– Släpp inte ut mig, jag är allmänfarlig

34-åringens egna ord om morden

NYHETER

Den 34-åriga kvinnan erkände mordet på Mikael Forsmark direkt men tror inte på att 70-åringen verkligen är död.

– Jag skulle vilja ha bevis på det.

Sen ber hon om livstids fängelse.

– Ni får inte släppa ut mig. Jag är allmänfarlig.

Det är en uppenbart förvirrad kvinna som polisen förhör strax efter dubbelmordet i Växjö.

Förhörsledaren får hela tiden påminna henne om varför de sitter där.

"Jag har mördat honom"

Hon kommer hela tiden in på sidospår, börjar att prata om andra ämnen, om sin mamma och pappa, om himlen och helvetet, förståndshandikappade i Riga och sin rollator. 34-åringen ber om vatten för att sedan inte dricka det, tror att polisen försöker att lura henne och talar om sig själv i tredje person och ibland till sig själv.

Men hon erkänner utan omsvep att hon mördat sin blivande sambo Mikael Forsmark.

När hon delges misstanke om mordet på honom säger hon:

– Inte misstänkt, jag har mördat honom. Jag menar jag vet ju inte om mordförsöket lyckades men jag gjorde så gott jag kunde.

"Tyvärr..."

Men när polisen frågar henne om den 70-årige mannen säger hon:

– Jag tror inte jag dödade honom…tyvärr.

När hon får höra att han visst är död säger hon:

– Jag skulle vilja ha bevis på det. Jag hoppas från djupet av mitt hjärta...

– Jag tror inte på att han är död.

"Jag vill ha livstid"

Men hon har svårare att förklara varför hon dödat männen, trots att polisen om och om igen, genom föera förhör, ställer frågan. Kvinnan ger olika förklaringar, den ena märkligare än den andra och hon verkar själv inte veta.

– Sådana människor ska lida, säger hon mest.

Hon ber sen om att få livstids fängelse för sina brott.

– Jag vill ha livstids fängelse på mitt sätt, inte på ert sätt. Ni får inte släppa ut mig. Jag är allmänfarlig.

– Ni vill att jag ska tilldelas vård i tvångströja. Det är polisen det. Ni kan inte få nog av ondska. Jag vill ha ett vanligt häkte, jag menar fängelse. Det vill jag ha så fort som möjligt.

I det andra förhöret med polisen uttrycker hon en viss ånger över det hon gjort mot sin pojkvän. Hon säger att det såg ut som att han sov när hon lämnade lägenheten.

– Han var snäll, han var trevlig och jag var en jävel mot honom, säger hon.

ARTIKELN HANDLAR OM