Dagens namn: Cecilia, Sissela
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

De skulle bara gå på krogen

Föräldrarna om döttrarna som blev terrorismens offer

ALINGSÅS. De har precis kommit hem från sin första resa till Bali.

Sett hålet efter nattklubben Sari.

– Vår dotter dog i en terrorattack, hon mördades. Det är fruktansvärt, säger Lars Bergander.

Johanna Bergander, 22, och hennes kompisar Mia och Anna hade precis kommit till Bali. I stället för att följa med killarna på poolparty stannade de kvar på nattklubben Sari. Det kändes säkrare.

Marie stod i köket och förberedde lördagsmiddagen hemma i Alingsås. Hon tänkte på dottern på andra sidan jordklotet.

Tv:n stod på i vardagsrummet. I slutet av Rapportsändningen läste Claes Elfsberg upp ett sent telegram: en eller flera bilbomber hade detonerat i turistparadiset Kuta på Bali.

– Jag kommer ihåg att du ropade till mig inne i köket, säger Marie Berg-ander.

De ringde alla de kunde. Visste inte var de skulle börja.

Efter några timmar kom samtalet från det svenska konsulatet. De hade hittat Anna och Mia bland de skadade på sjukhusen.

– Jag väntade på ett namn till, men det kom inte, säger Lars.

”Det känns varje höst”

Han, Marie och lillasyster Helena satt ensamma mitt i natten och visste inte vad de skulle tro. Var fanns hjälp-en?

– Vi möttes av administratörer på andra sidan luren. Det första UD frågade när vi ringde var om Johanna var försäkrad. Ungefär som om vi ringde om en stulen bil. Men vi har mötts av mycket omtanke också, säger Lars.

Det kom att dröja två veckor innan Johanna hade identifierats. Familjen skulle ha hämtat Johanna den 23 december i Köpenhamn. I stället flögs hon hem i en kista i början av november.

– Det känns varje höst. Men det är alltid svårt. Hon fattas alltid. Man lär sig leva, att vara en sörjande, och för omgivningen lägger man på ett skal. Men det är som ett hål, säger Marie och gör en cirkelrörelse över bröst-korgen.

Helena förlorade inte bara sin storasyster, säger de, hon förlorade även de föräldrar hon hade. Sakta har de kommit tillbaka. Börjat jobba. Men hålet i bröstet läker inte.

Tänker inte på mördarna

De har precis kommit hem från Bali och Thailand tillsammans med familjen Gustafsson som förlorade sin Ulrika. Först nu, sex år senare, var tiden mogen.

– Det var väldigt overkligt. Det var Johannas resa vi gjorde. Vi visste ju vad hon ville se. Det kändes som att gå och hålla henne i handen, säger Marie.

Samtidigt som sexårsdagen uppmärksammades i Kuta planerade den indonesiska regeringen avrättningen av de tre islamist-er som dömts till döden för terrorattentatet.

Om allt går enligt planerna kan de skjutas till döds redan i dag.

– Jag har förstått att det är en stor fråga i Indonesien och Australien. Det är väldigt abstrakt att tänka sig att de har gjort det, vi får se om det verkligen blir av, säger Lars.

De har för länge sen stängt av tankarna på mördarna.

– Jag orkar inte tycka någonting. När jag såg bilden på dem tänkte jag: ”Vad hade de med Johanna att göra? Varför skulle de ge sig på henne?”, säger Marie.

Samhällsengagemang

Deras dotter var en öppen person. Hon reste ut i världen för att lära känna andra människor, driven av ett samhällsengagemang.

I stället blev hon ett offer för terrorismen. Och det är därför Lars och Marie och de andra familjerna valt att berätta om sina döttrar. Gemensamt för dem är känslan av att ingen längre minns. Man pratar om terrordåden i New York, Madrid och London, men nämner sällan Bali – trots att fem svenska tjejer och en grekisksvensk kille dog.

– Vi vill inte att någon ska glömma. Det är ett angrepp mot Sverige också. Vad blir det av det?

SENASTE NYTT

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet