Anita blev påkörd av flyende biltjuv

Slungades i väg 30 meter: ”Var som att jag dog”

Foto: Foto: MAGNUS L KARLSSON
ALLT FÖRÄNDRADES Efter att legat i koma i flera veckor vaknade Anita och upptäckte att hon förlorat synen och fått en hjärnskada som gjorde att hon inte längre kunde känna empati.
NYHETER

STOCKHOLM. Anita var på väg hem i sommarnatten.

Då small det.

En bil körde på henne i 150 kilometer i timmen.

– Jag slungades 30 meter och landade på huvudet. Läkarna sa att jag aldrig skulle överleva natten, säger hon.

Det är den 11 juni 1999. Sjuksköterskan och trebarnsmamman Anita Ruotsalainen njuter av sommaren och på kvällen är hon ute med några vänner på en nattklubb i Stockholm.

Strax efter midnatt är hon på väg hem och går längs med Kungsgatan.

På andra sidan gatan får hon syn på en taxi. Anita tittar åt höger och tar ett steg ned på vägen.

Då smäller det – och på bråkdelen av en sekund förändras Anitas liv för alltid.

Spräckte huvudet

En förare, i en stulen bil, kör på henne i 150 kilometer i timmen under en polisjakt och Anita slungas 30 meter och faller rätt ner i asfalten.

– Den högra sidan av mitt huvud spräcks, ett ben pulveriseras och jag förlorar enorma mängder blod, säger hon.

I ambulansen hittar vårdpersonalen ingen puls och Anitas blodtryck är noll.

– Läkarna förklarade för min man att jag aldrig skulle överleva natten. Mina skador var helt enkelt för svåra. Men en hjärnkirurg räddade livet på mig.

Och efter att ha opererats i åtta och en halv timme, och flera veckor i koma, vaknar Anita.

Till ett helt nytt liv.

Bara att kunna gå igen tog närmare två månader för henne.

Hon hade även förlorat synen helt på ett öga. Och då var det ändå långt i från det värsta.

– När jag kom hem upptäckte jag att min hjärnskada gjorde att jag inte hade kvar någon empati. Om min son ramlade så brydde jag mig knappt. Det var fruktansvärt.

Hennes personlighetsförändring blev ett hårt slag för både henne och familjen. Men i dag har hennes känslor långsamt börjat återvända.

– Jag märkte det när min äldsta dotter blev gravid. Ju längre det gick desto mer kunde jag glädjas för hennes skull.

Hoppades kunna jobba

Först hoppades Anita att hon skulle kunna börja arbeta som sjuksköterska igen. Men det visade sig vara för svårt.

Hjärnskadan gjorde att hon inte längre kunde orientera sig i lokalerna.

– För mig förändrade trafikolyckan allt. På många sätt var det som jag dog den där sommarnatten. Nu är jag en omtyckt föreläsare och håller i samtalsgrupper. Det har även betytt mycket att Hjärnskadeförbundet finns. De gav mig en identitet, även efter olyckan.