Lönlöst att motionera

Tusentals riksdagsmotioner kastas bort: Vi måste börja jobba på ett annat sätt

Foto: CONNY LAGÉ
Trampar för förändring Riksdagsledamoten Per Åsling (C) från Jämtland motionerar hellre på cykeln än i riksdagen. I dag- arna cyklar han Storsjön runt tillsammans med Carina Zetterström, (C), oppositionsråd i Östersund, för att hitta nya uppslag till politiken inför hösten.
NYHETER

Riksdagsledamöternas arbete går rakt ned i papperskorgen.

Bara en av 500 motioner går igenom – resten får avslag, visar en ny undersökning.

– Det är anmärkningsvärda siffror. Det visar att vi måste jobba på ett annat sätt, säger riksdagsledamoten Per Åsling (C).

De svenska riksdagsledamöterna lägger mycket tid på att skriva motioner. Varje år lämnas flera tusen motioner in. Varje motion ska sedan behandlas av både tjänstemän och politiker i utskotten.

Bland ledamöterna är det prestigefyllt att skriva många motioner. Tidningarna utser varje år flitigaste och lataste ledamöterna utifrån antalet, och bland vissa riksdagsledamöter pågår till och med informella tävlingar om vem som är flitigast.

Nästan alla motioner avslås

Men att skriva motioner är knappast något effektivt sätt att påverka politiken. Under riksdagsåret 2008/2009 behandlade riksdagen 8 519 motioner. Av dem fick bara 19 stycken, 0,2 procent, delvis bifall, enligt en undersökning av Riksdagens Utredningstjänst. Inte en enda bifölls i sin helhet. Av de 19 motionerna handlade dessutom flera om samma sak.

Undersökningen beställdes av riksdagsledamoten Per Åsling (C). Han tycker att deras arbetssätt måste moderniseras.

– Det läggs väldigt mycket tid och kraft på motionsskrivande, trots att det är tydligt att resultaten kan ifrågasättas, säger han.

Själv väljer han oftast att argumentera för sina förslag direkt med ministrar, statssekreterare och myndighetschefer – utan att gå omvägen via motioner. Men trots att så gott som varenda motion avslås, tycker han att motionsrätten bör finnas kvar.

– Riksdagsledamöter har olika verktyg. Jag försöker hitta nya verktyg som jag tycker är effektivare, men jag ser dem som ett komplement till det traditionella sättet att jobba på.

”Motioner väcker debatt”

Förre FP-politikern Ingemar Mundebo skrev förra året en avhandling om hur riksdagen förlorat makt till regeringen. Han ser två skäl till att så många motioner avslås: dels att majoritetens ledamöter ogärna går emot sin egen regering, dels att utgiftstaket gör att varje motion måste vara finansierad.

– Motionerandet är egentligen en ganska meningslös sysselsättning när det gäller utgifter och inkomster, säger han.

Men han tycker ändå att motionerna är ett bra sätt att väcka debatt. Och även om den får avslag kan regeringen ändå plocka upp frågan, tillsätta en utredning och så småningom lägga en proposition.

– Andelen motioner som förr eller senare ger resultat är väsentligt högre än de där 0,2 procenten. Men det är klart att riksdagsledamoten själv måste bli desillusionerad när man hela tiden får avslag, i synnerhet om man är ung och nyvald och vill förändra samhället.