Så ska vänster- partiet förändras

Samarbete och tillbaka till gräsrötterna är råden till partiet som tappat hälften av sitt stöd

1 av 4
Lotta Gröning: De måste ha fötterna i verkligheten.
NYHETER

Förändring!

Det är temat för vänsterpartiets kongress som börjar i Norrköping i dag.

Men vilken förändring krävs för att partiet ska vända den svaga opinionsvinden?

Aftonbladet.se gav frågan till några debattörer på vänsterkanten.

Samarbete och gräsrötter är två nyckelord.

12,0 procent i valet 1998. Vänsterpartiet var riksdagens tredje största parti.

5,9 procent i valet 2006. Vänsterpartiet hade tappat mer än varannan väljare och var riksdagens näst minsta parti.

I maj 2008 hade partiet tappat ytterligare till 5,1 procent i Sifos mätning.

Partiet skyller de låga siffrorna på sig själva och låter hela kongressen gå under parollen ”förändring.” Förändring av arbetsmetoder och av politik.

Men hur förändrar man ett parti?

Så här svarar fyra debattörer på vänsterkanten.

Lotta Gröning, 51, debattredaktör Aftonbladet.

– De måste ha fötterna i verkligheten. Det går inte att bara kräva högre skattar och säga ”nej nej nej.” Vänsterpartiet tror att alla har samma behov. De är fostrade för en annan tid. Men människor i dag har olika behov och behöver till exempel en flexibel barnomsorg. Partiet tror att de kan lösa morgondagens problem med gårdagens politik.

Lotta Gröning lyfter också fram Stig Henriksson, vänsterpartistiskt kommunalråd i Fagersta, som en person som borde få större utrymme i partiet.

– Han står för det gamla vänsterperspektivet men med högertankar. De måste ha in lite mer av förnyare. Nu är det för mycket betonghäckar och bakåtsträvare. Jag hoppas att partiet inte ser Stig Henriksson som en fiende längre.

Göran Greider, 48, chefredaktör Dala-Demokraten.

– De har börjat grubbla på frågan nu och säger att de ska försöka bli mer av ett gräsrotsparti och vara ute bland folk. Om vänsterpartiet menar allvar med förändring så är det den vägen man ska slå in på. Svenskarna gillar politiker som är synliga på gräsrotsplanet.

En avgörande fråga är också det framtida samarbetet med socialdemokraterna och miljöpartiet, menar Greider.

– Om de inte samarbetar är de korkade. Förra valrörelsen var en katastrof. Då hade de inte ens pratat med varandra. Inför nästa val bör de i alla fall ha ett gemensamt basprogram.

Aron Etzler, 35, chefredaktör för tidningen Flamman, oberoende socialistisk.

– Partiet har redan gjort några viktiga saker, till exempel har de börjat åka ut och prata med människor. Men de måste också lära sig det politiska spelet bättre. Nu tvekar de i regeringsfrågan och då blir det svårt att handla. Där tycker jag att miljöpartiet är mycket skickligare.

– Sedan skulle partiet behöva några tydliga profilfrågor som de kan formulera lite ”catchy fraser” kring. Fredrik Reinfeldt har gjort det bra när det gäller skattepolitiken och den utlovade 1000-lappen. Men vänsterpartiet är lite oroliga för att formulera sig för lättbegripligt.

Johan Lönnroth, 70, tidigare vice partiledare, som för första gången på 30 år inte åker till kongressen.

– Ett nyckelord är ”frihetlig vänster.” Socialismen är inte staten utan de arbetande människornas egna ansvar för ekonomi och produktion.

Egentligen handlar det lika mycket om socialdemokratin som om vänsterpartiet. De liknar varandra som bär. Till 90 procent klagar man på saker och ting. De andra gör saker, säger Lönnroth.

Han har försökt att förändra. Han gick så långt som att skapa en alternativ rörelse, ”Vägval vänster”, för en bredare idédebatt på den politiska vänsterkanten. Det gick inget vidare.

– Vägval vänster var och har aldrig varit ett parti. Vi ville bli en mötesplats för en bred vänster. Men problemet var att vi aldrig blev av med bilden som de slagna förlorarna.

Hur vill du att den svenska vänstern ska förändras?

– Det handlar inte om sakfrågor. Istället bör man sätta sig ner tillsammans, vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna. Vi behöver träffa varandra på basplanet och gärna bjuda in andra vänstermänniskor som har lämnat partiet.

– Det som behövs är att de tre riksdagspartierna på vänsterkanten slutar upp med sitt sektbeteende som slutna enheter med varsin hierarki. Egentligen är de ganska utbytbara. Skillnaderna mellan Mona Sahlin (s) och Maria Wetterstrand (mp) är minimal. Och tar man några av de lite äldre sossarna så är skillnaden mellan dem och Lars Ohly (v) mycket liten.

Borde man kopiera den borgerliga alliansen?

– Nej. Felet som de borgerliga gjorde var att allt skedde på toppnivå. De sydde ihop uppgörelser utan att medlemmarna fick en chans att säga sitt. Det skapade den bitterhet som nu finns på basplanet inom de borgerliga partierna.

Johan Lönnroth är fortfarande medlem i vänsterpartiet. Men till kongressen i Norrköping åker han inte.

– Det känns faktiskt ganska skönt att inte åka. Dels är det så vackert väder, dels känner jag att de sista fyra kongresserna har varit en ständig kamp. Jag har känt mig som en allt mindre minoritet. Och det är klart, när en gammal gubbe går upp i talarstolen och säger massa saker så upplevs man som en gnällgubbe. Jag är trött på den rollen.

FAKTA

V kongressar 6 - 8 juni

Här är några av de förslag som vänsterpartisterna kommer att diskutera under kongressen i Norrköping.

Gemensam valplattform med s och mp.

Ja till fildelning för eget bruk.

Fler än två vårdnadshavare för barn.

Alternativ till betyg i skolan.

Förbud mot religiösa och vinstdrivande friskolor.

Statlig klimatskatt och straffskatt på stadsjeepar.

Återupptagen kontakt med Kuba.

Slöjförbud för flickor under 15.

Avsätt kungen.

ARTIKELN HANDLAR OM