När i helvete ska det sluta?

Linda Hjertén om
domen mot 21-åringen

NYHETER

Hon ville lämna honom – han vägrade att låta henne gå.

Så han våldtog, slog, knivskar och förnedrade Emma. Lämnade henne för död på ett fält i november.

Vi har hört det till förbannelse. När i helvete ska det sluta?

Aftonbladets Linda Hjertén.

Vi läser om dem hela tiden.

Kvinnorna som mördas av sina män när de försöker gå ifrån dem, när de vill utnyttja sin fulla rätt att göra slut.

Emma Pettersson, i dag 20 år från en liten ort i Skåne, hon hade "tur". Hon dog inte.

Som genom ett under och ett stort antal operationer är hon fortfarande vid liv. Hon har mer än ett halvår efter mordförsöket lärt sig ta några stapplande steg igen. Hon har tappat mycket av sitt minne och sitt tal på grund av den hjärnskada som framkallades av syrebrist då 21-åringen försökte strypa henne.

Men det finns åtminstone hopp för Emma.

Hennes familj kan fortfarande krama henne och stoppa om henne om natten, men herregud, hur kan någon ta sig rätten att bestämma om någon får göra slut eller inte?

Hur kan någon leka domare över någons framtid, bestämma att en ung kvinna mitt i livet kanske aldrig kommer att kunna tala igen eller gå utan rollator?

Emma träffade det hon trodde var sin första stora kärlek i början av 2009.

Han var ett år äldre och framställde gärna sig själv som en kärleksfull pojkvän enligt vittnen som hördes under rättegången.

– Tjejer är som blommor. Tar man inte hand om dem så dör de, ska han ha sagt en gång.

Men för Emma var verkligheten en annan. Under rättegången kom det fram att 21-åringen var svartsjuk och kontrollerande. Emma kände sig övervakad och begränsad. Hennes pojkvän kollade hennes mejl, sms, mobilbilder och samtalslistor så gott som varje dag.

Den totala brytpunkten för Emma kom en vecka innan mordförsöket. Emma hade varit hemma i hans lägenhet och försökt resonera med 21-åringen, säga till honom att vara mindre kontrollerande och att sluta förbjuda henne att vara på internetsajter.

Men resonerande hit och dit skulle visa sig vara totalt lönlöst.

Senare på kvällen ville 21-åringen träffa Emma igen och fortsätta diskussion.

Istället våldtog han henne i en bil samtidigt som han höll hennes hals i ett strypgrepp. Emma sa efteråt att det, ditintills, var den värsta timman i hennes liv.

Några dagar senare polisanmälde Emma 21-åringen och förhållandet var definitivt slut, det tvingades till och med han inse.

Han hade knuffat och puttat och tvingat henne till saker förut men den här gången skulle hon inte gå med på det igen.

Och alldeles tydligen vägrade 21-åringen, som så många förövare innan honom, att acceptera det.

Den 6 november kidnappade han Emma.

Ute på ett blåsigt, novemberkallt fält gjorde han vidrigheter mot Emma med kniv, slag och sparkar. Ja, jag slår fast att han gjorde det för han är dömd både i tingsrätt och hovrätt för mordförsök, våldtäkt och människorov – och hans egen förklaring att Emma själv skulle skurit sig med kniven är det ingen som tror på.

Han skar Emma i ögonen och underlivet. Han lämnade henne att dö.

Polisen som hittade Emma började gråta i rättssalen. Han sa att han sett mycket under sina 20 år som polis men att Emmas skador "var det värsta han sett".

Så vad är då ett rättvist straff för en person som kontrollerat den han sagt sig älska, som kidnappat henne och med samma händer som tidigare smekt och kramat henne sedan sparkat skurit och skadat henne för livet?

12 år säger hovrätten och det är deras jobb att bedöma.

Emma själv och hennes familj har bara bett om en sak.

– Min dotter vill ha ett avslut, säger Emmas pappa.

Låt oss för i helvete hoppas att hon får det.