Över 100 tips för dig som tänker köpa hund

Plus-guide att ladda ner

NYHETER

Kanske visste mina föräldrar precis vad de gjorde.

Halva min uppväxt tjatade jag om en hund – utan att få någon. Istället blev jag kompis med kvarterets hundar, och drömde om en alldeles egen airedaleterrier.

När jag fyllde 15 år fick jag ett kuvert i present. I det låg ett stort, hemmagjort presentkort med fint texade bokstäver: jag skulle få en hundvalp.

När den första glädjeyran lagt sig insåg jag att tajmingen knappast kunde ha varit sämre. En vovve? Just när skola, kompisar och fritidsintressen börjat ta all min tid?

Jag hade gudskelov tillräckligt med sunt förnuft för att avstå. Det blev ett par självständiga kattsyskon istället.

Och tur var väl det. För hur hade det egentligen gått om jag hade blivit hundmänniska den där gången, när jag var 15 år?

Förmodligen hade jag på något vis lyckats klara ungdomens kringflackande leverne även med en jycke i släptåg. Helt säkert är att jag hade blivit en i skaran av hundmänniskor, som inte kan tänka sig ett liv utan en kompis med tassar och nos.

Maria Wångersjö