Dagens namn: Henrik
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

”Vi måste stötta våra soldater”

Dödade soldatens mamma: Stanna i Afghanistan

Detta klipp finns inte längre på aftonbladet.se, men prova gärna Aftonbladet TV.

ARKIV: Hennes son dog i Afganistan

"Man kommer aldrig över det"

Anna Jonssons son var svensk soldat och omkom i tjänst i Afghanistan 2005. Här skriver hon om varför den svenska insatsen bör få fortsätta – och hur vi borde möta soldaterna som kommer hem.

VID GRAVEN Mamma Anna Jonsson vid sonen Jesper Lindbloms grav. Det är nu snart fyra år sedan han omkom i ett attentat. ”Han hade den bästa utbildningen och träningen, men vad hjälper det när fordonet han färdades i inte var splitterskyddat?”, skriver hon.   VID GRAVEN Mamma Anna Jonsson vid sonen Jesper Lindbloms grav. Det är nu snart fyra år sedan han omkom i ett attentat. ”Han hade den bästa utbildningen och träningen, men vad hjälper det när fordonet han färdades i inte var splitterskyddat?”, skriver hon. Foto: JOHAN FRÄMST
Detta klipp finns inte längre på aftonbladet.se, men prova gärna Aftonbladet TV.

På plats bland svenska soldater i Afghanistan

"Verkligheten är helt annorlunda"

Sverige har tagit beslut om att skicka soldater till Afghanistan. Ett beslut som togs redan 2002 – det är i dag sju år sedan. Vi har sedan dess utbildat och tränat soldater så att de ska vara väl förberedda inför sina uppdrag. Men vad har hänt när det gäller utrustning, skydd och fordon sedan dess? Någonstans i planeringen måste man ha underskattat och missbedömt det motstånd man skulle möta.

För det handlar väl inte om ekonomi? Att vi inte har råd att förse våra modiga män och kvinnor som befinner sig i krigszon med utrustning och materiel som säkrar deras överlevnad?



Min son Jesper dog i Afghanistan 2005 efter ett sprängattentat. Han hade den bästa utbildningen och träningen, men vad hjälper det när fordonet han färdades i inte var splitterskyddat? Han blev snabbt och på bästa sätt omhändertagen av sjukvårdspersonal, men vad hjälper det när en vidare transport till specialistvård inte fungerade?



Sverige tillsammans med de nordiska länderna har en viktig uppgift att fylla i Afghanistan. Att hjälpa kvinnor och barn, att få ordning på skolgång och att hjälpa det afghanska folket att bygga upp infrastrukturen.

Situationen i Afghanistan har blivit allt mer spänd inför valet som äger rum 20 augusti. Det är nu som allra viktigast att vi finns där för att vi visa att vi står fast vid vårt åtagande. Våra soldater är där i fredsbevarande syfte, som kräver både en öppenhet mot det afghanska folket, men också en fasthet mot de krafter som vill sabotera. Situationen innebär att kraven på våra soldater växer i takt med att talibanerna vill förstöra möjligheterna för den vanliga afghanen att kunna gå lugnt till sin vallokal. Det känns viktigt att demokratin i Afghanistan får leva vidare och att kampen för de mänskliga rättigheterna aldrig tar slut.

Försvarsmakten skickar materiel under hand, men det känns som att vi inte är i fas med vad vi borde vara. Nödvändig utrustning borde ha varit den enklaste biten att lösa. Sverige är en stor vapenexportör, men kan inte förse sina egna soldater med vad som behövs.

Det är en paradox.



Vi är mitt uppe i alla åtaganden just nu, men det kommer en dag när vi ska börja ta hand om folk som återvänt från utlandsinsatser i krigsområden. Sverige har ingen tradition av att vara i krig och således finns inte heller någon offentlig instans som tar hand om sina fredshjältar. Det är dags att börja tänka om.

Till min sons minne har vi anhöriga startat en stiftelse som uppmuntrar och stöder bland annat gott ledarskap, god kamratskap, mod och engagemang. Mer om stiftelsen finns att läsa på www.jespersminne.se .

En högre vision vi har i stiftelsen är att ett veterancenter ska kunna skapas i Sverige och att stiftelsen är en aktör som driver frågor som har med detta att göra. Ett center med kompetent personal som tar hand om soldater som återvänder från svåra upplevelser, vare sig det handlar om fysisk eller mental skada. Där kan också finnas forum för gemenskap och uppmuntran.



Till er som har söner och döttrar som väljer att åka på utlandsinsatser: Var stolta över dem och respektera deras val. När viljan att göra en insats för någon som har det svårt är större än rädslan för att något illa ska hända en själv, då finns det hopp och tro för mänskligheten.

Anna Jonsson

JUST NU: Chatta med Anna Jonsson, vars son dog i tjänsten





SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet