Dagens namn: Anna
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

Pojkarna som fick falla fritt

Alla de fem åtalade i mordrättegången är kända av socialtjänsten – men ingen har tagit tag i dem

Riccardo-rättegången tas upp i Svea hovrätt igen. Riccardo-rättegången tas upp i Svea hovrätt igen.

Varför just de?

Är de fem grabbarna i Riccardo-rättegången vilka grabbar som helst?

Var det bara otur, en ren tillfällighet att de råkade bli inblandade i mordet på Riccardo Campogiani, 16?

Inte alls.

I förundersökningen kan man läsa, att i alla fall tre av de åtalade grabbarna har kämpat för sin existens redan från start.

Och varningsklockor har ringt. Här berättas om fosterhemsplaceringar och stödinsatser.

Om brott, stölder, hot och slagsmål. Om skolk och problem i skolan. Om föräldrar som säkert har gjort vad de kunde, men som inte räckte till.

Och så de många ensamma mammorna.

Det är som ristat i sten. Att de fem åtalade pojkarna i Riccardo-målet har fallit rakt igenom trygghetsnätets vidöppna maskor.

De fem pojkarna är alla identifierade av socialtjänsten och ”utredda”.

Ändå har de fallit fritt.

De har fallit fritt ända till den natten i oktober 2007 då de kraschlandade på Kungsholms Hamnplan i Stockholm. Då de stod och tittade ner på en söndersparkad pojke.

Här är några glimtar av deras historia:

Pojke 1 blev bortlämnad

Pojke nummer 1 var nyfödd när han lämnades till ett behandlingshem i Vaxholm. Både hans mamma och pappa hade drogproblem och lämnade honom där för resa tillbaka till Sydamerika.

När pojken var två och ett halvt år så gick behandlingshemmet i konkurs och lades ned.

Då placerades han i ett fosterhem på Östermalm. Ett hem som sedan blev anmält till socialen.

Fosterföräldrarna har skilt sig. De senaste åren har pojken levt med sin mamma.

Ur utredningen:

2004 En anonym anmälan kommer till socialen på Norrmalm. Anmälaren är orolig för att pojken inte har det bra hemma. Anmälan läggs ner.

2006 Ny utredning. Har kört rattfull på EU-moped.

2007 Döms för misshandel.

2008 Döms för grov misshandel och vållande till annans död. Utreds enligt SAVRY – ett underlag för att bedöma risken för att återfalla i våldsbrott.

Pojke 2 har adhd

Han är killen som alltid råkar befinna sig på ”fel plats”. Och som har fått rockstjärnestatus efter dödsmisshandeln av Riccardo.

Men det kanske mest anslående: att det var först 2007 som han fick rätt diagnos. Att han led av en neuropsykiatriska störning: adhd.

Pojke nummer 2 får problem redan när han är sex. Han är okoncentrerad och ”omogen”. Och sedan går det upp och ner. Han får problem i skolan och placeras i en liten undervisningsgrupp. Och då går det bra. Men så rasar betygen och han går ut grundskolan med bara godkänt i svenska.

Och pojke nummer 2 har drabbats hårt: assistenten försvann. Fritidshemmet lades ner. Han har bytt skola fyra fem gånger.

Ur utredningen:

2007 Problem i skolan. Får kontaktperson.

2007 Tre polisanmälningar och ny utredning. Den här gången handlar det om ringa narkotikabrott. Undersökningen läggs ner.

2007 Döms för att ha kört moped utan hjälm och körkort.

2008 Döms för anstiftan till misshandel. Har fått en ”särskilt kvalificerad” kontaktperson.

     

En pojke som vill bli kliad på ryggen. En pojke som skriker efter att bli sedd. Så beskrev fritidsledaren Jeanna Bagger-Jörgensen pojke nummer 2 i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Hon har jobbat som fritidsledare sedan 1998 och med barn med särskilda behov sedan 2000. Men nu pluggar hon mänskliga rättigheter. Hon brinner för barnen, men hon måste gå vidare.

Det är ett krig därute, berättar hon. Det är nedskärningar och barnen blir svikna varje dag. Stadsdelen drar ner på speciallärare, kvalificerade assistenter och lärarna är trötta på att leva i kaos. Ingen vill samarbeta och ingen vill betala.

Och det är våld. Det är slagsmål, fightclubs, huliganfilmer och football factory. ”Det är som en stor vålds-amöba som drar omkring. Pojkarna rör sig i grupp och gruppdynamiken gör att de sitter fast. De har en så svag självkänsla, att de kan inte kan frigöra sig. De kan inte frigöra sig från varann.”

Pojke 3 känner kriminella

Familjen betyder allt. Mamma, pappa och storebror. I tingsrätten blev pojke nummer 3 frikänd från misstankarna att ha sparkat ihjäl Riccardo Campogiani. Han har en jättelik vänkrets. Det enda smolket

är att utredarna är oroliga för att det lurar kriminella personer i utkanterna av hans krets.

Ur utredningen:

2004 Polisanmälan om olaga hot och misshandel.

2006 Anmälan om misshandel.

Båda utredningarna lades ner. I det första fallet för att det i slutändan visade sig, att det var pojke nummer 3 som var misshandlad och mobbad. I det andra fallet för att det var ett ”vanligt” slagsmål. Två arga pojkar emellan.

Pojke 4 är tyst och artig

Han kallas ”den tyste”. Han är artig, korrekt och en pojke som ”inte kräver mycket uppmärksamhet”. En ordningsman. En kille som hjälper till hemma. Men det gåtfulla är, att det just var pojke nummer 4 som inte fick nog. Att det var han, ”mönsterpojken”, som inte kunde kontrollera sin aggressivitet. Som gav Riccardo Campogiani två knytnävsslag. Som jagade honom ned längs Kungsholms Hamnplan, fällde honom och gav honom en hård spark i bröstet.

Pojke nummer 4 har en familj som bryr sig, enligt utredningen. Han har bra kontakt med mamma och han har flickvän. Han spelar tennis, löptränar och spelar fotboll.

Ur utredningen:

Har skolkat och haft ”problem med vissa lärare”.

2006: En polisanmälan. Har tillsammans med en kamrat skjutit softairgun genom ett fönster.

2008: Fälld för grov misshandel och vållande till annans död. Utreds enligt SAVRY – ett beslutsunderlag för att bedöma risken för återfall i våldsbrott.



     

”Stoppa gatuvåldet”.

Söndagen den 10 februari var det stödgala för Riccardo Campogiani i Stockholms stadshus. Kronprinsessan Victoria var där, kändisar, debattörer och politiker var där. Fritidsledaren Jeanna Bagger-Jörgensen var också där. Hon var där för Rädda Barnens tidning och gick fram till justitieminister Beatrice Ask (m) och frågade: ”Vad vill du göra för att stoppa våldet?”

”Det krävs bättre vuxna”, svarade justitieministern.

”Jag blev så förbannad”, berättar Jeanna. ”Vilka vuxna menar hon? Varenda fritidsledare i hela Stockholm vet. Vi ser våldet varje dag och vi vet vad som gäller. Men många av oss måste ha ett extra jobb, för att få det att gå ihop. Till sist orkar vi inte.”

Pojke 5 lever i kaos

Hans äldre bror vädjade till socialtjänsten i Solna: ”Ni måste göra något. Min bror behöver hjälp. Nu.”

För övrigt är det inte mycket som har blivit rätt för pojke nummer 5. Han lever med sin mamma. I kaos. Här finns ingen ordning, ingen struktur. Ingen konsekvens. Här finns inga gemensamma måltider. Och inga pengar.

Det är ”ur hand i mun”.

Och i skolan har det också gått åt pipan. Pojke nummer 5 har spelat kung och flytit omkring i korridorerna. Han har skrämt både elever och lärare. Tagit stryptag på en kurator och måttat ett slag mot en kvinnlig lärares ansikte.

Men ibland, någon enstaka gång, har det även funkat för pojke nummer 5. Som den gången han fick särskild undervisning. Då han och en lärare gjorde avtal, att de inte skulle skrika åt varann. Då man satsade på bara tre ämnen. Och se – då fick han godkänt.

Men så blev det ny skola. Nya rutiner och nya kunskaper. Pojke nummer 5 förstod inte vad som krävdes av honom. En gång kom han till den praktiska undervisningen utan kläder och skor. Han hade inte haft några pengar att lösa ut kläderna med. De hade ”försvunnit på vägen”.

Ur utredningen:

2000 Första kontakten med socialen. Följer inga regler, slår klasskamrater. Tas för snatteri.

2005 Snattar ett par fotbollsskor för 1 900 kronor i Täby centrum. Avstängd från skolan för att ha slagits. Erbjuds ett brottsförebyggande program, men hoppar av efter andra gången.

2007 Utredning. Skolk och nya snatterier. Polisanmäld för delaktighet i misshandel av elev. Vill träna fotboll, men mamman har inte råd att betala.

2008 Misstänkt för grov misshandel och vållande till annans död. Socialförvaltningen i Solna har nu upprättat en vårdplan för pojke nummer 5.

     

”Jag blev inte förvånad. Inte alls.”

Det var ingen överraskning för Jeanna Bagger-Jörgensen och hennes kollegor att just de här pojkarna blev åtalade för att ha sparkat ihjäl Riccarado Campogiani.

”Det har varit en oro”, berättar Jeanna. Det har varit taggarna ut förra våren i hela gruppen. 16–30 killar som har varit på helspänn hela tiden.

”Det har varit som en tickande bomb.”

Kan vilken pojke som helst bli inblandad i en dödsmisshandel?

”Nej”, svarar Jeanna Bagger-Jörgensen. ”En kille med en sund självkänsla skulle inte kunna fyllas av ett sånt självhävdelsebehov. Han kan inte bli så förblindad av vrede. Att alla spärrar släpper.”

Vad skulle man ha gjort?

Jeanna Bagger-Jörgensen: ”De här pojkarna skulle ha fått hjälp när de var små.”

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet