Dagens namn: Ursula, Yrsa
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

Tunneln räddar folket i Gaza

12 meter under marken strömmar blöjor och mat in från Egypten till Gazaremsan

Palestiniernas livlina Zamel Al Huson, 38, är på väg hem från jobbet i Rafahs tunnlar med sin lilla dotter Nada på ryggen. Genom tunnlarna fraktas förnödenheter in till Gaza, men arbetarna lever farligt. Varje vecka försöker Israel spränga tunnlarna i sina försök att stoppa Hamas från att smuggla vapen.   Palestiniernas livlina Zamel Al Huson, 38, är på väg hem från jobbet i Rafahs tunnlar med sin lilla dotter Nada på ryggen. Genom tunnlarna fraktas förnödenheter in till Gaza, men arbetarna lever farligt. Varje vecka försöker Israel spränga tunnlarna i sina försök att stoppa Hamas från att smuggla vapen.

RAFAH. Israelerna bombar hans tunnel från luften.

Egyptierna fyller den med giftig gas.

Abu Alamed arbetar vidare – Gazas livlina får inte ­brista.

Det gnisslar från vinschen tolv meter ner i marken. Mannen därnere kopplar loss en låda och fäster den på en annan krok. Lasten hissas långsamt upp genom schaktet.

Ett parti kakelplattor har just kommit in från Egypten, 900 meter bort. Snabbt förs lådorna bort.

In i en bil, till ett hemligt lager, utom räckhåll för tjuvar och bomber.

     

Vi är i Rafah, längst söderut på Gazaremsan. Gränsen mot Egypten tornar upp sig som en ointaglig fästning.

I tre år har Gaza varit blockerat. Palestinierna kommer inte ut. Men tolv meter under marken strömmar varorna in.

Blöjor och barnmat. Kylskåp och cement. Cigaretter, Cocacola, kakor och kex.

Allt kommer in.

Rafahs tunnlar är Gazas livlina mot världen.

     

För bara fyra år sedan drev Abu Alamed, 49, en kemtvätt i Tel Aviv. Blockaden gjorde honom arbetslös. Men Abu Alamed såg en ny chans.

Han anställde 30 man. Laddade ner några satellitbilder från Google Earth. Och tog ut en kompassriktning – mot den egyptiska gränsen.

– Sedan var det bara att gräva.

Nio månader och sjuhundra meter senare var de framme, i december 2008. Abu Alamed började frakta lådor med kött och konserver.

Två veckor senare kom kriget.

Israelerna bombade sönder tunnelöppningen. Men så fort anfallen var över började Abu Alameds män åter att gräva.

– Efter tre månader fungerade allt igen.

Så har det fortsatt. Efter varje israelisk attack kommer spadarna.

     

Egyptens regering är pressad. Miljoner människor i arabvärlden kräver att de öppnar gränsen och hjälper Gaza.

Israel håller emot.

I våras byggde egyptierna en mur, med sten över marken och stål under jorden. Den bröt tunnelägarna igenom.

Nästa steg var att försöka fylla tunnlarna med vatten. Då satte man in pumpar och fläktar.

Nu tornar flera stora borrmaskiner upp sig. De ska skaka sönder tunnlarna.

– Äh, vi bygger upp dem igen, säger Abu Alamed och för två fingrar genom sitt långa vita skägg.

Han påstår att han arbetar för sitt folk.

– Jag vill bara lindra nöden. Några pengar tjänar man inte på det här.

Sanningen är en annan. Att driva tunnel kan vara extremt lönsamt.

Men fruktansvärt farligt.

     

Folk är rädda, vill inte vara med på bild. En av Hamas säkerhetsmän kommer upp med en ­kalasjnikov:

– Vad gör ni här?

Hamas, som styr Gaza, har egna hemliga tunnlar för att smuggla vapen.

Dem vill Israel spränga till varje pris.

Men tunnlarna ligger tätt och bomberna drabbar alla. Varje vecka dör arbetare i attacker och kollapser.

Zamel Al Huson, 38, är på väg hem efter tolv timmar på jobbet. Före blockaden arbetade han på en tomatplantage.

Nu ligger de flesta åkrarna på Gazaremsan i träda.

På en dag tjänar han 150 kronor.

– Jag tänker inte på faran, säger han och lyfter upp dottern Nada 1,5.

     

Priserna har sjunkit, men tunnlarna har blivit fler. I dag är de över tusen. De har fått eldrivna vajrar, belysning och fläktsystem.

Den största lasten har ökat från 50 kilo till ett ton.

Hela bilar kan tas igenom. Och nyligen kom tigrar och lejon till Gazas zoo.

     

Efter attacken mot hjälpkonvojen förra veckan har Egypten tvingats öppna gränsen mot Gaza. Bara enstaka hjälpleveranser får passera.

Abu Alabed fruktar inte för sina affärer. Lika lite som tårgasen det ryktas att egypterna ska sätta in. Eller nästa israeliska bombanfall.

Han lutar sig tillbaka och tänder en cigarett.

– Vi är palestinier. Om Gud vill klarar vi allt.

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet