”Imponerade av japanska journalister”

Chatta med paret Stefan Sandström och Akiko Shimoyma

Foto: Jan Källman
Stefan Sandström och Akiko Shimoyma bor tillsammans i Tokyo. Chatta med dem här på sajten med start 15.30.
NYHETER

Svensken Stefan Sandström bor med sin japanska fru Akiko Shimoyama i hamnstaden Yokohama som är en del av stor-Tokyo. Han kommer ursprungligen från Umeå . För fyra år sedan var han i Japan för att göra ett forskningsprojekt om kolerabakteriers gener, inom ramen för sin svenska läkarutbildning.

– Men att jag valde just Japan var mest för att få hålla på med min favoritsport kendo, säger han.

Efter bara en vecka i Japan träffade han Akiko som var redaktör inom landets största publishingföretag Shogakukan. Det var kärlek direkt. Efter första dejten var Stefan Sandström så förvirrad att han inte hitta rätt uppgång från t-banan...

Redaktör för veckomagasin

Akiko Shimoyama har arbetat som journalist hela tiden efter universitetet – och varit samma förlag troget.

– När jag träffade Stefan var jag redaktör för ett veckomagasin, det var helt galet mycket jobb och jag kunde aldrig gå hem förrän tidningen var klar. Jag bytte senare jobb och är nu redaktör för bokutgivningen, säger hon.

Paret gifte sig först i Japan i slutet på 2008, sen i Umeå på våren 2009.

– Det har varit mycket pendlande fram och tillbaka under de här åren, berättar Stefan Sandström. Men jag hoppade av medicinutbildningen och startade ett eget miljöteknikföretag, Sorubin, som sysslar med syresättning av vatten på olika sätt. Jag hoppas det ska växa och ge mej en stabil bas här i Japan.

Imponerade av japanska journalister

Med sina respektive bakgrunder kan de jämföra Sverige och Japan ur många perspektiv. Inte minst vad gäller media. Både är imponerade av hur japanska journalister hanterat bevakningen av naturkatastrofen i norra Japan.

– För japansk media är sanningen viktigast. Det får inte bli fel. Konkurrensen om journalistjobben är stenhård. Misstag kan innebära att du förlorar jobbet. Man kan lita mer på japansk media än den svenska, menar Akiko Shimoyama. Det jag kan önska mer av är beskrivningar av hur offren drabbats.