– Mördaren kan ha glömt

5 år efter knivmorden i Linköping har polisen fortfarande ingen misstänkt

1 av 5 | Foto: JERKER IVARSSON
här hamnar tipsen I registerrummet i polishuset i Linköping finns pärmar med 21 000 dokument som ingår i mordutredningen. Förundersökningsledaren Jan Staaf hyser fortfarande hopp om att hitta gärningsmannen.
NYHETER

LINKÖPING. På måndag har det gått fem år sedan Mohammed Ammouri, 8, och Anna-Lena Svensson, 56, höggs ihjäl.

Efter 800 DNA-analyser och 8 000 förhör har polisen fortfarande ingen misstänkt.

En av teorierna är att mördaren har glömt bort dådet.

– Han kan ha förträngt det och må jättebra, säger förundersökningsledaren Jan Staaf.

I registerrummet på plan tre i polishuset i Linköping står pärmarna och kartongerna på rad. De är märkta med nummer och fyller en hel vägg.

Borden som vigts åt den fem år långa mordutredningen är överfulla av tips, det kommer fortfarande ett par i veckan.

Där, bland de 21 000 dokumenten, kan den skyldige till ett av vår tids mest oförklarliga dubbelmord finnas.

Var på väg till skolan

Det var den grådaskiga morgonen den 19 oktober 2004 som 8-årige Mohammed Ammouri överfölls på väg till skolan.

Mohammed, som så länge velat gå ensam till skolan, fick ett flertal djupa knivhugg och dog nästan omedelbart.

Sedan gick den okände gärningsmannen till attack mot 56-åriga Anna-Lena Svensson. Hon var på väg till arbetet, men kom bara hundra meter från huset hon bodde i. Polisen tror att hon försökte hjälpa Mohammed.

Chockade grannar längs Åsgatan i Linköping hörde hennes förtvivlade skrik. Ett par såg vad som hände från frukostbordet och rusade ut på den annars lugna återvändsgatan. De hann höra Anna-Lena Svenssons sista ord:

– Han var så ung – ungefär i 20-årsåldern.

Några andra vittnen hann se den unge mannen lugnt försvinna från platsen.

Motivet – en gåta

Nuvarande förundersökningsledaren Jan Staaf hade precis kommit till jobbet den morgonen när telefonen ringde. Han var tillfälligt utlånad till ekobrottsroteln men kallades raskt tillbaka. Han fick rollen som biträdande spaningsledare och började genast samordna utredningsarbetet.

– Min första tanke var att det nog rörde sig om en familjetragedi, med tanke på att offren var ett barn och en kvinna. Enligt erfarenhet brukar sådana fall gå att lösa rätt snabbt, säger Jan Staaf.

Men snart insåg han att det rörde sig om något helt annat. Ett dubbelmord vars motiv fortfarande är en gåta.

Jan Staaf ringde till sin sektionschef som av händelse var i Stockholm på möte med Riksmordkommissionen.

Redan samma eftermiddag hade en grupp på sex specialutredare anslutit till Linköpingspolisens 60 egna utredare.

Spaningsledningen gjorde registerrummet till sin central. Lyset var tänt dygnet runt de första månaderna, alla arbetade oavbrutet med utredningen.

– Det blir såklart mer personligt i en mindre stad. Alla tänker ”det kunde ju lika gärna varit jag”, säger Jan Staaf.

Än i dag går vartenda tips om dubbelmordet genom registerrummet. Utredningsgruppens storlek krymper eller ökar beroende på vilka uppslag som finns.

Väntar på DNA-test

Just nu väntar utredarna på besked från ännu en DNA-topsning. Hittills har de gjort mer än 800. Den här gången är det en ung man som greps av ordningspolisen i förrgår. Han stämmer in på gärningsmannaprofilen och ska ha uppträtt konstigt och sagt: ”Alla runt omkring mig är döda”.

Mannen misstänks också för brott och kunde därför enkelt DNA-testas.

– Jag vet inte hur många gånger man har fått upp hoppet: nu, nu kanske vi har något. Sedan har man blivit besviken. Jag har fortfarande hoppet men jag har blivit lite luttrad med åren, säger Jan Staaf.

I en buske hittade polisen mordvapnet. En gammal sliten och sladdrig Butterflykniv. På bladet fanns tre sorters DNA. Den mördade pojkens, kvinnans och gärningsmannens. Polisen är övertygad om att han skar sig själv vid attacken.

Några hundra meter längre bort på Djurgårdsgatan vid Ica hittades senare en svart sotarmössa – med blonda hårstrån vars DNA stämmer överens med knivens. Men där upphör alla säkra spår efter gärningsmannen.

Röker eller snusar

Det polisen vet utifrån testerna är att mördaren är en man med cendréfärgat hår som röker eller snusar.

Han hade inte missbrukat droger de tre månaderna närmast före morden (alternativt tagit droger precis före attacken).

Och han är sannolikt nordeuropé.

Profilen är nu inlagd i spårregistret som kontinuerligt jämförs mot misstänkta brottslingars DNA. Där finns 450 000 profiler – men ingen som stämmer överens med gärningsmannens.

– Jag personligen tycker det är konstigt att man kan göra ett så grovt brott och sedan inget mer. Men rättspsykiatriska experter menar att han kan ha glömt bort det, säger Jan Staaf.

Psyksjuk person

Enligt den gärningsmannaprofil som gjorts är den skyldige en psykiskt sjuk person som kan ha förträngt händelsen.

– Han kan må jättebra och leva ett vanligt liv. Men någon dag kan han börja må dåligt igen.

Enligt kriminologen Leif GW Persson kan gärningsmannen vara ett barn i 13–14-årsåldern. Jan Staaf har med sig den teorin i utredningen men har själv svårt att tro på den.

Bristen på tänkbara motiv gör det extra svårt för utredarna – allt är möjligt och inget kan uteslutas. I det enorma utredningsmaterialet finns namnen på de 30 000 studenter som pluggade i Linköping vid tiden för morden. Där finns också uppgifter om patienter på sjukhus och inplanerade besök på socialförvaltningen, som har sitt kontor några hundra meter från mordplatsen.

Jan Staaf bläddrar bland pappren och visar på pärmarna i registerrummet.

– Jag bryr mig inte om hur vi får tag i honom, bara vi hittar honom. Vem vet, vi kanske redan har pratat med honom i något sammanhang.

POLISEN VILL HA DIN HJÄLP

Vet du något? Ring 114 14 eller mejla [email protected]