Barnen: sluta skrämmas

Psykologen: Viktigt att svara på barnens frågor

NYHETER

I går och i dag var alla medier fulla av artiklar om det så kallade Big bang-experimentet.

Uppgifter om att experimentet kunde vara riskabelt och potentiellt leda till jordens undergång, avvisades av alla inblandade forskare.

Trots det blev många oroliga – framförallt barn.

Foto: SARA RINGSTRÖM
Hanna Thermaenius, barnpsykolog på BUP i Stockholm.

Upprörda föräldrar har i dag hört av sig till aftonbladet.se och klagat på mediernas rapportering av Big bang-experimentet.

En bloggare som jobbar på en skola skriver så här:

– Rädslan syntes i ögonen på dessa gråtande barn. Särskilt en tjej hade ganska bra ångest av det hon hade hört.

Övertygad om att jorden ska gå under

En annan bloggare som också är mamma skriver:

– Har en mycket stressad son här hemma med feber och täppt näsa som är övertygad om att jorden kommer gå under så han var mycket noga med att klä sig, fixa sitt hår och borsta tänderna innan det är dags så att han iaf skulle vara fin då det skedde.

"Varför skapa sån panik?"

Ytterligare en mamma som bloggar skriver så här:

– Nu sitter man här med två oroliga barn som undrar om det är sant.. Vad säger man??? Om det nu skulle vara det, varför då skriva om det när det ändå inte finns nåt man kan göra... Varför skapa sån panik...? Onödligt...

Hanna Thermaenius, barnpsykolog på BUP i Stockholm och själv trebarnsmor, säger att det är viktigt att föräldrarna svarar på barnens frågor för att de ska hålla sig lugna.

– Det viktiga är att låta barnens frågor styra samtalet. Ser man till att svara på deras frågor och inte ger mer än det kan man vara ganska säker på att inte spä på deras rädsla, säger hon.

Behöver man skydda barnen från obehagliga nyheter?

– Nej, det finns potentiella faror i världen hela tiden. Det viktiga är att kommunicera. Men barnens ålder spelar in på hur man ska förklara det. Det är lättare att prata med skolbarn.

Hur ska man förklara en sådan här nyhet för barnet?

– Man kan säga att det har aldrig hänt förut. Om barnen nöjer sig med det kan det vara bra så. Men om man märker att barnen sluter sig kan det vara bra att fråga vad det är de tänker på.

Vad ska man säga om man själv har svårt att förstå vad som är på gång?

– Man kan säga att det här är det bara några få forskare som förstår. Jag vet inte mer om det men jag tänker inte på det och är inte orolig.

Hur ska man göra om man själv är orolig?

– Då kanske man borde söka hjälp för det.