Filmar sin egen död

Krigsreportern Martin Adler sköts i ryggen – nu får dokumentären om hans liv Sverigepremiär

1 av 3 | Foto: AFP
Minuter före skottet  Här filmar Martin Adler mitt i en folkmassa i Mogadishu i Somalia den 23 juni 2006. Det råder vapenvila och Martin känner sig trygg. Just denna dag bär han ingen skyddsväst. Bara ­minuter efter att denna bild tas träffas Martin av en kula i ryggen. Han dör innan han hinner fram till sjukhus. ”­Martin är oersättlig för mig och våra döttrar Isabella och Rebecca”, säger Martins änka Katarina.
NYHETER

En skarp knall och Martin Adler, 47, faller svårt skadad till marken. Hans filmkamera fortsätter rulla.

Chockade kollegor för honom till sjukhus, där han dör.

Fotografen som skildrat konflikter i mer än 40 länder kom inte hem från sitt sista uppdrag.

Det är midsommarafton den 23 juni 2006 i Moga­dishu. Frilansjournalisten Martin Adler står mitt i en myllrande folkmassa med sin filmkamera. Han har bevakat konflikten i Somalias huvudstad i någon vecka. Den här fredagseftermiddagen känner han sig ganska trygg. Det är tillfällig vapenvila och han och den danske fotografen Flemming Weiss Andersen har vakter. Martin bär inte ens skyddsväst som han brukar.

Plötsligt ljuder ett skott och Martin Adler träffas i ryggen i höjd med hjärtat. På filmen syns en chockad och gråtande Flemming Weiss Andersen sitta lutad mot en stenvägg samtidigt som upprörda röster skriker om varandra.

Martin Adler förs till sjukhus men dör innan han kommer fram.

Brann för sitt jobb

Adlers första artikel i Aftonbladet publicerades den 28 augusti 1994 och handlade om de rwandiska flyktingarnas situation.

Martin Adler jobbade mycket åt internationella medier. I Sverige samarbetade han ofta med Afton­bladet.

– Han var en journalist som måste vara där det händer. Jag minns honom som en brinnande reporter som alltid hade en väldigt klar idé om vad han ville ­berätta, säger Aftonbladets chefredaktör Jan Helin.

”Bilder som tar tag”

Torsdagen den 27 juli 2006 begravdes Martin Adler i Rytterne kyrka i Västmanland. Vid begravningen talade Aftonbladets dåvarande chefredaktör Anders Gerdin om de hundratals bilder och texter som finns i Aftonbladets arkiv:

”Men så finns där också texter och bilder med en egen färg och lyster. Med en alldeles egen ambition att berätta sådant som ingen annan berättar. Bilder som tar tag i betraktaren. Texter som hugger tag i både hjärta och hjärna. Journalistiskt material som andas ett brinn som går utöver det vanliga. Jag tänker på texter och bilder signerade Martin.”

Viljan att skildra de utsatta, de svagaste, de icke sedda fanns tidigt hos Martin.

Som 11-åring skriver han i en dagbok att han vill åka till platser dit ingen annan åker och prata med människor som ingen annan pratar med.

1987 träffar han för första gången blivande hustrun Katarina. Fem år senare gifter de sig på Strömsholms slott där de träffades.

Redan då reste han ut i världen på uppdrag åt olika biståndsorganisationer.

Förstod hans passion

När resandet trappades upp med åren respekterade hon Martins vilja att åka till konfliktområden, berättar Katarina.

– Jag förstod hans passion. Man kan inte ändra på en människa för att de ska passa in i ens eget liv.

Katarina litade på Martin och visste att han alltid ­satte säkerheten främst. Varje gång han åkte på sina resor var han borta mellan två och ­fyra veckor. När han ­hade varit hemma ett tag kom rastlösheten.

– Men det var inte kriget i sig utan människornas situa­tion i kriget som han såg som sitt uppdrag, säger Katarina Adler.

Det hände att Katarina och Martins vänner frågade varför han fortsatte att utsätta sig för faror, nu när han hade fru och barn.

– Då svarade han alltid att det kan hända saker vad du än gör. Med tiden lärde jag mig att stänga av men det är klart att jag blev orolig om jag inte lyckats nå honom eller om det hände något i det land där han var, säger Katarina Adler.

När TV 4-fotografen Ulf Strömberg sköts till döds i Afghanistan 2001 var Martin Adler i samma hus.

– Jag var inte rädd, sa han efteråt och förklarade att om någon råkat ut för en bilolycka skulle man sätta sig i bilen igen.

Ville samla bilderna

Mellan 1994 och 2006 samlade Martin Adler hundratals timmar film och ett stort antal stillbilder från sina resor. Katarina Adler tänkte ofta på att Martin pratat om att göra en bok av sina bilder. Hon ville inte att hans arbete skulle vara förgäves eller glömmas bort.

Hon fick så småningom kontakt med dokumentärfilmaren Thomas Nordanstad. Arbetet tog ett år.

– Genom att sitta där med hans råtejper kändes det som att jag förstod lite hur han var och jag tror att jag lyckades förmedla det i filmen, säger Katarina.

Resultatet blev en 55 minuter lång dokumentärfilm om Martin Adlers yrkesliv, ”Krigsreportern”.

”Såren finns kvar”

För Katarina Adler som tvingades konfronteras med materialet blev filmprojektet en svår prövning men också ett sätt att bearbeta sorgen.

Hon har lärt sig att leva med förlusten men såren läker aldrig, förklarar hon.

– De finns kvar, men tiden gör att du får ett slags plåster som gör att du orkar. Martin är oersättlig för mig och mina döttrar Isabella och Rebecca. Som ensam förälder måste jag vara stark och stötta dem i deras förlust av sin älskade pappa.

En tyst minut

British Film Institute i London den 17 september klockan 15.30.

Filmen om Martin Adler har världspremiär. Runt 400 journalister, fotografer, utrikeskorrespondenter, mediechefer, släkt och vänner från hela världen finns på plats.

Längst upp i salongen sitter Katarina med sina döttrar, föräldrar och Martins två bröder.

Efter filmvisningen blir det helt stilla.

– Man kan föreställa sig att en filmvisning avrundas med en spontan applåd till regissören men i stället följdes slutrutan av en tyst minut för Martin. Det var en märklig upplevelse som var fylld av någon slags respekt för ett livsverk, säger Olof Brundin, Aftonbladets förre informationsdirektör som var på plats.

Han tycker att det skulle vara en katastrof om krigsjournalistiken skulle försvinna för att det begås våldsdåd mot journalister.

– Martin hade ett kall, att berätta om verkligheter som ingen skildrade. Han tyckte att det var viktigt på riktig, men tyvärr fick han betala ett pris som var åt helvete för högt, säger Olof Brundin.

Fotnot: Martin Adlers mördare har aldrig kunnat spåras eller gripas.

FAKTA

Filmen sänds i TV4 i kväll klockan 22.40.

ARTIKELN HANDLAR OM