Fyrabarnspappan inför rätta

NYHETER

I dag inleddes rättegången mot en 58-årig fyrbarnspappa i Uppsala som misstänks ha misshandlat och stängt in sin familj.

Åhörare på väg in i rättssalen i Uppsala. Teckning: Lotta Jarlsdotter

Mellan september 2003 till och med mars 2004 fick barnen inte lämna lägenheten en enda gång, enligt kammaråklagare Johan Strömbäck. Tre av barnen yrkar på skadestånd på totalt 148 000 kronor för frihetsberövandet, bland annat för förlorad skolgång.

- Jag undrade varför vi inte fick gå ut och leka som andra barn, berättar en av sönerna i rätten.

- Vi fick alltid leka tysta lekar. Jag minns ett tillfälle när jag busade och lät högt, då tog han mig till ett annat rum och tvingade in en glasburk med peppar i min mun.

Den yngsta dottern fick inte samma behandling som de andra, och tycker inte att hon har blivit utsatt för ett frihetsberövande.

”Ett helvete”

Under förmiddagen har de tre barnen berättat hur de levde som instängda. Den 17-åriga sonen berättade hur han tittat ut genom badrumsfönstret och sett andra barn leka, och tänkt att "vi vill gå till skolan, vi vill också leva som andra barn".

– Det var ett helvete, det går inte att beskriva. Tänker jag tillbaka på det skakar hela min själ, säger sonen.

Hans ett år äldre bror berättar hur han i långa perioder bara gråtit och gråtit, och att han så gärna ville gå ut och spela fotboll med de andra barnen. Men han fick inte, och han fick inte heller ha några kamrater.

Båda bröderna behövde hjälp av tolk, men när deras 22-åriga syster tog till orda var det på klar och tydlig svenska. Hon säger att hon har fått kämpa för att lära sig språket, trots att hon är född här – liksom hennes bröder.

”Hade kontroll över våra andetag”

– Jag kämpar för att klara mig och kunna leva som alla andra.

Hon berättar att hon tydligt minns hur stolt hennes pappa varit när han sett i skollagen att om barnen inte vistas i Sverige så gäller inte skolplikten.

– Han har tagit ifrån oss våra rättigheter som svenska medborgare.

Alla tre barnen vittnar om misshandel, rädsla och att de aldrig fått sätta sin fot i någon skola, varken i Sverige eller i något annat land.

– De vet inte hur det ser ut i en skola, hur ett klassrum ser ut, hur en bänk ser ut, säger deras mamma.

– Jag kände ibland att han hade kontroll över våra andetag.

TT