Dagens namn: Helga, Olga
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

MILJONGÄNGET

Här är de holländska affärsmännen som styr Postkodlotteriet – med girighet som affärsidé

Detta klipp finns inte längre på aftonbladet.se, men prova gärna Aftonbladet TV.

Postkodlotteriets grundare: ”Girighet driver hela systemet”

Aftonbladet granskar: Hör intervjun med Boudewijn Poelmann

Postkod­lotteriet har blivit en svensk folk­rörelse.

Vart tredje svenskt hushåll deltar i lotteriet som ger löften om stora vinster och väl­görenhet. Men det finns också en annan historia att berätta.

I två dagar granskar Aftonbladet den holländska lotterijätten Postkodlotteriet.

I dag: Affärsmännen – med girighet som affärsidé. Ett trick som ska få dig att spela – om och om igen.

STOCKHOLM/AMSTERDAM. Postkod­lotteriets vd står framför podiet i Stockholms stadshus.

Framför sig har han 900 inbjudna gäster: politiker, företagsledare och kulturpersonligheter.

Vid hans sida står statsminister Fredrik Reinfeldt.

Det är den 1 april 2009.

Postkodlotteriets Climate Event har fått företagets ambassadör, USA:s expresident Bill Clinton, att komma till Stockholms stadshus.

Men han är inte där av någon slump.

Lotteriets styrelseordförande ska senare medge för Aftonbladet att företaget skänker pengar till hans stiftelse, William J Clinton Foundation, för att få använda ­honom som reklampelare.

En som inte får betalt, men är på plats ändå, är Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt.

För ett kommersiellt ­företag som Postkodlotteriet är statsministerns besök högsta jackpot.

Lotteriet är beroende av goda relationer med regeringen för att få sitt lotteritillstånd. Och det erkännande som det innebär att stå sida vid sida med en statsminister är ett reklamtillfälle som många företagsledare skulle döda för. Det här är dagen som Postkodlotteriet tog sig in i de finaste svenska salongerna.

Med händerna på podiet, som har Svenska Postkodlotteriets logo­type, invigningstalar Fredrik Reinfeldt om klimatet.

Postkodlotteriets vd Niclas Källström-Matseke sitter i publiken bredvid Tony Blair.

Han ser glad ut.

Två år senare tas vi emot av Boudewijn Poelmann, 62.

Efter veckor av samtal har vi till slut fått löfte om en intervju med den holländske grundaren och styrelseordföranden i Novamedia, bolaget bakom lotteriet.

Det är härifrån, bakom en anonym port i en fashionabel del av Amsterdam, som hela lotteriet styrs.

Poelmann minns Reinfeldts invigningstal och medger att det har ett stort affärsmässigt värde för före­taget.

– Ja, självklart. Men det är för en god sak. Det är inte för affärernas skull. Jag är inte lika intresserad av affärerna i sig som vad de står för.

– Men visst, det är fantastiskt. Vi fick också besök av prinsessan Maxima, Hollands kronprinsessa, på vårt årliga möte med förmånstagare. Och vår kronprinsessa höll ett tal. Och självklart är vi väldigt nöjda med det erkännandet. Men de här personerna ser att vi är mer än ett lotteri.

Så är det.

Postkodlotteriet är mer än ett lotteri. Framgångsrikt har före­taget marknadsfört sig som en välgörenhetsorganisation.  ”Verksamhetens bultande hjärta”, som de beskriver det på hemsidan. 768 miljoner kronor delades ut till välgörenhet förra året. Det är ett budskap som företaget framgångsrikt trummat ut själva.

Men det är inte hela sanningen.

Klockan två en sommarnatt 1989 vaknar Boudewijn Poel­mann hastigt upp i sängen bredvid sin hustru.

– Nu vet jag hur vi ska göra det, säger han.

När han ­somnar om den här natten har han lagt grunden till en blivande miljardindustri.

Det är en idé om postnummer.

Och girighet.

Tillbaka på Postkod­lotteriets högkvarter i Amsterdam i mars 2011.

Boudewijn Poelmann, som tidigare har arbetat inom en ­biståndsorganisation, ­berättar om sin svärmors fruktträd – och hur tankarna kring dem lade grunden till hela postkodimperiet. Länge hade han funderat på hur han skulle skapa ett företag där produkterna säljer sig själva. Han tänkte på svär­modern, fruktodlare i södra Holland, och träden som måste skötas om i unga år men sedan blir självförsörjande och ger en skörd varje år.

– I stället för att skörda ett äppelträd eller ett körsbärsträd så skördar man pengar.

Med det i bakhuvudet kläckte han sedan idén om postnummer.

Ett lotteri baserat på postnummer och girighet – ett lotteri där ingen ska våga stå utanför med risk för att grannen vinner.

Boudewijn Poelmann kallar det en ”allmänhetens girighet”.

– Varje människa har, som jag lärt mig, fem grundläggande känslo­lägen. Girighet är ett av dem. Och det är vad som håller hela systemet igång.

16 år efter idén skulle denna ”allmänhetens girighet” drabba Sverige med full kraft.

Männen bakom Postkodlotteriet kom till Sverige genom Bingolotto.

2001 blev Bingolottos dåvarande ägare, affärsmannen Gert Eklund, kontaktad av Frank Leeman och Boudewij Poelmann på holländska Novamedia.

– När jag bestämt mig för att sälja och göra något annat fanns inte många privata lotterioperatörer att välja bland. En välkänd operatör som vi haft ett flertal kontakter med var just Novamedia som några år ­tidigare frågat om en licens för Bingolotto för att köra i Nederländerna, säger Gert Eklund.

Köpesumman blev enligt uppgift 100 miljoner kronor. Och Gert Eklund lämnade Sverige med hela ­familjen för att bosätta sig i Malaga med eget stuteri och vinodling.

Under Novamedias år vid rodret genomlevde Bingolotto sin värsta kris sedan guldåren med Leif ”­Loket” Olsson på 1990-talet.

Men Bingolotto blev bara ett snabbt stopp på vägen för holländarna.

De hade andra planer.

– Lite besviken blev jag nog på Novamedias sätt att fortsätta utveckla Bingolotto. De verkade inte vilja förstå riktigt hur Bingolotto och Sverige skulle behandlas. Sedan visade sig att de mer var intresserade att starta upp sitt Postkodlotteri och resten är historia, säger Gert Eklund.

Under åren med Bingolotto hade Boudewijn Poelmann ­redan förberett för Postkodlotteriets inträde på den svenska marknaden. Flera kontakter togs med svenska politiker.

– Den svenska regeringen gillade oss uppenbarligen och de sa att ”ni gör ett bra jobb med Bingolotto och vi litar på er”. Så det krävdes lite diskussioner men efter två eller tre år hade vi ett tillstånd, säger Boude­wijn Poelmann.

2005 såldes Bingolotto vidare till Folkspel.

Tiden var kommen för holländarnas verkliga satsning i Sverige.

Residenset ligger strax intill slottet i Zeist.

Bakom svartmålade järngrindar skymtar en kvinnlig trädgårdsmästare i vårsolen. Med en högtryckstvätt spolar hon tålmodigt på en av uppfarterna som leder fram till tre smått majestätiska bostadshus.

Här innanför grindarna bor Frank Leeman, 62, en av fyra grundare bakom Postkodlotteriet. Tillsammans med Boudewijn Poelmann, Herman de Jong, 63, och ­Simon Jelsma, 92, har han lagt grunden till kvartettens lotterikoncern. Alla bor de i dag utspridda i några av Hollands i särklass dyraste bostadsområden. Samt­liga finns med på den holländska affärspressens listor över landets rikaste personer. Styrelsordföranden själv, Boudewijn Poelmann, bor i Hollands allra dyraste område. Bland koncernens nyckelpersoner finns också mediamogulen Joop van den Ende, 69, som finns på Forbes internationella miljardärslista.

Tillsammans har kvartetten byggt ett lotteriimperium i Holland, Sverige, Skottland och England. Tjeckien, Spanien och Norge står näst på tur.

Och det är med Sverige som en av koncernens viktigaste marknader som Novamedia vuxit till en miljardindustri.

Svenska Postkodlotteriet AB har blivit ett av Sveriges snabbast växande företag i ett speltokigt land, där det förra året spelades för 41 miljarder kronor.

Sedan starten 2005 har det svenska Poskodlotteriet omsatt ett svindlande totalbelopp på 7,8 miljarder kronor genom löften om stora vinster och välgörenhet.

Men Aftonbladets granskningar visar också att närmare 160 ­miljoner kronor betalats ut från det svenska bolaget till de holländska ägarna genom ”licens- och managementavgifter” under samma ­period.

Det är de två procent av omsättningen som i en snårig affärs­konstruktion vandrar från den ideella Postkodföreningen, vidare till det svenska aktiebolaget och sedan till det holländska moderbolaget.

Längst upp i hierarkin finns nybildade stiftelsen Stichting de Novamedia Fundatie som kontrolleras av bland andra styrelseordföranden Boudewijn Poelmann. Hård kritik har också riktats mot den svenske vd:n Niclas Källström-Matseke, som 2008 ­tjänade närmare 6 miljoner kronor i lön och bonus.

Men pengar går också till väl­görenhet.

– Det är viktigt för oss att visa att vi inte bara är ett lotteri. Jag skulle hata om vi i din artikel ser ut som bara ett lotteri. Då har vi missat poängen här, säger Boudewijn Poelmann under intervjun.

Lotteriets företrädare pekar också gärna på nya siffror som visar att intäkterna i Sverige som går till välgörenhet har stigit till från 22 till 27 procent mellan 2009 och 2010. En siffra som dock kan jämföras med de runt 50 procent som ges till behövande i lotteriets hemland, Holland.

Postkodlotteriet kallar det hela ”marknadsdriven välgörenhet”.

– Vi ser det konceptet som ett lönsamt sätt för en kommersiell aktör att kapitalisera på välgörenhet och välgörande organisationers goda namn och rykte, säger Tomas Sundén på ideella föreningen Charity Rating, som har granskat lotteriet.

Den svenska konsument­ombudsmannen Gunnar Larsson, som efter en tvist om lotteriets marknadsföring blivit lotteriets fiende nummer ett, säger om svenska Postkodlotteriet:

– Ett av de sämsta postkodlotterierna i Europa på att skicka pengar till behövande.

Boudewijn Poelmann har en mer ädel syn på sin verksamhet.

– Allt går ut på att samla in pengar till välgörenhet. Lotteriet är ­bara vårt sätt att göra det på.

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet