Hon överlevde Estonia

15 år sedan skräcknatten på Östersjön

Foto: URBAN ANDERSSON
HAR FUNNIT HARMONI För Sara Hedrenius tog det flera år innan hon kunde "komma ifrån båten och flotten" och gå vidare i livet. I dag känner hon sig harmonisk igen, med man, två små barn och ett arbete som engagerar henne.
NYHETER

För femton år sedan stod Sara Hedrenius vid Estonias reling då fartyget började kantra.

Hon överlevde den värsta fartygskatastrofen i Norden i modern tid.

852 kryssningspassagerare hade inte samma tur.

Mediebevakningen kring Estonia började med ett TT-telegram utsänt klockan 01.31 svensk tid natten mot den 28 september 1994.

"Färjan Estonia befaras ha sjunkit söder om finska Utö. Enligt sjöräddningen i Åbo, som fick larmet vid halv ett svensk tid, har färjan troligen kantrat i det hårda vädret. En annan färja, Mariella, som just anlänt till olycksplatsen, har endast kunnat se livvästar på vattnet", skrev TT för exakt 15 år sedan.

Vad ingen visste vid då var omfattningen av katastrofen: Att 852 människor redan var döda eller var på väg att frysa ihjäl i det kalla vattnet.

Ingen kunde heller ana hur mycket politisk turbulens som katastrofen skulle ge upphov till. Från det snabba löftet till nationen att färjan skulle bärgas, vidare över beslutet att övertäcka den med betong fram till den gemensamma haveriutredningen som i avgörande delar också var politisk.

Ljusglimtar

Mot bakgrund av vad som hände efter Palmemordet så gick det kanske att ana att många människor aldrig skulle acceptera de officiella utredningarna eller myndigheternas försäkringar efter Estonia. Kritiken var också mycket hård från många håll i åtminstone tio år, men på senare tid förekommer den bara på ett fåtal hemsidor.

Bland de nattsvarta nyheterna dygnet efter katastrofen fanns också ljusglimtar. Det var berättelserna från människorna som överlevde, de som av rena tillfälligheter eller på ren vilja tog sig ut när de flesta blev kvar. Mest uppmärksamhet fick Sara och Kent, två ungdomar som inte kände varandra men som på olycksnatten kom överens om att äta middag ihop veckan efter.

Krishanterare

Sara Hedrenius heter numera också Andreasson i efternamn och är hjärtligt trött på uppmärksamheten kring Estonia. Det betyder dock inte att den inte påverkat henne. Långt därifrån. I dag arbetar hon med krisstöd för Röda Korset och det hade hon nog inte gjort om det inte var för den där natten.

– Det satte i gång ett intresse och när jag började läsa psykologi märkte jag att det var det jag var särskilt intresserad av. Hur man hanterar kriser och sorg, vad som händer med människorna och hur man kan ge stöd så att de mår bättre. Men också hur samhället hanterar stora kriser, säger hon till TT.

Vill inte vara "den Sara"

Hon är förstås helt rätt person att bedöma om samhället de senaste 15 åren blivit bättre på att hantera kriser.

– Absolut. Det har hänt jättemycket. Forskningen på området har kommit mycket längre så i dag vet vi mer vad som ska göras och vad som inte ska göras när man möter människor i kris. Hela samhällsorganisationen har också blivit bättre och i dag rekommenderar äntligen Socialstyrelsen att de drabbade ska få långsiktigt stöd, säger Sara Hedrenius och beskriver stödet som hon och de övriga överlevande fick för 15 år sedan som "lite trevande och taffligt".

Att hon är "den Sara som överlevde Estonia" är inte något hon brukar kasta ur sig vid middagsbjudningar eller i andra sociala sammanhang.

– Jag tycker inte att det är så intressant. Ibland när jag håller föreläsningar så kan jag använda mig själv som exempel.

FAKTA

Turerna efter Estonia

28 september 1994: Färjan Estonia förliser. 852 människor mister livet.

15 december 1994: Regeringen beslutar att Estonia inte ska bärgas. Kropparna ska inte tas upp.

23 februari 1995: Avtal om gravfrid tecknas mellan Sverige, Estland och Finland.

2 mars 1995: Regeringen ger Sjöfartsverket i uppdrag att täcka över Estonia.

9 juni 1996: Regeringen beslutar att avbryta övertäckningen.

18 september 1997: En analysgrupp tillsätts, som i november 1998 rekommenderar att så många omkomna som möjligt omhändertas och identifieras.

11 februari 1999: Regeringen beslutar ånyo att inte bärga Estonia. Både Estland och Finland motsätter sig bestämt en bärgning.

23 april 2001 avslår regeringen kraven på en ny haveriutredning och ger samtidigt Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) i uppdrag att sammanställa all tillgänglig information om Estoniahaveriet. SPF:s databas Estoniasamlingen blev tillgänglig för allmänheten den 1 september 2004.

Källa: TT

TT