. Det är för den enskildes rättssäkerhet så att man ska veta att den här objektivitetsplikten fullgörs fullt ut. I det här målet har det inte funnits den enkla bakgrunden, det har funnits ytterligare påverkan. Vi känner bakgrunden: Det friande målet. Det kan prövas men det ska i sådana fall göras i högre rätt. Men i det här fallet vänder sig pappan till målsägande till Monica Dahlström-Lannes som sedan agerar. Men det är inte utredningen i Varbergsmålet som hon börjar fundera över, granska eller komplettera. Utan vad gör hon? Jo hon agerar för att sätta igång det här ärendet. Utomordentligt märkligt, säger Nilsson.

Dahlström-Lannes säger till Maria Lundqvist: ”Detta skulle kunna bli viktigt för målet med den lilla flickan”. Bevisrättsligt är det så att bedömningen av det här målet inte har ett skvatt med Varbergsmålet att göra, men ändå är det så att Monica Dahlström-Lannes agerar med det här målet som utgångspunkt. Jag frågar henne om det och hon säger: ”Vet man något om sexualbrott så vet man att det kan finnas en koppling”. Vad säger ni om detta, säger han till rätten. Ta en funderare på det.

Bevisningen spelar ingen roll. Det är Titos karaktär som ska fälla avgörande i det målet.

13.38 Tito Beltrans försvarare Tomas Nilsson inleder sin plädering:

Det är naturligtvis så att ingen av oss hävdar att man kan se utanpå om en människa är skyldig eller inte. Jag förslösar ingen tid på ett sådant resonemang, säger Nilsson.

Han hävdar till ett rättsfall där Högsta Domstolen understryker kravet på stödbevisning i våldtäktsmål:

Man ställer större och högre krav på våldtäktsmål, säger Nilsson.

En domstol får bara grunda sitt avgörande på bevisningen som lagts fram. inga antaganden eller förmodanden. Men då blir det också alldeles avgörande vilken kvalité som bevisen har. Grundtanken är att bevisen aldrig får utsättas för påverkan. Och för att säkerställa detta intresse finns det åtskilliga regler i rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen. Ett tydligt exempel är att en person kan häktas för att inte ha möjlighet att påverka bevisningen eller utredningen. En annan regel som tjänar samma syfte är att ett vittne inte får närvara i rättegången innan man hörts. man får aldrig ställa ledande frågor till ett huvudvittne. Bevisningen ska skyddas från obehörig påverkan. Detta är en kungstanke i rättegångsbalken. En förundersökning är också kringgärdad med regler som tjänar samma intresse och syfte. Det finns noggranna bestämmelser om hur förhör ska genomföras och dokumenteras.

Det är ingen tillfällighet att lagstiftningen har bestämmelser om vem som får ställa frågor och hur.

Inte ovanligt med sen anmälan

13.31 Bodström yrkar inte på ansvar för grov våldtäkt.

– Det ligger, som åklagaren sagt, på normalstadiet. Men det ligger högt upp på skalan, säger han.

Han yrkar också på ett skadestånd på 100 000 kronor för sveda och värk.

– Det finns inga pengar i världen som kan kompensera hennes lidande, säger han. Tito Beltran bör fällas till ansvar.

13.27 Nu pågår en utredning om det här och vi får se vad det leder till. Men här har hennes agerande inte på något sätt gjort att rätten inte kan döma. Bevisningen visar att det har begåtts en våldtäkt.

Det skedde i juli 1999. Lagstiftningen från 1998 ligger till grund och sedan dess har man vidgat kraven på att ett övergrepp ska betraktas som våldtäkt. Det behöver inte förekomma något våld. Exempelvis behövs bara att man särar på någons ben, och det är fullt tillräckligt för att betrakta det som våldtäkt. De kraven är fullt uppfyllda i det här fallet. Man håller ner någon och ser till att den personen inte kan komma loss. Våldet har inte varit särskilt allvarligt här, men man ska bedöma samtliga omständigheter. Men vi ska komma ihåg att i detta fallet var det ett brottsoffer som precis har lämnat barnstadiet. Hon luras och utnyttjas på ett hänsynslöst sätt. Av en person som nästan är dubbelt så gammal som hon. Allt detta och den förslagenhet och hänsynslöshet som behövs för att gå den här vägen gör att det är helt omöjligt att se milt på våldtäkten.

13.24 Varför anmäls händelsen så sent? Det är inte det ovanligt. Det ovanliga är att den anmäls överhuvudtaget, för de flesta sådana här händelser anmäls inte alls. Barnflickan har själv berättat om att hon inte ville att föräldrarna och klasskompisarna skulle få veta. Hon var också rädd för att det skulle skrivas i tidningarna, och vem kan klandra henne för det?

Här handlar det om en upplevelse som hon var med om när hon var 18 år men som hon kan berätta om när hon är 80 år. Det här känns inte som det är för åtta år sedan för barnflickan. Det är som om det skulle varit för några månader sedan. Sådant här glömmer man inte bort. Åklagaren sa: De värsta saker man råkat ut för kommer man ihåg. Jag tycker inte man ska inbilla sig att vi vet hur det känns, men man glömmer aldrig. Att träffa en förkrossad flicka glömmer man inte heller, som Maria Lundqvist och Carola gjort. Däremot är det naturligt att man glömmer sidoomständigheter. Det är inte av någon större relevans att det tagit lång tid.

Så har vi Monica Dahlström-Lannes. Jag tänker inte försvara henne. Jag känner henne inte. Men jag tänker utgå från det som försvaret säger: Låt oss säga att hon sagt att hon ska sätta dit Tito Beltran och att hon drivit det här själv. Det kanske till och med är troligt att hon haft inverkan. Hon har haft kontakt med flera vittnen. Låt oss också vara överens om att hon varit med vid polisförhör och ställt frågor som hon inte hade rätt till. Vad har det för inverkan?

Hon har absolut ingen officiell roll. Hon har all rätt att själv önska och vilja någonting. Hon har ingen objektivitetsplikt. Hon har all rätt - om hon är övertygad - att agera om hon vill det. Låt oss säga att det hade betydelse för att barnflickan anmälde.

De första sakerna har ingen relevans alls. Det kanske inte är lämpligt, men inte avgörande och påverkar inte. Inte heller de formaliaafel som gjordes av förhörsledaren har någon betydelse.

13.18 Mot detta står Titos berättelse. Det är ingen tvekan om att han befunnit sig i en oerhört pressande situation. Vi har kunnat höra hur han trasslar in sig i sina egna berättelse, hans upplevda komplott, han berättade om samtalet från exfrun trots att det inte hade hänt någonting. Varför berättade han då? Han berättar att han blivit upphetsad, men säger samtidigt att han inte kan bli upphetsad när han ger massage. Allt ifrån Maria Lundqvist, Bert Karlsson och barnflickan har varit inblandad i en komplott. Det finns juridiska möjligheter att lämna en berättelse utan avseende, och där tycker jag att Tito Beltrans berättelse passa in, säger Bodström.

13.15 Han fortsätter:

– I två timmar korsförhördes barnflickan av en av Sveriges bästa advokater, vilket jag är glad för. I de centrala delarna inte bara håller utan vinner barnflickans historia full tilltro. Hon hamnade i chock efteråt, det är som en dimma, som hon sa. Men det hon berättat om händelseförloppet, nämligen att det inte alls var frågan om en massage, och att hon frös till is och kände att hon utnyttjades, är fullt tillräckligt för att döma. För ovanlighetens skull finns det mer bevisning. Maria Lundqvist träffade henne precis efteråt. Det väger naturligtvis väldigt starkt. Hon har hörts under ed och riskerar fängelse om hon ljög, och varför skulle hon riskera sin karriär för att göra det? Hon har berättat hur barnflickan är helt förstörd och detta väger tungt. Likaså Carolas berättelse. Hon tyckte att polisförhöret kunde vara lite mer detaljerat. Men hon berättade här. Och inte skulle väl heller Carola Häggkvist ta några risker att själv bli åtalad och dömd för att fara med oriktiga uppgifter.

13.11 Även om vi vet att ytterst få män skulle begå sådana brott så vet vi inte hur de ser ut, fortsätter Bodström. Det är rika och fattiga, vackra och fula. Det här målet handlar inte om att man gått för långt, utan det handlar om ett övergrepp som ska bedömas som våldtäkt. Däremot är det viktigt att man följer de bestämmelser som finns för mänskliga rättigheter och ingen av oss vill att Tito Beltran ska dömas oskyldig. Bevisningen ligger på åklagaren. Lagen har ändrats många gånger, men beviskraven är oförändrade.

Bodström hänvisar till fyra-fem äldre mål.

– Det är inte tillräckligt att man tror mer på den ena än den andra, men det slås också fast att det inte finns krav på teknisk bevisning. Många gånger ÄR det också bara målsägandens och den misstänktes uppgifter. Det kan vara fullt tillräckligt att målsägandens uppgifter har stöd i utredningen. Detta är tillräckligt för att en människa ska fällas.

13.08 Det har varit ett väldigt speciellt, mål, det har vi alla känt av. Den tilltalade är en internationell stjärna och vi har haft en rad kända personer som har vittnat. De här människorna har upplevt det på olika sätt. Det har varit en enorm mediabevakning, vilket är helt normalt. Men, herr ordförande, det vi inte får glömma bort handlar om barnflickan när hon var 18 år. Inte om något annat. Inga kända personer. Det handlar om en ung kvinna som precis har lämnat barnstadier som våldtas och förnedras. På det sättet skiljer det sig inte från andra mål. Det är ganska avslöjande att vi fortfarande är kvar i fördomar hur en våldtäktsman ska vara. Vi har hört vittnen säga "nej, han är inte sån" och "nej, han raggar kvinnor men godtar nej". Jaha, hur ser en våldtäktsman ut? En våldtäkt är ingen förlängning av hur man raggar tjejer och det går inte att se eller avgöra utanpå vem som gör sådana brott.

13.03 Thomas Bodström börjar sin plädering.

11.12 Åklagaren är klar med sin plädering. Rätten tar paus till efter lunch klockan 13.00 då Thomas Bodström och Tomas Nilsson också ska plädera.

11.10 Ordförande frågar om gärningen i detalj. Vad är det åklagaren menar har hänt exakt? undrar Främby.

– Könsorganen har vidrört varandra och man har använt våld. Det har skett en sexuell handling, varit ett sexuellt umgänge under tvång, förtydligar åklagaren.

11.09 Jag kan mycket väl förstå varför man höll detta borta från Robert Wells. Mycket pengar stod på spel. Och jag förstår varför barnflickan inte ville anmäla. Det var hennes beslut och det ville man respektera.

Det behövs heller ingen teknisk bevisning. Hade vi haft trosorna kvar så hade han kunnat förklara det så, men det är bara en bortförklaring, anser jag.

Slutligen ska man fråga sig om det finns någon annan anledning för barnflickan att berätta och genomlida en rättegång? Det gör det inte. Det hon har berättat är det som hände och det som är sant. Det hon beskriver är en våldtäkt utan förmildrande omständigheter. Tito Beltran har utnyttjat henne. Straffminimum är två års fängelse. Jag menar att man inte ska gå under detta. Fram tills i dag har Tito Beltran suttit häktad, det är inte uppenbart att skäl till häktning saknas. Det är samma förutsättningar som gäller nu. Om man får tro tidningarna så kommer Tito att lämna landet snarast och klippa sitt pass, så jag menar att han ska bli kvar i häktet.

11.05 Åklagaren berömmer barnflickans förhör:

– Hon var en drömmålsägande för en åklagare. Hon var klar, tydlig och detaljerad och gav svar på varför hon mindes vissa saker och glömt annat. Hon klarade försvarets pressande frågor galant och gav en trovärdig förklaring till varför hon väntat så länge med att anmäla den här våldtäkten. Hon uppfyller alla kriterier på att ha berättat om en självupplevd upplevelse.

Carola Häggkvist och Maria Lundqvist har haft direkt kontakt med barnflickan och har fått helt klart för sig att barnflickan varit med om ett sexuellt övergrepp. Vad är det då för övergrepp?

Vi vet ju att det som målsäganden berättat verkligen är en våldtäkt. Men för gemene man kanske det inte framstår så när Tito inte hotat att döda henne eller varit helt inne i henne. Vad innebär det att Maria Lundqvists minnesbild inte stämmer överens med det som barnflickan berättat?

Det är inget konstigt. Hon har berättat att hon var uppriven och förtvivlad. Sedan har det gått åtta och ett halvt år utan att de talat om saken. Däremot finns det inget utrymme för missförstånd vad hon råkat ut för. Det måste ställas i relation till vad Tito berättat om. Enligt honom skulle flickan invigas i kärlekens mysterier, eller hur man ska uttrycka det. För övrigt tror jag inte ett smack om vad Tito Beltran berättat. Det hände ju ingenting? Ändå kunde han beskriva i detalj vad som hände. Det var ju inte första gången som han vänslats på ett hotellrum.

10.58 Åklagaren börjar med sin plädering:

Det är svårt att minnas vad som hände så långt tillbaka som åtta år sedan, men om man har något att hänga upp minne på så kan man återge stora drag och känslor, men kanske inte detaljer. Vad som är mer avgörande är om man har blivit utsatt för något traumatiskt, då kan detaljerna etsa sig fast. Det är som om man hade varit med om någon allvarlig olycka, det är så vårt minne fungerar.

Vi har suttit här i många dagar och i media har man talat om en cirkus och det har gjorts jämförelse med OJ Simpson-rättegången. Den tanken har slagit mig också.

Jag har hållit mig ifrån att värdera vittnena under rättegången, men det ska jag göra nu. Vad är det som får folk att associera med cirkus? Vi har en ex-polis som utgett sig för att vara åklagare, vi har en nära släkting på krigsstigen, med mera.

Hur är det nu med detta? Jag är långt ifrån övertygad om att Dahlström-Lannes sagt så till Robert Wells. För i samma andetag säger han ju att han blivit förhörd av en annan person än polisens utredare. Det samtal han hade med Dahlström-Lannes hade han för ett år sedan, knappt. I sådana fall skulle även Lill Lindfors ljuga om sin väninna, och varför skulle hon göra det? Monica Dahlström-Lannes vet också om att åklagare inte ringer upp folk. Men OM hon nu skulle gjort de, har det någon betydelse? Nej, det har det inte. Bägge två är eniga om att det samtalet de hade inte gav någonting.

De personer som Dahlström-Lannes haft kontakt med har vi hört och inget tyder på att deras berättelser kommer från henne. De har berättat om vad de har sett och de har hört. Hur är det med kopplingen till den friande domen i Varbergs tingsrätt? Hovrätten har sett den här kopplingen, och det är inget konstigt med det.

Alla minns väl hur OJ Simpson blev friad trots övertygande bevisning. Min farhåga är att det ska bli samma sak här, säger åklagaren.

Ordväxling mellan Beltran och Bodström

10.52 Tomas Nilsson frågar Tito:

Du är väldigt uppbokad?

– Jag var. Men på grund av de här hämnadaktionerna...

Men om du jämför med hur det var, avbryter Tomas Nilsson.

– Jag hade bokningar till 2011, men nu finns det ingenting. Jag skulle ha åkt till Chile och spelat in en skiva, men det har jag fått ställa in.

Är det riktigt uppfattat att den här rättegången har...

– Det har förstört min karriär fullständigt. Det finns människor som har smutskastat mig över hela världen.

Var du på nedgång i din karriär?

– Jag har varit i alla de bästa operahusen i världen, jag vann en grammis och har sjungit i de största kungahusen, nått högst i operavärlden. Allt är förstört, säger Tito och grips återigen av rörelse. Allt är förstört, säger han.

Tomas Nilsson tröstar:

– Inget är förstört, allt går att reparera.

Nilsson uppmanar Tito att berätta om sina barn.

Advokaten konstaterar att rättegången fick avbrytas i onsdags.

– När jag häktades meddelade jag häktet att jag var dödligt allergisk mot paprika, lök och nötter. Jag är laktosintolerant och tar medicin för att min sköldkörtel inte fungerar. Jag har inte kunnat äta någonting i häktet på grund av att min allergi nonchalerats och på fyra veckor har jag inte haft riktig mat. Jag har nu en allvarlig kaliumbrist som tillsammans med sköldkörteln och den pressen som jag varit under är förklaringen till att jag bröt ihop fullständigt.

– Och det är förklaringen, inte att jag fejkade, säger Tito med direkt adress till Bodström.

– Jag har aldrig sagt det, det skulle jag aldrig säga, försvarar sig advokaten.

Barnflickan berättar öppet i rätten

10.40 Numera går barnflickan regelbundet hos psykolog.

– Det känns bra. Men det är jobbigt att dra upp allting igen.

Hur känns det att ha varit med på rättegången?

– Det känns jobbigt. Det är så mycket media här också och det förstärker att det känns jobbigt.

Advokat Tomas Nilsson fortsätter:

Du avbröt inte din plan utan fortsatte med turnén som det var tänkt från början?

– Ja.

Sedan sa du att du hade berättat allt för någon kamrat?

– Ja.

Henne berättade du allting för?

– Ja.

Det är förhör med henne som åklagaren och ditt biträde avstått ifrån att använda i rättegången?

Inget svar.

Under alla dessa år har du inte sökt någon psykologhjälp? fortsätter Nilsson.

– Nej, det har varit nära, men jag har inte gjort det.

Nu går hon på en särskild mottagning med kristna psykologer och terapeuter.

10.36 Rättegången fortsätter efter en kort paus. Advokat Bodström vill ställa några frågor till sin klient:

Efter att du lämnat turnén, vad gör du då?

– Jag lämnar i Marstrand och då åker jag först till mammas och pappas fritidshus. Sedan åker jag iväg på läger.

Varför åkte du inte hem?

– För att mina föräldrar skulle undra.

Sedan åkte du på läger? Hur kändes det?

– Det var skönt att komma iväg på läger, det kändes som att man fick tillfälle att fly verkligheten ett tag. Sedan hade jag ett par dagars segling på sommaren och jobbade lite också på ett scoutläger.

Var du duktig i skolan?

– Ja.

Påverkade ditt skolarbete på hösten?

– Ja, jag hade koncentrationssvårigheter. Men min lärare som jag hade i matte såg att jag mådde dåligt och hade speciallektioner bara för mig och jag fick tillfälle att göra om prov.

Till slut blev det för mycket att bära och hon sökte upp skolsyster. Men hon hade besök och det drog ut på tiden. Istället berättade hon för sin bästa kompis som var med till syster.

– Jag berättade alltihop för henne. När syster blev ledig så gick jag inte in, berättar barnflickan med darr på rösten.

Hur var din relation till dina föräldrar?

– Den var inte bra. Jag fick inte sova över hos mina vänner.

Trots att du var arton år?

– Mm.

Du hade sömnproblem också?

– Ja, jag hade mardrömmar.

Hade du inte haft det tidigare?

– Inte sådana typer av mardrömmar.

Efter gymnasiet flyttade hon från sin hemstad och pluggade på universitet.

Kunde du släppa det som hänt? undrar Bodström.

– Periodvis gick det bra, periodvis gick det sämre. Det räckte att jag läste om honom i tidningen eller såg någon som liknade honom. Jag hade tänkt att tala med studenthälsan, men jag vågade inte det.

Hur påverkades din tro?

– Jag slutade gå till kyrkan efter det hade hänt. Jag funderade mycket på det som hänt... barnflickan börjar gråta.

– Jag funderade mycket på varför jag hade råkat ut för någon sånt. Varför Gud hade tillåtit det, säger den tidigare barnflickan och tårarna strömmar utför hennes kinder.

Men sedan hittade hon tillbaka till sin tro.

10.06 För första gången får barnflickan frågor inför allmänheten och pressen. Ordföranden frågar målsäganden:

Du ville inte anmäla?

– Nej.

Och skälet var hänsyn till dina föräldrar?

– Ja.

Men sedan accepterade du att det gjordes en anmälan?

– Ja.

Vad var det som gjorde att du nu ville anmäla?

– Dels så har min relation till mina föräldrar förändrats. Vi har bättre kontakt nu och jag var inte rädd för att de skulle få veta. Sedan påverkade det mycket att han var misstänkt i ett annat mål och friades där. Jag visste ju vad han hade gjort mot mig. Jag visste inte om han var skyldig där eller inte, men jag kunde ju i alla fall se till att han hamnade bakom galler. Och jag fick stöd att anmäla också. Det hade stor betydelse för mig. Monica (Dahlström-Lannes) ”pushade” mig inte alls på något sätt, men hon var väldigt hjälpsam och ett stort stöd.

Maria Lundqvist har sagt att hon tog med dig på turné delvis för att du hade intresse för musik?

– Ja, på den tiden gick jag på musikgymnasium och tyckte det var spännande.

Hur har det gått sedan?

– Jag är utbildad musikproducent, men jobbar som datakonsult.

Är du engagerad i musikvärlden på något sätt?

– Jag sjunger i kör.

Inte tolererat en våldtäkt

09.59 Hur är din relation till Maria Lundqvist?

– Vi har en bra relation. Hon arbetar åt mig på teatern nu.

Så hon är anställd hos dig?

– Ja.

Åklagaren fortsätter att fråga:

Du berättar att du känner Maria Lundqvist nu, men hur var det -99?

– Ja, jag hade arbetat med henne tidigare.

Vad minns du av samtalet?

– Jag minns bara att Tito skulle varit på barnflickan. Hon var nog upprörd, men det kan jag inte säga säkert.

Du var också upprörd?

– Ja, jag tyckte det var graverande att en vuxen man skulle gå på en barnflicka.

Advokat Thomas Bodström frågar:

Du var manager?

– Nej, producent tillsammans med Wells.

Som jag fattar dig skulle du inte tolererat om det hade varit en våldtäkt?

– Nej.

Hade det blivit skandal om turnén fått avbrytas på grund av en våldtäkt?

– Ja, kanske mest för den person i sådana fall.

Hade inte hela produktionen påverkats? Hade inte alla drabbats?

– Ja, i sådana fall hade det väl bara varit en person som hade gjort det och då hade han åkt ut.

Du sa att det var lite tryckt stämning?

– Ja, det var det.

Förhöret är slut.

09.54 Hur kommer det sig att du bokstavligen tog honom i örat?

– Nej, jag tycker inte att man ska vara närgången mot en barnflicka som är med på turnén.

Hur kan redan närgångenhet eller tafsningar föranleda att du tar honom i örat? undrar Nilsson.

– Jag tycker det är graverande. Jag tyckte inte om det.

Sa Robert (Wells) något som du minns?

– Nej, det kommer jag inte ihåg.

Talas det något mer om det här under de kommande dagarna?

– Jag har inte något minne av det. Jag åkte i egen bil och då är man inte med i turnén på samma sätt. Det var inget som jag upplevde att man diskuterade.

Är det någon som skulle ha sagt till dig att du inte skulle tala med Robert om saken?

– Nej, det där känner inte jag igen. Jag berättade det jag visste för Robert.

Är det någon annan än Maria Lundqvist som har tagit upp det här med dig?

– Det kan inte jag komma ihåg. Jag har försökt att verkligen... men nää, det kommer jag inte ihåg.

Du märkte inget av någon förstörd stämning bland artisterna?

– Nej, det tycker jag inte. I Vadstena var det kanske lite tryckt... men, nej...

09.49 Vem var det som först tog upp detta med dig?

– Det måste ha varit Maria (Lundqvist).

Kommer du ihåg i vilket sammanhang?

– Nej.

Kommer du ihåg om det sade något närmare vad som hänt och vilka ord som användes?

– Nej, det minns jag inte. Det var mycket flickor kring Tito. Jag tog in att han hade varit närgången.

Frågade du närmare vad som hänt?

–Nej, det tror jag inte.

I polisförhör säger du att du hörde att Tito ”tafsat”?

– Jaa... närgången och tafsat tycker jag är samma ord. Det var vad jag hade uppfattat.

Var det någon, exempelvis Maria Lundqvist, som påstod att det hänt en våldtäkt.

– Nej, det har hon inte gjort. inte till mig.

Har hon nämt något av samma innebörd som satt på?

– Nej.

Satt på bakifrån?

– Nej. Om det hade varit en våldtäkt så hade Tito inte kunnat vara kvar på vår turné.

09.43 Var du med i Skåne och spelningarna efter det? undrar advokat Nilsson.

– Ja, det var jag, svarar von der Lanken som var producent för turnén tillsammans med Robert Wells.

Berätta med egna ord huruvida du minns om det påtalades att det skulle ha hänt någonting mellan Tito och barnflickan till Maria Lundqvist.

– Som jag minns så fick jag höra att Tito ”varit på” barnflickan. Det tycker jag var graverande. Dagen efter fick jag veta detta och då sökte jag upp Tito och tog honom i örat och sa: Petar du på barnflickan en gång till så åker du ut. Detta meddelade jag också till Robert Wells; att jag hade varnat Tito. Det är min minnesbild.

Titos vän: Carola berättade inte om händelsen

09.40 När Gustafsson träffade Carola och körde henne på stan i Skövde – efter den påstådda händelsen i Skåne – sa hon inte någonting om denna, svarar Gustafsson på fråga från advokat Nilsson.

Hade ni en sådan relation? undrar åklagaren.

– Tja, jag förmodar att hon hade kunnat vara förtrolig den dagen.

Ni hade inte setts på femton år, menar du att ni hade en förtrolig relation? undrar Bodström.

– Nej, men hon hade kunnat vara förtrolig då, svarar Gustafsson.

Därmed är förhöret med honom slut. Nu ska Vicky von der Lanken höras.

09.35 När var den senaste gången du talade med Tito? undrar målsägarbiträdet Thomas Bodström.

– Det är väl en tio dagar sedan.

Vad sa ni då?

– Han sa att han har behandlats illa.

Det är svårt att minnas?

– Nja, samtalen har kanske inte varit så informativa...

Det är märkligt att du kommer ihåg samtalet för åtta år sedan men inte minns samtalet för tio dagar sedan?

– Nej, det tycker jag inte. Jag kan säga att i allmänna ordalag så har Tito pratat mycket om mänskliga rättigheter.

Har du alltid jobbat gratis åt Tito?

– På 80-talet var det eventuellt något arvode, men inte på de sista tio femton åren.

Vad fick du för intryck av barnflickan?

– Jag träffade aldrig henne.

Du hade upplevt henne som minderårig?

– Nej, det var när jag hade pratat med Maria om saken. Men när jag fick veta att hon var myndig så tänkte jag inte mer på det.

Har du någon förklaring till att ditt vittnesmål avviker totalt från vad Maria Lundqvist och Carola berättat?

– Nej. Jag var ju inte med vid det här tillfället utan kom in i bilden senare.

Så det har inget att göra med att du är vän med honom?

– Nej.

09.31 Åklagaren tar över frågorna: Är du kompis, ekonomisk konsult eller lite av varje?

– Ja, det är nog lite av varje. Jag är hans vän, svarar Gustafsson.

Får du lön för uppdragen? undrar åklagaren.

– Det är ren ideell verksamhet. Tidigare var jag Titos representant.

Känner du Maria Lundqvist?

— Jag hade aldrig talat med henne innan det här tillfället.

Och inte senare heller?

– Nej.

Är det din uppfattning att folk kan störa sig på Titos kanske osvenska sätt? undrar åklagaren.

– Ja, det har hänt tidigare också.

Hur kommer det sig att du minns just det här samtalet?

– Det vet jag inte. Jag mindes samtalet och berättade det för Tito. Jag mötte honom i Köpenhamn när han kom från Chile.

Under resan till Göteborg frågade han vad som hänt och Gustafsson berättade vad han mindes.

Har du haft någon kontakt med honom i häktet?

– Jag fick ett sms från honom att han var häktad. Sedan har Tito vid två tillfällen ringt mig från häktet.

09.25 Tog du upp detta med Tito? undrar advokat Nilsson.

– Nej, det har jag inget minne av att jag gjorde.

Skulle det ha fått någon vidare effekt att Tito hade charmat den här barnflickan?

– Nej, det vet jag inte. Men jag förmodar att barnflickan var kvar, svarar Gustafsson.

Du säger i polisförhör att Lundqvist också klagade över att historien hade påverkat hennes barnpassning?

– Jag förstod att det hade orsakat något problem med barnpassningen. Men ordagrant minns jag inte hur hon sade.

09.21 Så Lundqvist sökte upp dig för att förklara varför hon inte ville skriva på affischen?

– Ja.

Vad säger hon då?

– Det första hon säger är att Tito är en opassande person att ingå i sällskapet.

Är det så hon uttrycker sig?

– Ja, något däremellan eller att han är en stor skitstövel.

Varför sa hon så?

– Hon hade annorlunda värderingar än Tito. Han pratade bara om klockor och bilar och tyckte att han var kaxig, skrytsam och irriterande.

Hur kom hon in på barnflickan?

– I sin irritation fanns också den här delen att det funnits någon form av samtycke mellan Tito och barnflickan som var väldigt opassande. Jag kommer ihåg att jag fick uppfattningen att barnflickan var en minderårig person, men när jag fick veta av Lundqvist att hon var arton-nitton år så brydde jag mig inte om det där.

Sa hon något om att Tito skulle burit sig illa åt?

– Nej, inte någonting.

Sa hon något om något övergrepp?

– Nej, inte överhuvudtaget.

09.16 I slutet av 90-talet hade Tito kontinuerliga engagemang i Rhapsody in Rock. Han tecknade själv avtalen. Sommaren -99 besökte Bo Gustafsson Skövde vid ett konserttillfälle, berättar han.

– Jag hämtade Carola och skjutsade henne till Skövde för hon ville shoppa. Det tog ett par timmar. Sedan så körde jag tillbaka henne till hotellet och var vid konsertplatsen.

Gustafsson träffade på Maria Lundqvist som nekade hans önskemål om att skriva sin autograf på en affisch tillsammans med de andra artisterna.

Efter konserten fick han förklaringen från Lundqvist.

– Hon kände till att jag var Titos representant och sade till mig att hon tyckte att Tito var en skitstövel. Hans beteende och jargong passade inte. Det som hon tyckte var irriterande var också att hennes barnflicka fattat tycke för Beltran och han hade haft det dåliga omdömet att charma henne, berättar Gustafsson.

09.11 Advokat Tomas Nilsson börjar med att uppmana vittnet att berätta hur han känner Tito Beltran.

– Sedan början av 80-talet har jag varit behjälplig med att hjälpa en del artister, jag har bland annat hjälpt bröderna Herreys.

Genom en chilenare fick han kontakt med Tito Beltran.

– Jag var hans rådgivare. Därefter har vi haft kontinuerlig kontakt men sedan tio år tillbaka har han främst haft internationella agenter.

09.07 Bo Gustafsson kallas som vittne.

09.04 Målsäganden är på plats med sitt biträde advokat Thomas Bodström.

En av nämndemännen saknas, och det får sin förklaring i att han sedan han gjort vissa uttalanden i media har han själv förklarat sig olämplig att delta i målet.

Rättens ordförande Thomas Främby konstaterar kort:

– Detta innebär i sak ingenting för rättegången. Vi behöver inte ta om den eller så. Det går att fatta beslut i saken ändå.

09.01 Tito Beltran kommer in i rättssalen. Nyrakad, sedan läkaren på sjukhuset sett till att han fått tillgång till sina rakhyvlar. Han nickar lite åt pressen när han kommer in och hälsar på sin fru.

08.51 Den sista rättegångsdagen i rättegången mot Tito Beltran ska precis starta. Precis som tidigare är mediabevakningen stor. På plats finns också Tito Beltrans hustru Jenny, som berättar att hon har talat med sin man i helgen.

– Han är fortfarande mycket svag. Det hörs på hans röst, säger hon.

Vad hoppas du på i dag?

– Jag vågar inte hoppas på någonting. Det är bäst att ta det som det kommer, säger hon.

Enligt uppgift ska även målsäganden, barnflickan, finnas på plats i rättssalen i dag.

Två vittnen ska höras, Tito Beltrans ekonomiske rådgivare Bo Gustafsson samt producenten på Rhapsody in Rock, Vicky von der Lanken.

Därefter ska åklagare och försvarare plädera.

Instruktion:

Senaste inlägget publiceras överst. Vill du läsa i kronologisk ordning, börja i botten av texten.