Dagens namn: Vivianne
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

De är släkt – i brott

Keith Cederholm: Ingen kan lasta mig för att mina barn blivit kriminella

döende i cancer Keith Cederholm bor kvar i Skåne, men har bytt namn. Han är svårt sjuk, går med rollator och får morfin mot sina smärtor. ”Nu håller jag inte på med brott längre”, säger han.   döende i cancer Keith Cederholm bor kvar i Skåne, men har bytt namn. Han är svårt sjuk, går med rollator och får morfin mot sina smärtor. ”Nu håller jag inte på med brott längre”, säger han. Foto: KRISTER HANSSON

Berättelsen om Sveriges mest kriminella släkt är inte vacker.

Eddie Jönsson, dömd för två mord, är på flykt.

Hans kusin, en 28-årig kvinna som suttit i fängelse efter att försökt döda en man, sitter häktad, misstänkt för kidnappning.

Hennes bror satte den skånska rasismen på kartan då han mördade en afrikansk flykting i Klippan 1995.

De är barn till Keith Cederholm, som blev känd i hela Sverige då Jan Guillou i början på 80-talet kunde bevisa att han var oskyldigt dömd till tio års fängelse för mord.

24 februari 2010.

Martin, som egentligen heter något annat, satt med sin flickvän hemma i lägenheten i Halmstad då två män och en kvinna plötsligt trängde sig in.

I förhör har han berättat att trion hotade honom med kniv, de slog och sparkade.

De stal hans saker och tvingade med honom på en sex timmar lång bilfärd.

– Det var som en mardröm, sa han senare till Aftonbladet.

Han sa sig känna igen en av gärningsmännen. Eddie Jönsson, som redan vid 17 års ålder hade skrivit in sig i den svenska kriminalhistorien.



     

Den här berättelsen börjar egentligen för 30 år sedan.

Keith Cederholm var då huvudpersonen i ett av Sveriges mest kända rättsfall någonsin – Raggarmålet.

Cederholm var en raggare från Klippan som greps 1980, misstänkt för att ha misshandlat en ung man till döds.

Han dömdes till tio års fängelse i maj 1982.

Något år senare började Jan Guillou granska fallet. Han insåg att ett justitiemord begåtts och kunde i en artikelserie i Aftonbladet och ett efterföljande tv-program på punkt efter punkt belägga att bevisningen inte höll.

I november 1983 beviljades Keith Cederholm resning och den 17 juni 1984 friades han helt.



     

På fredagskvällen den 9 september 1995 klev Gerard Gbeyo, flykting från Elfenbenskusten, av bussen i Klippan.

Samtidigt vinglade ett gäng berusade ungdomar ut från en krog i närheten. Några av dem var högerextremister, de skålade och skrek slagord.

Pierre Ljunggren, Keith Cederholms son, fick syn på Gbeyo och bestämde sig, som han senare skulle förklara, för att ”skrämma honom”.

Ljunggren var 16 år gammal, vilket inte hindrade att han redan var dömd för våldsbrott och organiserad i en nazistisk grupp.

Han satte på sig en hakkorsarmbindel, tog fram sin kniv och högg ihjäl den unge mannen.

Pierre Ljunggren dömdes till fyra års ungdomsfängelse för mord.



     

Studentavslutningen 1999. En kväll som en åklagare några månader senare skulle beskriva som ytterligare en akt i en tragisk händelseutveckling som började med mordet i Klippan.

Pierre Ljunggrens syster kom på besök till Båstad, dit han flyttat efter frigivningen. De drack sprit och gick ut på stan.

Utanför ett diskotek hamnade de i bråk och flickan högg en ung invandrare i bröstet med sin kniv.

Hon dömdes, 18 år gammal, till ett år och tio månaders fängelse.



     

När Pierre Ljunggren i gryningen den 1 maj 2001 gick ut i Klippan och sköt sig själv med ett hagelgevär var han, bara 22 år gammal, en av Sveriges mest kända nazister.

Han begravdes i den gamla stenkyrkan i Östra Ljungby samma dag som sommaren kom till Skåne.

Keith Cederholm, som avtjänade ett långt fängelsestraff för grovt narkotikabrott, och systern kom till begravningen i varsin fångbil.



     

Familjens tragedi var långtifrån över.

Eddie Jönsson, son till Keith Cederholms bror, och en kamrat träffade en vinterkväll 2004 två 18-åriga flickor i Halland.

Innan natten var över hade pojkarna misshandlat flickorna, lämnat dem medvetslösa och utan ytterkläder att dö i snön på Hallandsåsen och stulit deras bil.

17 år gammal dömdes Eddie Jönsson till fyra års ungdomsfängelse för mord i två fall. Han rymde två gånger, fick sitt straff omvandlat till fängelse i fem år och sex månader.

Han släpptes i augusti förra året och skulle snart vara misstänkt för nya brott.



     

Det har varit tyst om Keith Cederholm de senaste åren. Han är 51 år gammal, har bytt namn, bor ännu i Skåne.

Han är sliten och sjuk. När vi träffade honom i går gick han med hjälp av rollator. Han får morfin mot smärtorna.

– Ingen kan lasta mig för att ­mina barn och andra släktingar blivit kriminella. Det är inte jag som fostrat dem, jag har ju mest suttit i fängelse, säger han.

Han säger också att han inte haft kontakt med sina barn på 30 år, även ”om min dotter var här med barnbarnen i julas”.

– Mina dagar är räknade. Jag fick cancer 2003 och nu har den spridit sig i hela kroppen. Min ­läkare säger att det inte finns mer att göra nu, min tid är utstakad.

Cederholm har suttit en mycket stor del av sitt liv bakom galler.

– Nu håller jag inte på med brott längre. Det är tre år sedan jag muckade senast, så länge har jag nog aldrig varit ute tidigare.



     

Pierre Ljunggrens syster, i dag 28 år gammal, klev den 2 mars in på en polisstation i Halmstad och gav upp.

Hon var anhållen i sin frånvaro, misstänkt för samma kidnappning som kusinen Eddie Jönsson jagas för.

Även Pierre Ljunggrens halvbror är misstänkt. Han och hans syster har häktats, misstänkta för människorov, grovt rån och övergrepp i rättssak. Båda nekar.

Eddie Jönsson, i dag 23, har förklarat att han inte tänker ge upp.

Han är anhållen i sin frånvaro och efterlyst. Han kommer förr eller senare att gripas och ställas inför rätta.

Men få tror att det här är sista kapitlet i berättelsen om Sveriges mest kriminella familj.

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet