”De långsiktiga planerna finns inte mer”

Miroslavs Lakobrijas 2009: Riskerar jobbet på Volvo personvagnar i Göteborg

NYHETER

I dag kan volvoarbetaren Miroslav Lakobrija förlora sitt jobb.

Han tänker hitta ett nytt, utanför industrin.

– Jag är så trött på att bara vara en siffra. Jag vill till ett jobb där man vet vad jag heter.

Foto: Rolf Andersson
Miroslav Lakobrija, 33, väntar besked om sin framtid på Volvo.

I eftermiddag börjar Miroslav Lakobrija kvällsskiftet på Volvo pv:s fabrik i Torslanda. Samtidigt går hans fru av morgonskiftet. I dag kan beskedet komma: Stanna eller gå.

Miroslav tror på det senare. Åren hos underleverantörerna räknas inte in. Men Miroslav har lämnat ältandet bakom sig.

– Många av våra bekanta och släktingar jobbar på Volvo. Det har varit så mycket volvosnack. Men för egen del har jag vänt blad nu. Det är bara att tuta och köra. Vad ska man göra? Vi har två barn och hus.

I dag kommer Arbetsförmedlingen med sin prognos för 2009. Hur ser din egen prognos för nästa år ut?

– De långsiktiga planerna, de finns inte mer. På kort sikt gäller det att komma ut på arbetsmarknaden fort som bara den.

Sökt 30 jobb

Miroslav har varit beredd på det värsta sedan slutet av sommaren. Han har redan sökt 30 jobb. Han säger att volvoarbetarna är eftertraktade där ute. Arbetsgivarna vet att de är stresståliga och punktliga. Men Miroslav söker sig inte längre till industrin.

– Jag är så trött på att bara vara en siffra. Jag vill till ett jobb där man vet vad jag heter. Jag har sökt jobb som personlig assistent, som vakt, som spårvagnsförare.

Under tiden ser han och frun över ekonomin. De har varit på banken och lagt om lånen till hypotekslån. De planerar att sälja den nya bilen, behålla den gamla golfen.

Vill att staten går in

– Om vi båda blir arbetslösa så motsvarar våra a-kassor min volvolön. Mest rädd är jag för att vi inte får nya jobb och kanske blir tvungna att flytta. Jag oroar mig för barnen. Vår äldsta flicka ska börja förskoleklass nästa år. Vi hade börjat planera för det, men nu får det vänta.

Men Miroslav säger att han i grunden är en inbiten optimist. Då är han mer bekymrad för Sveriges bilindustri i stort.

– Jag är rädd för att det kan bli mycket värre än i dag, att det går riktigt illa för Saab och Volvo så att vi hamnar i en djup svacka som det tar många år att komma ur. När det gäller Volvo är besvikelsen stor. I slutändan är det så att ingen vill köpa våra stora törstiga bilar. Jag hade känt mig mest trygg om staten gick in som största delägare.

FAKTA

Namn: Miroslav Lakobrija.

Ålder: 33 år.

Bor: Radhus i Biskopsgården, Göteborg.

Familj: Fru och två döttrar, tre och fem år.

Gör om ett år: Om ett år tror jag att jag sitter bakom ratten i en buss, en truck eller en taxibil. Jag är optimist och tror att jag får ett nytt jobb. I det värsta scenariet ingår jag i något förbaskat arbetsmarknadspolitiskt program.

Miroslavs chanser till jobb

Miroslav Lakobrija har framförallt erfarenhet från bilindustrin. Men han söker också andra jobb, som truckförare och personlig assistent.

På platsbanken på Arbetsförmedlingen i Göteborg fanns i går totalt 960 platsannonser. 20 av dem inom industriell tillverkning. Adecco söker till exempel ett antal bilplåtslagare/svetsare.

Men Miroslav kan även tänka sig jobb som chaufför eller truckförare. På platsbanken i går fanns 14 lediga jobb som truckförare, sex lediga taxijobb, 25 lediga jobb som taxi/färdtjänstchaufför samt ett antal visstidsjobb som lastbilschaufför.

Miroslav har även sökt jobb som personlig assistent. I går fanns hela 39 lediga jobb i Göteborg. Flera av dem var deltidsjobb.