”Jag vet inte hur de ska klara sig”

1 av 3 | Foto: Privat
Elizabeth, 2, och Joseph, 1, är nu tillsammans med sin mamma i Ryssland. Charles har inte fått se sina barn på en månad.
NYHETER

Det har gått exakt en månad sedan han såg sin familj senast.

När han hör sin sambos röst i luren brister det för Charles Meduma, 27.

– Jag vet inte hur de ska klara sig där borta i Ryssland, säger han med tårarna rinnande längs med kinderna.

Själv kan han när som helst skickas till Elfenbenskusten.

Kärleken slog till på Lidl i värmländska Hagfors för tre år sedan.

Dagmara Sidieva vände sig mot Charles Meduma och frågade om han kunde växla några mynt.

– Jag föll på en gång, säger han.

De slog följe från affären och började prata med varandra. Det dröjde inte länge förrän de var oskiljaktiga.

– Vi började träffas som två personer som älskar varandra, säger Charles Meduma till Aftonbladet.

Två asylsökande

Vi träffar honom på ett hotell i Stockholm. Bara några timmar tidigare har han suttit i TV4:s Nyhetsmorgon och berättat sin historia. Minuter efter inslaget började telefonerna ringa på Aftonbladets redaktion.

– Det här är det vidrigaste jag har hört, säger en kvinna som gråter i luren.

– Ta upp det här. Man skäms ju över vårt land, säger en man.

Men hur kan en kärlekshistoria mellan två människor vara en tragedi som rör tittarna till tårar?

Jo, om de båda är asylsökande i Sverige. Från olika länder.

– Vi pratade lite om det när vi insåg att vi älskade varandra. Men det gick inte att vara oroliga, så vi släppte de tankarna. Jag hade varit här i så många år, jag pratade svenska och hade jobb och lägenhet så jag var säker på att det skulle ordna sig, säger Charles Meduma.

Gjorde fotbollssuccé

Han kom hit från Elfenbenskusten som 21-åring. I sitt hemland lämnade föräldrarna bort honom som liten och han jobbade på en plantage. ”Ett slavarbete” kallar han det.

– Det var fruktansvärt. Många otäcka män och jag var rädd för mitt liv, säger han.

Han berättar hur en man tyckte synd om den fattiga och ensamma tonåringen och förbarmade sig över honom. Frågade om han ville till Sverige. Charles Medumas ögon tåras när han försöker förklara.

– Jag fick se bilder… och kände genast. Här vill jag bo. Det är min dröm.

Han hamnade i Hagfors, gick förbi en fotbollsplan, blev inbjuden av laget och gjorde succé.

Han blev den spelare i IFK Edebäck som gjorde flest mål den säsongen. Kompisarna i laget lärde honom svenska och fixade jobb på Hagfors Vägstål.

– De säger att invandrare har det svårt i Sverige, men det förstår jag inte. Vi har det så bra här. Jag har en chans här, säger han.

Fick barn – och avslag

Efter tre år i Sverige mötte han så kärleken i lågprisaffären. Tre månader senare väntade de sitt första barn.

– Jag kunde inte tro det när hon sa att hon var gravid, jag gick med henne till BVC innan jag trodde det. Jag blev så glad. Jag är barn till en pappa som jag inte fick känna, nu skulle jag få ett barn och finnas där, säger han.

Bara några månader in i graviditeten kom beskeden från Migrationsverket med bara några dagars mellanrum:

Avslag.

– Vi fick en advokat och började överklaga. Vi trodde inte att det var sant, säger han.

Väcktes av poliser

Tiden gick.

Elizabeth föddes 2008 och ett år senare kom Joseph. Dagmara Sidievas äldre dotter, Aina, 13, började i höstas sitt femte år i svenska skolan.

Så en natt i augusti vaknade familjen av att tio personer tog sig in i deras lägenhet, in i sovrummet.

– Polisen och Migrationsverket sa åt Dagmara att packa. Jag frågade ”varför tar ni mina barn?”.

När hon och barnen gråtande lämnade lägenheten stod fyra poliser runt honom för att hindra honom att följa efter dem.

– Jag kunde inte göra någonting, jag bara grät.

Sov på flygplatsen

Efter en månad av att pendla mellan hopp och förtvivlan var så plötsligt allt hopp ute.

Charles vaknade i natten av ett telefonsamtal från sin gråtande sambo. Hon och de tre barnen hade precis blivit lämnade ensamma av den svenska polisen. De stod på flygplatsen i Moskva och hade ingenstans att ta vägen.

– De sov inne i en av terminalerna första natten.

Det var för exakt en månad sedan. Under den tid som gått har Dagmara flyttat tre gånger. Charles Meduma berättar att både hon och barnen mår mycket dåligt.

– De sökte hjälp på ett sjukhus, men läkarna var fruktansvärda. De tittade på henne och frågade bara varför hon skaffade barn med en neger, säger Charles Meduma. Hon ringde mig efteråt och grät och sa ”pappa, dina barn kommer inte att klara det här”.

Hoppas fortfarande

Enligt Migrationsverket måste Dagmara och Charles hitta ett hem i något av sina respektive länder.

– Det är en olycklig situation. Här måste föräldrarna ta ansvar och söka uppehållstillstånd i varandras länder, säger Fredrik Beijer, verksamhetschef för Migrationsverket i Mailmö, till Nyhetsmorgon.

Men Charles håller inte med.

– Det går inte. Jag skulle inte ha en chans i Ryssland och Dagmara och barnen i Elfensbenkusten… jag är rädd för mitt liv där. De kan inte vara där.

Migrationsverkets senaste besked var att han kunde utvisas inom två veckor.

Det var tre veckor sedan.

– Man kan inte ge upp. Jag hoppas fortfarande att någon ska lyssna och att jag ska få se min familj här hemma i Hagfors igen.

ARTIKELN HANDLAR OM