Dagens namn: Brynolf
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

”Agneta var min bästa kompis”

Tomas Bolme skriver själv om sin storasyster

Syskonen på biopremiär tillsammans. Syskonen på biopremiär tillsammans.

    Han har förlorat sin syster, sin forna programledarkollega och sin bästa vän.

    Nu skriver skådespelaren Tomas Bolme själv i Aftonbladet om sorgen efter de dagliga samtalen som har tystnat – men också om tacksamheten över att i 63 år ha haft en storasyster som lärde honom livet.

pratade varje dag Tomas Bolme skriver om hur nära han stod sin syster Agneta. ”Vem ska jag ringa nu?” undrar han.   pratade varje dag Tomas Bolme skriver om hur nära han stod sin syster Agneta. ”Vem ska jag ringa nu?” undrar han.

Agneta var min storasyster, hon var alltid min storasyster. När hon började skolan kom hon hem varje dag för att lära mig det hon hade lärt sig. Då var hon sju år och jag tre. Det ledde till att jag lärde mig läsa när jag var tre år. Hon var en mycket strikt lärarinna.

Så har det varit under hela mitt liv. Hon har lärt mig hur man bör vara i livet, hur man ska uppföra sig mot andra människor, hon har lärt mig etik och moral och hon har lärt mig hur jag bör köra bil. Det har varit väldigt tryggt att Agneta alltid funnits som min storasyster, som någon man alltid kunde vända sig till. Jag vet att jag inte var den enda i hennes krets som visste att henne kunde man vända sig till när som helst.

Hon har alltid varit min bästa vän. Inte bara någon som jag kunde prata med varje dag utan någon som jag alltid kunde lita på. Det var som jag sa på hennes avskedsfest på SVT: ”Jag är övertygad att om jag ringer från Filippinerna och säger att ’ jag har bara en spänn kvar, kan du hjälpa mig” så kommer du till Filippinerna och ser till att jag kommer hem’. Så har hon alltid varit mot arbetskamrater, familj och vänner. Alltid.

Agneta ville inte ligga någon till last. När cancern slog till för två år sedan sa hon: ”Skit i att prata om cancern. Tala inte om hur eländigt det är, hur hårt den har slagit. Säg bara hur den kan åtgärdas så ställer jag upp på det.” Cancern åtgärdades med cellgifter och annat men Agneta ville inte bli tyckt synd om, hon ville inte oroa sin omgivning. Så det var först sista veckan som det gick upp för alla hur sjuk hon var, inte ens hennes närmaste arbetskompisar visste.

När hon fick beskedet för två år sedan tyckte hon att det var orättvist, hon hade ju levt nästan som en renlevnadsmänniska med föga alkohol och föga nikotin och hon var vältränad. Läkaren sa: ”Du borde vara glad för det, då får du bonusår”. Och det fick hon. Hon fick två fina bonusår. Avslutningstiden var tjusig med medalj från kungen och en stor fest på SVT. Men det roligaste beskedet tyckte hon var att hennes son Anders skulle gifta sig.

Jag har pratat med min syster varje dag i två år. Nu känns det tomt. Hon var inte bara min syster utan min kompis. Ibland skvallrade vi, ibland pratade vi om familjen, ibland om politik och om oron för hur det skulle gå för public service. När min mor dog, som jag också pratade med varje dag, undrade jag: ”Vem ska jag ringa nu?” Nu när min syster dött undrar jag igen – vem ska jag prata med varje dag?

Tomas Bolme
SENASTE NYTT

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet