”Det känns obegripligt”

Aftonbladet möter 38-åringens pappa i hemmet i Florida, USA

Foto: PONTUS HÖÖK
”det bara snurrar” 38-åringens pappa kämpar med att förstå hur hans son kan vara misstänkt för att ha skjutit människor i Malmö.
NYHETER

BOCA RATON. Han sitter på andra sidan Atlanten, i sitt ombonade hus i Florida, och försöker förstå.

Men den gripne 38-åringens pappa får inte ihop det han beskriver som ett pussel.

– Jag känner honom som oerhört snäll och intelligent, det här känns alldeles obegripligt. Men kanske är Aspergers svaret på gåtan, säger han med skälvande stämma och tummar på ett foto där sonen ler lyckligt.

Vi möter 38-åringens pappa i hans välsköta enplansvilla i Boca Raton i södra Florida.

Här har han bott i över 20 år, sedan han lämnade livet som kock på sjön, och här hade han den nu gripne sonen på besök så sent som förra året.

– Han och en vän som också led av Aspergers var här och semestrade ihop. De bilade runt i Florida och verkade ha så trevligt, säger han och visar samtidigt en bild där 38-åringen ler lyckligt mot kameran.

”Helt ur balans”

Beskedet att sonen nu misstänks vara mannen som beskjutit människor med invandrarbakgrund i Malmö har vänt upp och ner på den nyligen pensionerade svensk-amerikanens tillvaro.

– Det går ju inte att tänka på något annat, när ens barn misstänkt för något sånt här...man kommer helt ur balans. Det bara snurrar, man förstår ingenting.

Han får nu stöd av bröder och andra barn som bor i samma lummiga område i Boca Raton.

– Det är väldigt skönt att jag har min familj att vända mig till. Jag har ett oerhört behov av att prata och försöka förstå.

Började gråta

Men att begripa är inte lätt.

– Det känns som att jag försöker lägga ett pussel men inte har alla pusselbitar. Förmodligen kommer jag aldrig att få dem heller, säger han.

– Jag känner min son som oerhört vänlig och intelligent. Men han hävdade ju själv att han led av Aspergers och kanske är det svaret på gåtan. Han opererades också för vattenskalle när han var två år och det är möjligt att det ingreppet, utfört i Lund, påverkade vad som sedan hände.

Han har dock aldrig sett sonen våldsam.

– Nej, aldrig. Men han hade problem socialt och var väldigt ensam. Det var dock inget han beklagade sig över. Fast vid ett tillfälle när han var här och hälsade på brast han av oförklarliga skäl ut i gråt. Och det var ingen vanlig gråt, det var en gråt som gick rakt genom ben och märg.

Inte besatt

Uppgifterna i svensk media att 38-åringen skulle vara besatt av vapen eller invandrarfientlig avfärdar pappan.

– Han hade inget emot exempelvis muslimer, som det sagts. Inte jag heller. Titta, den här tavlan är till exempel målad av en muslimsk arab, säger han och pekar på en målning bakom favoritfåtöljen i vardagsrummet.

Vill ha kontakt

Pappan hoppas nu att, på något sätt, få kontakt med sonen och överväger sedan att resa till Sverige.

– Lägenheten står i mitt namn och bilen står ju bara parkerad där nu, så jag måste nog åka över och ta hand om praktiska saker. Vad jag skulle säga om jag träffade honom? Jag skulle bara krama honom.

Däremot är den sorgsne fadern långtifrån säker på att han tänker närvara vid en framtida rättegång.

– Nä, vad ska jag göra där? Det vill han nog sköta ensam. Men det är klart, om han ber mig åker jag väl.

ARTIKELN HANDLAR OM