”Ett ord är inte fritt bara för att det är gratis för läsaren”

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin om tryckfrihetens betydelse.

NYHETER
Jan Helin.

Så här hade tidningen sett ut i dag om majoriteten i Sveriges Riksdag fått bestämma.

Eller snarare inte fått se ut.

Enligt en Sifoundersökning gjord av Tidningsutgivarna tycker 60 procent av riksdagsledamöterna så här:

Sexistisk reklam borde förbjudas.

Jag gillar inte heller reklam jag tycker är sexistisk. Men vem ska skriva en lag som en gång för alla avgör vad som är sexistiskt?

Poliser ska inte få ge information ur förundersökningar.

Det är sant att publicerade uppgifter i brottmål ibland kan försvåra rättegångar. Men granskning av polisutredningar är en lika viktig demokratisk funktion.

Om detta varit lag hade Aftonbladet inte kunnat granska polisens misstag i utredningen av barnamorden i Arboga.

Kända personer ska inte få fotograferas utan att ge sitt samtycke.

Det hade gjort bilden som avslöjade statssekreteraren Ulrica Schenströms berusade umgänge med en tv-reporter olaglig. Debatten som följde efter avslöjandet om hur beredskapen för rikets säkerhet sköts hade varit omöjlig.

Ett företag som lider skada av mediepublicering ska ha rätt till skadestånd.

Det skulle kunna betyda att H&M anser att de led skada av Aftonbladets rapportering i går om att religiösa grupper i USA hotar med bojkott med anledning av företagets lättklädda kvinnor på stortavlor.

Pinsam läsning i ett land där vi stolt kan säga att vi har världens äldsta tryckfrihetslag, instiftad år 1766. Det snällaste man kan säga om riksdagsledamöternas inställning till det fria ordet är att den är ogenomtänkt.

Det visar att tryckfriheten måste försvaras aktivt även i stillsamma samhällen som vårt.

En gång i tiden var medieföretag en förutsättning för det fria ordet. Journalister som skrev, fotograferade, talade och filmade behövdes för att kunna sprida ordet fritt.

Så är det inte längre. Det fria ordet har aldrig i historien varit så fritt som det är i dag.

Vem som helst kan säga eller fotografera vad som helst och i nästa sekund nå läsarna gratis via nätet.

Det är en fantastisk möjlighet och utveckling.

Men det är också ett hot som ser lite olika ut beroende på var man lever på jorden.

I de delar av världen där ord fortfarande kan vara riktigt farliga för statsmakten försöker man att kväva internet, fängsla och avrätta journalister.

I 15 länder är internet inte fritt. Staten går aktivt in och censurerar sajter och har fängslat totalt 63 personer för att ha uttryckt fel åsikter i bloggar och andra forum. Kina är ett sådant land.

129 journalister sitter i dag fängslade världen över för något de skrivit.

14 journalister har dödats hittills i år på grund av vad de skrivit eller försökt skriva.

För fullständig rapport och lista, se Reportrar utan gränsers frihetsbarometer på www.reportrarutangranser.se.

Internet är utan tvekan en lika stor medierevolution som tryckkonsten en gång var.

Men i vår del av världen äger den rum i en tid när det mesta av utveckling handlar om ekonomi.

När tryckkonsten föddes och utvecklades stod starka ideologier emot varandra i Europa. Länder var redo att gå i krig för idéer. En hel amerikansk nation byggdes på gemensamhet kring en idé, inte på gemensamhet kring blod, som varit och i stor utsträckning fortfarande är fallet i vår del av världen.

Tryckfrihet blev en förutsättning för demokrati, moderna samhällen och sociala reformer.

Internet kommer nu att bli det i andra delar av världen. Här hemma utmanar internet i första hand medieföretagens affärsmodeller och monopol på offentlighet.

Hur ska journalistik betalas?

I den frågan finns ett hot mot det fria ord som vill gå på tvärs och spela roll.

I takt med att journalistiskt innehåll blir gratis utvecklas det fria ordet under varumärken med klara målgrupper och marknadens ängsligt självupptagna och ständiga frågeställning:

”Vad finns i det här för mig?”

Det blir ganska okej journalistik av det, underhållande och trevlig. Men kommer du som läsare att tycka att det räcker?

De flesta fria bloggare på nätet är mycket kritiska mot medier av just detta skäl; medier är självupptagna, uppblåsta, drivna av underhållning och pengar.

Det är en viktig kritik. Om jag ska provocera så är det också ungefär allt.

Ännu så länge finns inga bra alternativ till mediesajter, eller sajter som samlar andra mediesajters innehåll, för den som vill veta vad som hänt och hur det kan förstås.

Bloggvärlden är fortfarande beroende av journalistik som utgångspunkt. De friaste av ord famlar efter mening och finner det ofta i kritik av journalistik.

Men ett ord är inte fritt bara för att det är gratis för läsaren. Tvärtom riskerar gratis ord att bli lättare att förhandla med för den som vill att de ska säga något passande. Eller inte säga något särskilt.

Tryck- och yttrandefrihet måste alltid försvaras för att inte försvagas. Det är en gammal sanning som gäller ännu.

Vårt bidrag är ett löfte om att göra en tidning som är underhållande, utmanande, berättande, varm och engagerande.

Den flanken ska Aftonbladet försöka täcka bäst i journalistikens kamp om att ge de fria orden något att säga.

Du som läsare avgör om vi lyckas eller inte. Det är viktigt att det förblir så.

Jan Helin, chefredaktör och ansvarig utgivare för Aftonbladet

ARTIKELN HANDLAR OM