Rahman: De försöker bryta ner mig

Joy Rahman om livet i fängelset i Bangladesh

Foto: STR/AFP
Bevisen radas upp Enligt polisen i Bangladesh ska Joy Rahman ha beordrat sina anställda att mörda kassören Ashit Biswas för tre år sedan. I mars i år hittades hans kropp i flodbanken intill Rahmans tomt. ”Min advokat har ifrågasatt om det verkligen är rätt lik”, säger Joy Rahman.
NYHETER

GOPALGANJ. Nu talar mordmisstänkte Joy Rahman ut.

Från en smutsig fängelsecell i Bangladesh.

– Det är en mardröm utan slut, säger han.

Aftonbladet 31 mars.

Aftonbladet möter honom i fängelset i staden Gopalganj, där han suttit inspärrad i tre månader i väntan på rättegång.

Joy Rahman har tidigare suttit åtta år oskyldigt dömd i Sverige.

Nu är han åter misstänkt för mord – på Ashit Biswas, 32, kassör i Rahmans välgörenhetsorganisation.

”Jag mår skitdåligt”

Kaviartuben vi tagit med fastnar i säkerhetskontrollen. Och några bilder är inte att tala om. Men vi tillåts tala med honom genom dubbla galler.

Han är trött och mager. Håret har färgats grått och han ser ut att ha åldrats där han sitter mellan två vakter.

– Jag mår skitdåligt fysiskt och psykiskt. De försöker bryta ner mig totalt, säger han.

Han har svårt att förstå vad som hänt.

– Jag frågar Gud varför han vill utsätta mig för det här helvetet igen. Bara tanken på min familj håller mig uppe.

I Sverige hade han eget rum med tv. Här är de femtio man i en cell stor som ett vardagsrum.

”Trodde jag skulle dö”

På golvet springer kackerlackorna i den fyrtiogradiga värmen. Ett hål i ena hörnet fungerar som gemensam toalett. Några madrasser finns inte.

Eller ventilation.

– I början trodde jag att jag skulle dö av stanken. Nu känner jag den knappt längre. Jag håller på att bryta ihop. Vet knappt vad som är verklighet och fantasi längre.

I cellen blandas misstänkta som väntar på rättegång med dömda mördare.

– Det är tufft, men tack och lov visar de mig respekt.

Rahmans anhöriga har deponerat pengar så att han kan köpa mat på dagarna. Men han har ingen aptit.

– Jag vill bara ha cigaretter. Att röka är mitt enda privilegium.

Ashit Biswas försvann för tre år sedan, men kroppen hittades först i mars i år. Gömd i flodbanken, intill Rahmans tomt.

Biswas anhöriga har vittnat att han bråkade med Rahman innan han försvann.

Något som gjort polisen övertygad om att Rahman beordrat sina anställda att mörda kassören.

De ska ha tagit Biswas till ett hus vid ett risfält utanför staden. Misshandlat honom, strypt honom – och grävt ner kroppen i flodbanken.

Tre personer har erkänt

Två män och en kvinna är gripna. Enligt polisen ska de ha erkänt att de tillsammans dödat Biswas.

Efter mordet påstår de att en fjärde kollega, som fortfarande är på fri fot, tog emot ett samtal.

– Det är lugnt nu. Allt är under kontroll, sa han.

Rahman nekar fortfarande

Polisen säger sig ha bevis för att det var Joy Rahman som talade i andra änden. Och att det därmed handlar om ett beställningsmord.

Gång på gång har Joy Rahman letts ut till förhör med sammanbundna armar och ben.

– Erkänn, har de uppmanat honom.

Men Rahman har fortsatt att neka.

– Jag har inget med det här att göra.

En person du tidigare bråkat med hittas död intill din mark. Är det inte märkligt?

– Jo. Men min advokat har ifrågasatt om det verkligen är rätt lik. Det flyter upp kroppar i floden hela tiden.

– Varför mörda någon utanför stan för att sedan gräva ner liket vid floden?

Rösten fylls av trotsig energi.

– Man kan mörda en människa på tusentals sätt. Men det här måste vara det klumpigaste.

”Jag blev ett hot”

Joy Rahman kandiderade tidigare till landets parlament. Gång på gång kommer han tillbaka till talet om politisk konspiration.

– Många fattiga ville stödja mig. Jag blev ett hot. Det finns krafter som vill ha bort mig härifrån till varje pris.

Sedan han häktades har polisen hittat en illegal pistol i hans hem, och sprit och förbjudna filmer.

Döms han för mordet riskerar han dödstraff. Friges han riskerar han ändå livstid för pistolen, under landets stenhårda vapenlagar.

Vill inte betala mutor

Mängder av ouppklarade fall väntar på att tas upp i Bangladesh. Rahman kan tvingas vänta i åratal på rättegång.

Utanför murarna faller hans välgörenhetsorganisation samman. Den senaste tiden har hans advokat förgäves försökt få honom släppt mot borgen.

– Folk undrar varför jag, som har pengar, sitter inne. Men jag är oskyldig. Jag tänker inte betala några mutor.

– Inte ens om det skulle bli min död.

Kan få vänta i flera år på sin rättegång

Joy Rahman kan tvingas vänta i åratal på rättegång.

Möjligheterna att få hjälp från Sverige är små.

– Vi måste respektera rättsväsendet här nere, säger Marcus Hjalmarsson på svenska ambassaden i huvudstaden Dhaka.

Han har tidigare besökt Joy Rahman i häktet och håller tät kontakt med Rahmans advokater. Genom att trycka på hos lokala myndigheter hoppas han kunna skynda på rättegången.

– Tyvärr vet vi att fängelserna är överfulla och domstolarna har mycket att göra.

Marcus Hjalmarsson vill inte kommentera förhållandena i fängelset. Eller risken för att Rahman skulle dömas till döden.

– Vi följer utvecklingen och får täta rapporter från hans advokat om hans hälsa och hur fallet fortlöper.

Har han utsatts för tortyr?

– Det är konfidentiella uppgifter jag inte vill kommentera.